Är detta "normalt" för en fyråring?

Men har ni försökt att förbereda henne då ni ska göra saker ni normalt sett inte gör så ofta. 

Jag vet många barn som är osäkra och lite nervösa över att göra nya saker, vår son var också det, men vi har verkligen jobbat bort det..

Han är fortfarande inte jättebekväm men nya situationer och blir ibland arg och rädd men det är ju bara att försöka igen. Tror att det värsta är just överraskningar för osäkra barn, behöver väl inte vara en diagnos för det.

Om du känner att bedömingen är felaktig, gå vidare och be om andra åsikt från någon annan.

Vad menas med hysteriska utbrott? Hur länge håller de i sig? Och det klart om ni kör med strikta rutiner så blir det självklart en reaktion när de bryts av någon anledning. Behöver inte vara en bokstavsdiagnos för det... Men om ni känner att så är fallet så tycker jag att ni ska gå vidare, en second opinion hos någon annan kan man alltid be om!

Har själv en 4-åring som reagerar starkt om något blir fel... det kan handla om att man tar fram fel glas, lägger upp maten fel, eller tar fram fel kläder....

Vår blivande fyraåring skulle aldrig fixa ett BVC besök om vi inte förberedde henne på vad som skulle hända i förväg. Hen skulle stå klistrad vid mej hela besöket och troligen inte säga ett pip. Hen tycker att främmande människor är läskiga, och nya situationer blir hen stressad och rädd i. Vi jobbar med det och tar ett små steg i taget.

Ditt exempel med teatern skulle kunnat hända här med, men jag kan inte se att det är speciellt konstigt. Vårt barn skulle troligtvis sitta klistrad i mitt knä i början för att sen kanske sitta precis bredvid. Om det var för läskigt skulle hen säga det och vi skulle gå.

Det har alltid varit så att hen behöver förberedelser på vad som ska hända. Inte speciellt konstigt tycker jag. Alla barn är olika.

Vi måste förbereda henne för minsa greje som vi ska göra. Även sådan saker som händer varje vecka. Hon rider alltid på måndagar men man måste ändå sätta upp det på ett schema och förklara flera gånger vem som ska med och så.
Känns konstigt att hon får utbrott för att jag som är hennes mamma kommer till ett ställe som hon inte trodde att jag skulle vara på.

Jag kommer nog gå vidare, men kanske inte just nu. Vi ska ha ett möte till med denna psykologen och hennes dagis. Där vi ska diskutera hur vi ska jobba i framtiden. Det är det som känns så konstigt också. Först säger psykologen att hon är som vilken fyra åring som helst och sedan ska det bli ett möte där det ska diskuteras hur vi ska jobba med henne för att hon inte ska behöva komma ifrån sina rutiner. Man känner sig kluven.

Hoppas alla förstår att jag absolut inte vill att hon ska ha en diagnos men det känns inte som att hon som gjorde utredningen var helt med i hur det fungerar i dagens samhälle.      

Vår dotter är oxå väldigt noga med rutiner och måste förberedas om något ändras.

Tex. sist på kyrkis skulle dom först ha nån mat vi inte tycker om, bestämde då att vi inte skulle äta där.
När jag sen kom och skulle hämta henne hade dom ändrat mat till något hon älskar å det blev bestämt att vi skulle stanna iaf. Världens utbrott på henne för att det inte blev som vi hade bestämt! Bara för att hon inte var förberedd på det...  

Hon är en jätte social tjej som inte är blyg alls utan pratar med allt och alla. Lite väl mycket kanske =) Men när vi var på teatern så var det panik i blicken på henne och det hjälpte inte att sitta i mitt knä. Vi var tvungna att gå ut.

Låter lite som vår fyraåring var när hon var ca 3,5 till för någon månad sedan. Hon fyllde fyra i mars. Hon kunde få utbrott på Coop om man la ner något i vagnen på fel sätt eller om hon inte fick titta på fiskarna i akvariet osv. Gick något fel kunde hela världen rivas upp. Det gick över när hon närmade sig 4,5 plus att vi förberedde henne in absurdum på allt. Ni låter som ni har det värre än vad vi hade, men jag är inte säker faktiskt. Hon var ytterst explosiv ett tag. De säger ju att man inte kan ställa diagnoser på barn så tidigt särskilt ofta då det lika gärna kan vara en fas. Om ni känner er osäkra så gå vidare, men samtidigt kanske ni ska ha lite is i magen? Jag trodde allvarligt talat att hon var skadad på grund av alla mediciner jag åt då hon höll på att födas för tidigt bara på grund av hennes humörsvängningar. Gick så långt att jag pratade om andra, ringde BUP för att be om råd osv, men sedan en dag bara försvann det. Ja, hon har ju humör fortfarande, det går i släkten, men inte de här extrema utbrotten.