December bebis 2013

Nä, det är nog ofta så att folk är för snälla och tar på sig ansvar för arbete som de egentligen inte borde ta på sig. För att man inte vill sätta andra i skiten eller själv drabbas. Jag som gnäller har ju förmånen att faktiskt utslaget över tid inte jobba mer än kanske 40% just nu (även om det de senaste veckorna varit lite intensivare med jobb på kvällar etc), så jag borde verkligen inte gnälla, men det börjar ju bli tungt känner jag. Sover dåligt på nätterna, mycket extra att bära på osv.

Har börjat äta för mycket sött. Äter något sött varje dag. Inga enorma mängder, visst, men varje dag. Så kan mn ju inte hålla på! Men jag kan liksom inte riktigt förmå mig att sluta heller, förmodligen delvis på grund av att jag är så pass trött också.

Nyss hemkommen från bm. Känner mig lite småledsen. Hon tycker jag gått upp lite för mycket förstod jag. Förra gången jag träffade henne var i vecka 24 och då hade jag gått upp 10kg sen inskrivning (13 totalt) och hon var verkligen jättenöjd över det. Idag i vecka 31(30+6) hade jag ökat 2 kg sen vecka 24 och det var tydligen inte helt bra. Till saken hör att jag tränade 4ggr/veckan och promenerade 7mil/veckan och vat JÄTTENOGA med maten tills vecka 24 då jag vart beordrad att inte träna, promenera, städa, lyfta osv. Ändå gick jag upp mycket i början och jag kunde verkligen inget göra. Min kropp la på sig fast jag inte åt mer om man räknar kcal. Nu är jag i stort sett stilla jämt men har ändå bara ökat 2 kg sen dess. Hon räknar att jag gått upp 12 men det är ju 15 och hon sa att hon inte tyckte det var ok att gå upp 18-20kg. Jag har 9 veckor kvar. Vad ska jag göra!?

Jag var smal och väldigt vältränad innan med låg fettprocent. Gissar att jag behövde fettet. Jag mår jättedåligt om jag inte äter kolhydrater just nu (äter normalt ganska lite kolhydrater) och jag kan inte röra mig pga sammandragningar.

Jag har en historia med ätstörningar och tycker inte det är kul att jag gått upp så mycket men det är INTE pga för mycket mat eller lathet. Jag har tillräckligt bra koll för att veta det. Jag hade behövt svälta mig för att inte gå upp vilket ju inte är okej.

Känner mig jätteförtvivlad och min dumma inre röst säger ju åt mig att sluta äta. Typ.

Ändå har jag fortfarande storlek 36/S i kläder (gravidkläder dock) och är 171 så jag är ju inte SÅ tjock!? Alltid bra blodsocker (4-4,5) och lågt blodtryck (115/60) och låg puls.

Förlåt mitt gnäll men det är jobbigt med min historik med maten... Hon vet dessutom om det och därför ska jag på tul om 10 dagar då dom vill kontrollera så jag äter tillräckligt. Visst unnar jag mig lite mer sötsaker men ändå inte så pass mycket.

Usch, känns inte bra alls nu :(

Grattis till mjölken Sarak! Minns när min dök upp, känns så verkligt helt plötsligt!?

Och tack alla ni andra för era rara ord. Vet att jag ska strunta i henne men det är svårt. Ska se om jag klarar att säga ifrån nästa gång!

Jag har så förbannat ont i bröstvårtorna! Det känns som man har skurit bort dom med en trubbig kniv och sen häller citron och salt på dom! Kanske en dramatisk beskrivning,men jag har så förbannat ont.

 Vid minsta lilla kyla så får jag ont. Var nyss ute med hunden en kort sväng, hade bh,linne,huvtröja och vinterjacka,men ändå så fick jag ont. Att duscha är en plåga,när man kommer ur duschen får jag alltid vrålont!

Jag smörjer med feta krämer och försöker hålla mig varm, men det hjälper inte!

Jag har sökt runt på nätet,men hittar inget tips. Jag har kollat men min bm, och hon hade heller inget tips.

Så nu håller jag tummarna att nån av er har det!

Coolt med gult!

Från mina bröst kommer det en droppe klar vätska som ser ut som vatten mest, ibland. Kanske inte ska vara klar? 

Ingen aning, kan inget om läckande bröst ;) 

Jag har bara antagit att det är som det ska?

För övrigt har mina bröst börjat spricka ordentligt nu, huden är så uttöjd även där det inte är bristningar att hela brösten är röda/blå i tonen, man ser liksom området med hud som är under enorm stress.

Och igår upptäckte jag de första bristningarna på magen.

Jag har aldrig varit tjock eller så, men har anlag för bristningar, så får det mkt lätt. Var väntat, men grät ändå en skvätt. Det är 85 dagar kvar, jag kommer förmodligen få helt galet mycket bristningar på magen alltså. Bara att ta tag i sin självkänsla och tycka om sin kropp igen när detta är över alltså. Inte lätt med en hetsande svärmor som tycker att alla över 55 kg är feta äckel ungefär, som opererat sig flera ggr, som älskar att trycka ner folk över utseende. Suck.

Det kommer bli en utmaning detta :) Just nu är dock största utmaningen att det KLIAR SÅ IN I...!!! Blir galen!

Usch vad jag är trött på den här graviditeten! Jag "saknar" min förra graviditet :( Den var hur bra som helst!

Nu är allt skit. Inte nog med navelbråck, onda höfter och foglossning.

Idag kom den värsta halsbrännan jag har varit med om.

Eller jag har nog knappt haft halsbränna om man jämnför med detta!!

Jag får så mycket bränna så jag kräks! Kan inte äta någonting och nu kan jag inte sova!

Har tagit novalucol flera gånger idag och nu har jag bullat upp med tre kuddar bakom ryggen. Det blir sittsovning inatt :(

Gnäll gnäll gnäll

Varit på 3/d ultra idag :) o Gud vilken upplevelse :)

Smörjer för kliandet, men det hjälper ju inte att smörja för själva bristningarna, det är inte översta hudlagret som spricker, krämer når inte ner under :)

Svärmor svärmor. Hon har många fina och bra sidor, jag tycker på det stora hela om henne. Men hon har sådana komplex och sånt självhat många gånger och hon kan inte låta bli att överföra det på andra.

Tyvärr tror jag inte hon är jättelycklig precis, men uppenbarligen lycklig nog eftersom hon inte förändrar något. Försöker hitta ett sätt att få henne att sluta överföra sin skit på mig och framförallt vårt barn sedan, men det är inte helt lätt. Går bättre nu efter fem år iaf :)