Singoallan

Äldre 11 May 18:06

124 svar

Fyra missfall... vad ska jag göra?

Hej,
Vet egentligen inte vad jag ska skriva.... har haft 4 missfall under cirka två års tid... inget barn ännu. Är 32 år gammal och känner hur hoppet börjar glida ifrån mig. Finns det någon mer där ute i liknande sits? Hur gör ni för att hålla modet uppe? Vill mest bara prata av mig med någon som är i en liknande situation.

Kram på er alla som kämpar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 18:12
Jo, jag vill även tillägga att jag gärna delar med mig av det jag hittills har fått erfara om det kanska kan vara till hjälp för någon. HAr testat på det mesta inom fertilitetsvärlden...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-11 19:11
En fråga tiller som kämpar: Hur fixar ni livet i övrigt? Jag tänker på jobb, vänner och familj?
Själv känner jag att det är väldigt kämpigt ibland på jobbet. Känner mig svag och lite nervös och fixar inte mina sysslor som tidigare. Hjärnan har liksom stängt av och det är jättesvårt att prestera. Det i sin tur skapar stress... vilket jag är livrädd för med tanke på alla missfallen.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-05-12 14:23
Jag upplever att missfallsutredningen var ganska knapphändig och funderar ofta på vad som kan vara fel på min kropp. Har någon här på familjeliv undersökt era värden noggrannare? Jag tänker på t.ex. b12, folsyra etc. som har en avgörande roll vid celldelningen. Jag har tjatat mig till ett b12-prov en gång. Och det låg i "gråzonen". HAr förstått att det kan innebära både att värdet är för lågt eller tillräckligt. Men man bör utreda det vidare om man tex. har hypotyresos, vilket jag tydligen har... synd att läkare ska vara så svårövertalade. På sophiahemmet vägrade de ta sådana prover.

Singoallan

Äldre 18 May 01:46

#21

EMAS skrev 2013-05-17 08:35:43 följande:

Usch, det är verkligen jobbigt, jag upplevde samma sak, att man försöker lägga fokus på annat som faktiskt också är viktigt och ger glädje. Även om det ibland är tufft så tror jag det är bra, man ska inte låta livet stanna upp pga det här.
Sedan kan jag även säga till dig, Singoallan, när jag gjorde missfallsutredningen på Sofia blev jag gravid och fick då bla trombyl, men jag fick ett fjärde missfall i alla fall. Till Lennart i Borås åkte jag i slutet av december och hade bara ett par dagar innan fått ett plus igen och så började jag äta medicin efter hans ordination; Acetylsalicylsyra/placebo (vet ej förrens studien är över), levaxin för sköldskörteln och sedan vanliga vitamintillskott när man är gravid. Inget mer. Allt detta åt jag även när jag utreddes på Sofia (om jag nu inte äter placebo=sockerpiller, alltså). Då hade jag dock inte gjort akupuntkur innan. Jag vet inte vad som hjälpte, kanske bara slumpen, men jag tror ändå på att akupunkturen plus Lennarts omhändertagande spelar en stor roll. Bor du i Stockholm tipsar jag gärna om de två olika akupunktörer jag hade!

Ja, jag vill gärna ha tips om akupunktörer! Bor i Stockholm. Kan du skicka infon till min inbox?

Singoallan

Äldre 18 May 01:55

#22

Johanna03 skrev 2013-05-17 20:09:40 följande:

Che71: även jag är i situationen att jag har en man som inte vill lika mkt som jag vill, eller i vart fall inte till varje pris. Det finns fördelar med det också, han har lättare att se ett liv utan barn, vilket så klart kommer hjälpa om det aldrig blir några. Har tagit upp frågan om adoption men hittills är det tvärnej, vilket såklart är jobbigt då jag själv ser det som ett bra alternativ om vi inte lyckas.

