M och M skrev 2013-09-18 06:54:38 följande:
Jag tror nästa det kan v tvärtom på ett vis. Som min kompis säger, du vet vad du går. miste om. Man längtar massor för man vet vad man går miste om då man varit. med om det här häftiga en gång redan och vill desperat göra det igen. Sen är det bara sett min familj inte är klar. Jag är så fantasikt otroligt jätteglad över min dotter, men jag vill ha fler barn. Jag längtar ihjäl mig efter det så är det bara! Så någon som säger annat vet inte vad de pratar om. Sätt dom i den sitsen själv får vi se vad dom säger då...
Det är lite så jag känner också! Varje gång jag möts av kommentaren
"Ja, men du har ju i alla fall ett barn! Jag skulle vara nöjd om jag så bara hade ett!"
så kan jag inte låta bli att tänka, tyst för mig själv att de inte vet vad jag pratar om för de har inte suttit i min sits. Visst, det finns säkert de som upplever det jobbigare än vad jag gör, men det finns garanterat de som inte alls upplever det lika jobbigt som jag. Vi är ju så olika!
Visst, jag har inte heller suttit i deras sits med att försöka i evigheter med ett första barn tå dottern tog "bara" sju månader, men jag vill ändå tro att jag har en bättre bild av det och även en bättre förståelse. För jag tror ändå att längtan efter ett första barn när man försökt en längre tid kan kännas precis lika jobbig som längtan efter ett andra, tredje, eller tionde barn. Finns längtan där, och man inte lyckas, sorgen är tung att bära!
Det var så skönt vid ett tillfälle när detta kom upp när en tjej som precis hade fått sin efterlängtade bebis efter flera års fruktlösa försök sa att om hon och hennes man skulle få en längtan efter ett syskon till deras barn så trodde hon att längtan skulle vara precis lika stark! Och hon borde ju ha koll med tanke på att det var ju drygt nio månader tidigare som hon hade sörjt att mensen kom månad efter månad