anemon1 skrev 2018-07-27 19:49:49 följande:
Jag skulle vara mycket försiktig med att kräva ensam vårdnad. De ger sig bokstavligt talat aldrig, möjligtvis om det gäller något som kan vara till dras egen fördel. Var artig, rak, tydlig och akta dig för att kritisera. Försök att följa deras vilja men med list, så att du får ut så mycket som möjligt av det som är väsentligt för dig och barnen. Tyvärr är min erfarenhet att bråk och krav mot dem bara endast förvärrar för en själv och barnen. De fungerar inte som man förväntar sig, det vet du redan. Just nu är vi i en "ljus" period. Han har ny flickvän och då läcker hans "guld och gröna skogar" över på omgivningen. Trevlig stämning till alla (så länge det nu varar...)
Tack för dina råd!
Mitt ex har ett jobb som han älskar och som
innebär att jag ändå kommer få dra det tunga lasset. Så han förstår nog att han inte har solklara chanser på gemensam vårdnad pga hur svårt vi har att samarbeta och att han inte har möjlighet att vara tillgänglig för gemensamma beslut. Men visst har du rätt. Det är klokt att inte utmana ödet. Och minsta försök att kritisera, försöka få honom att förstå, kräva att han tar ansvar går alltid käpprätt åt skogen. Men det är så sjukt frustrerande ibland! Det är som att kommunicera med ett barn som bara ser sina egna behov och är helt blind för omvärlden, samtidigt som han är oroligt manipulativ och kan ljuga om vad som helst för att vinna fördelar. Så jag vet aldrig var jag har honom... Hur ska man orka med det här?
En del av mig längtar tills han träffar en ny som gör honom lycklig, precis som du beskriver. Men samtidigt är jag orolig för att vårt barn kommer växa upp och se en narcissistisk relation som förebild för hur ett förhållande ska vara.