För mig kvittar det hur vi får barn, eller om det är biologiskt, bara vi får ett barn (inom rimliga gränser såklart, planerar inte att stjäla ett barn på stan om vi säger så) men för honom är det stor skillnad. Han kan tänka sig "vårat" barn, inte barn för sakens skull, eller hur man nu kan beskriva det, menar inte att låta okänslig. Och alla har rätt att dra sin egen gräns, suger bara när man inte tycker likadant, skulle kännas bättre om jag visste att vi hade en backup plan, dvs att vi får ett barn, om än inte hur.

Min man har också sagt tvärnej. Tills alldeles nyss, vet faktiskt inte vad som fick honom att ändra sig. Så nu har vi gift oss för att kunna ta steget vidare om/när vi känner oss mogna för att ge oss in i adoptionsvärlden (som inte heller verkar vara en dans på rosor)...

che71

Äldre 18 May 07:28

#23

Johanna03 skrev 2013-05-17 20:09:40 följande:

Che71: även jag är i situationen att jag har en man som inte vill lika mkt som jag vill, eller i vart fall inte till varje pris. Det finns fördelar med det också, han har lättare att se ett liv utan barn, vilket så klart kommer hjälpa om det aldrig blir några. Har tagit upp frågan om adoption men hittills är det tvärnej, vilket såklart är jobbigt då jag själv ser det som ett bra alternativ om vi inte lyckas.

För mig kvittar det hur vi får barn, eller om det är biologiskt, bara vi får ett barn (inom rimliga gränser såklart, planerar inte att stjäla ett barn på stan om vi säger så) men för honom är det stor skillnad. Han kan tänka sig "vårat" barn, inte barn för sakens skull, eller hur man nu kan beskriva det, menar inte att låta okänslig. Och alla har rätt att dra sin egen gräns, suger bara när man inte tycker likadant, skulle kännas bättre om jag visste att vi hade en backup plan, dvs att vi får ett barn, om än inte hur.

Jo min sambo vill lika mycket som jag (det var min förra sambo i 10 år, som sen lämnade mig när jag var nästan 38, för en tjej som hade ett litet barn, så han som aldrig ville ha barn lever nu med barn).

Adoption i vår ålder är inget alternativ tyvärr, vi är för gamla, o det tar så lång tid, flera år o i vår ålder får man ingen bebis, kanske en 4 åring o det är ju inte samma sak precis.
Jag vill ha en bebis som jag kan följa från början varje steg på vägen.
Men annars skulle jag kunna tänka mig adoption egentligen, men det verkar så svårt o dyrt o krångligt, men om de sa att "du kommer att få en max 6 månaders inom 1 år" ja då hade det varit ett självklart val.

che71

Äldre 18 May 07:31

#24

Singoallan skrev 2013-05-18 01:42:39 följande:

Tomatjuice!? Spännande, ska genast inhandlas. Finns det på vanliga mataffärer?

Ja det finns i vanliga affärer.
Vet ju inte om det funkar, men har läst om det o flera tjejer i Atentråden gör så med.
Dr D sa också att jag skulle dricka apelsinjuice.
Men fiskolja är nog det bästa rådet om du inte redan har det.
Apotekets Eskimo fiskolja.

Lapinia

Äldre 18 May 07:35

#25

Jag hade 9 missfall på 2.5 år med min man, allt pga att vården inte ville hjälpa oss för de ansåg att vi var för unga. Problemet? En stor cysta på livmodern. Kroppen stötte alltså bort alla foster. Är så besviken på läkarna, det var ju en enkel sak att fixa, och vi fick betala ett högt pris. De ville inte ens undersöka mig i princip. Nu ska vi äntligen få vår Nathanael, han är så efterlängtad

che71

Äldre 18 May 07:38

#26

Lapinia skrev 2013-05-18 07:35:08 följande:

Jag hade 9 missfall på 2.5 år med min man, allt pga att vården inte ville hjälpa oss för de ansåg att vi var för unga. Problemet? En stor cysta på livmodern. Kroppen stötte alltså bort alla foster. Är så besviken på läkarna, det var ju en enkel sak att fixa, och vi fick betala ett högt pris. De ville inte ens undersöka mig i princip. Nu ska vi äntligen få vår Nathanael, han är så efterlängtad

Hur hittade de den?
Syntes den inte på alla VUL man gör i samband med missfall?
Jag har en stor cysta vid ena äggstocken, den tittar de alltid på o mäter men den ska tydligen inte påverka.
Hur tidiga missfall hade du?
Grattis till din nya graviditet!

Singoallan

Äldre 20 May 18:33

#27

Nu har jag börjat dricka tomatjuice! Det första glaset var ingen höjdare, men man vänjer sig snabbt. Har även varit hos läkaren, som faktiskt lyssnade... så imorgon blir det att ta en maaaaaassa blodprov. Känns bra att checka hälsan lite. Kanske inte leder till något revolutionerande, men kan förhoppningsvis stilla lite oro.

Inelg

Äldre 22 May 15:50

#28

Hej där! Känner mig lite ensam om detta "problem" då jag inte har en enda väninna som upplevt samma problem med att bli gravid! De får barn på beställning känns det som och många är gravida el har fått sina barn redan och vi började långt innan dom.. De har blivit gravida på första försöken och eller bara "blev" gravida utan planering. Själv har jag kommit och gått här på FL. Gråtit skrikit glädjts åt alla under åren. Fått mkt stöd också från alla härliga tjejer här på FL. Här är min story: Jag är 34, har en 16åring hemma. Min sambo 29 och har en egen dotter hemma. Så vi båda har fått barn. Vi har ännu inte lyckats få något barn sedan vi började hösten 2011. Däremot blev jag gravid april -12 som slutade i missfall v6 och gravid i juni -12 som slutade i ett MA v10. MF v5 aug, MF v5 September. Efter det har det bara tuggat på månad efter månad utan resultat. Vi har påbörjat en missfalls/vanlig utredning för en månad sedan där både jag jag min sambo "passed the test". Båda friska. Har provat naturläkemdlen; Apiforce/Rosenrot som funkade eftersom jag blev gravid båda ggr april och juni, men då jag fick missfall så jag blev rädd att det skulle vara orsakats av naturpreparaten. Så jag provade dom inte efter 3:e MF. Men det blev ändå MF v5 i sept. Har sedan eller inte blivit gravid efter det. Det gick ytterligare 9 månader av försök. Sedan blev jag plötsligt gravid igen i april efter 10 dagars Rosenrot och en "självinsemination" hemma. Min gyn sa att han ville behandla oss med blodförtunnande nästa graviditet. Men då ändrade han sig plötsligt och sa att mina "prover" inte visade på någon " koagulationsstörning" och att han därför inte behöver behandla mig!! Tyvärr blev det nyligen MA igen v10. Blev skrapad 17/5 i fredags. Och nu säger min gyn "-ojdå vi kanske skulle behandlat ändå. Vi gör det nästa graviditet"!! Whattttt!!!? Hur kan han säga så? Nästa steg enl i vår utredning är "insemination" på Sofiahemmet i juni som jag vill avboka då det känns lönlöst. En remiss är skickad för IVFoch då det är lång kö får vi hjälp i September. Känns som att en paus kan vara bra ändå. Vi ska gifta oss i aug nästa år men jag har ännu inte funnit glädjen i att planera bröllopet och jag tänker att jag vill inte boka ett datum dör jag "vet inte om jag är gravid då". Försöker att inte låta alla mina tankar och planer utgå från "gravidtankarna" - Konstiga tankar. :( Plus att bröllop är dyrt och jag vill ha pengar till ev IVF etc om det skulle behöas.. Jag är så trött och ledsen och vågar faktiskt inte försöka utan specialist hjälp längre. Orkar inte ett till MF. Så vi bestämde oss för att vänta på nästa utredning i september och på IVF. Skulle ni vågat försöka själva eller skulle ni väntat på ivf hjälpen? Vad kollas när man får hjälp med IVF? Tas det andra prover etc än vad min lokala gynekolog tog när han utredde oss?

Inelg

Äldre 22 May 20:54

#29

Hej där!
Känner mig lite ensam om detta "problem" då jag inte har en enda väninna som upplevt samma problem med att bli gravid! De får barn på beställning känns det som och många är gravida el har fått sina barn redan och vi började långt innan dom.. De har blivit gravida på första försöken och eller bara "blev" gravida utan planering.

Själv har jag kommit och gått här på FL. Gråtit skrikit glädjts åt alla under åren. Fått mkt stöd också från alla härliga tjejer här på FL.

Här är min story: ${#emotions_dlg.flower}$

Jag är 34, har en 16 åring hemma. Min sambo 29 och har en egen dotter hemma. Så vi båda har fått barn. Vi har ännu inte lyckats få något barn sedan vi började hösten 2011.
Väntade 8 månader innan vi blev gravida första gången april -12, men det slutade i missfall v6, och gravid i juni -12 som slutade i ett MA v10.
MF v5 aug, MF v5 September. MA v10 nu i Maj.. 5 st på raken!

Vi har påbörjat en missfalls/vanlig utredning för en månad sedan där både jag jag min sambo "passed the test". Båda friska. Har provat naturläkemdlen; Apiforce/Rosenrot som funkade eftersom jag blev gravid båda ggr april och juni, men då jag fick missfall så jag blev rädd att det skulle vara orsakats av naturpreparaten. Så jag provade dom inte efter 3:e MF. Men det blev ändå MF v5 i sept. Har sedan eller inte blivit gravid efter det. Det gick ytterligare 9 månader av försök. Sedan blev jag plötsligt gravid igen i april efter 10 dagars Rosenrot och en "självinsemination" hemma.

Min gyn sa att han ville behandla oss med blodförtunnande nästa graviditet. Men då ändrade han sig plötsligt och sa att mina "prover" inte visade på någon " koagulationsstörning" och att han därför inte behöver behandla mig!! Tyvärr blev det nyligen MA igen v10. Blev skrapad 17/5 i fredags. Och nu säger min gyn "-ojdå vi kanske skulle behandlat ändå. Vi gör det nästa graviditet"!! Whattttt!!!? Hur kan han säga så?

Nästa steg enl i vår utredning är "insemination" på Sofiahemmet i juni som jag vill avboka då det känns lönlöst. En remiss är skickad för IVFoch då det är lång kö får vi hjälp i September.

Känns som att en paus kan vara bra ändå. Vi ska gifta oss i aug nästa år men jag har ännu inte funnit glädjen i att planera bröllopet och jag tänker att jag vill inte boka ett datum dör jag "vet inte om jag är gravid då". Försöker att inte låta alla mina tankar och planer utgå från "gravidtankarna" - Konstiga tankar. :( Plus att bröllop är dyrt och jag vill ha pengar till ev IVF etc om det skulle behövas.. Jag är så trött och ledsen och vågar faktiskt inte försöka utan specialist hjälp längre. Orkar inte ett till MF. Så vi bestämde oss för att vänta på nästa utredning i september och på IVF.

Skulle ni vågat försöka själva eller skulle ni väntat på ivf hjälpen?

Vad kollas när man får hjälp med IVF? Tas det andra prover etc än vad min lokala gynekolog tog när han utredde oss?

Singoallan

Äldre 23 May 20:29

#30

Inelg skrev 2013-05-22 20:54:41 följande:

Hej där!
Känner mig lite ensam om detta "problem" då jag inte har en enda väninna som upplevt samma problem med att bli gravid! De får barn på beställning känns det som och många är gravida el har fått sina barn redan och vi började långt innan dom.. De har blivit gravida på första försöken och eller bara "blev" gravida utan planering.

Själv har jag kommit och gått här på FL. Gråtit skrikit glädjts åt alla under åren. Fått mkt stöd också från alla härliga tjejer här på FL.

Här är min story: ${#emotions_dlg.flower}$

Jag är 34, har en 16 åring hemma. Min sambo 29 och har en egen dotter hemma. Så vi båda har fått barn. Vi har ännu inte lyckats få något barn sedan vi började hösten 2011.
Väntade 8 månader innan vi blev gravida första gången april -12, men det slutade i missfall v6, och gravid i juni -12 som slutade i ett MA v10.
MF v5 aug, MF v5 September. MA v10 nu i Maj.. 5 st på raken!

Vi har påbörjat en missfalls/vanlig utredning för en månad sedan där både jag jag min sambo "passed the test". Båda friska. Har provat naturläkemdlen; Apiforce/Rosenrot som funkade eftersom jag blev gravid båda ggr april och juni, men då jag fick missfall så jag blev rädd att det skulle vara orsakats av naturpreparaten. Så jag provade dom inte efter 3:e MF. Men det blev ändå MF v5 i sept. Har sedan eller inte blivit gravid efter det. Det gick ytterligare 9 månader av försök. Sedan blev jag plötsligt gravid igen i april efter 10 dagars Rosenrot och en "självinsemination" hemma.

Min gyn sa att han ville behandla oss med blodförtunnande nästa graviditet. Men då ändrade han sig plötsligt och sa att mina "prover" inte visade på någon " koagulationsstörning" och att han därför inte behöver behandla mig!! Tyvärr blev det nyligen MA igen v10. Blev skrapad 17/5 i fredags. Och nu säger min gyn "-ojdå vi kanske skulle behandlat ändå. Vi gör det nästa graviditet"!! Whattttt!!!? Hur kan han säga så?

Nästa steg enl i vår utredning är "insemination" på Sofiahemmet i juni som jag vill avboka då det känns lönlöst. En remiss är skickad för IVFoch då det är lång kö får vi hjälp i September.

Känns som att en paus kan vara bra ändå. Vi ska gifta oss i aug nästa år men jag har ännu inte funnit glädjen i att planera bröllopet och jag tänker att jag vill inte boka ett datum dör jag "vet inte om jag är gravid då". Försöker att inte låta alla mina tankar och planer utgå från "gravidtankarna" - Konstiga tankar. :( Plus att bröllop är dyrt och jag vill ha pengar till ev IVF etc om det skulle behövas.. Jag är så trött och ledsen och vågar faktiskt inte försöka utan specialist hjälp längre. Orkar inte ett till MF. Så vi bestämde oss för att vänta på nästa utredning i september och på IVF.

Skulle ni vågat försöka själva eller skulle ni väntat på ivf hjälpen?

Vad kollas när man får hjälp med IVF? Tas det andra prover etc än vad min lokala gynekolog tog när han utredde oss?

Hej Inelg,
Jag känner mig också ensam. Har ingen i min närhet som gått igenom något liknande. Har en kompis som har haft 1 missfall..det är allt. Vilken jävlig läkare du har. Klart du ska ha blodförtunnande! Jag har också testat olika naturpreparat (borago och munkpeppar) och i efterhand funderat om de var anledningen till mina missfall.

Angående dina frågor så kan jag bara tala utifrån egen erfarenhet. Jag försökte direkt igen efter missfallsutredningen. Detta p.g.a.gynekologerna inte kunde hitta någon anledning till mina missfall och tyckte att jag borde fortsätta försöka. Gjorde kort därpå IVF. På IVF:en tyckte de att de prover som togs vid missfallsutredningen var tillräckliga. Så de kollade inget extra. IVF:en ledde inte till någon graviditet. Fick ganska få ägg, typ 5. 4 befruktades, men de delade sig inte i rätt hastighet. Jag har inte gjort någon fler IVF sedan dess. Tyckte det var väldigt jobbigt och jag blir ju gravid ändå. Någon månad efter IVF:en blev jag gravid igen, men fick MA. Jag har ingen förhoppning av att få mer hjälp av gynekologer. Har hittat en läkare nu som ska kolla upp en massa värden i kroppen + att jag har gjort en hårmineralanalys som visade på vissa obalanser som jag ska korrigera med hjälp av stöd av näringsterapeut och kost. Kanske hjälper det. Kanske hjälper det inte. Men analysresultaten var ganska spännande. De konstaterade bl.a. direkt att jag har hypotyreos, vilket redan har diagnosticerats av läkare...

De såg även att jag har för högt koppar i kroppen vilket hör ihop med högt östrogen och mindre progesteron. Kan bl.a. ge migrän, pms och myom... vilket jag har...

Så... jag hade nog fortsatt försöken om jag vore du. I allafall om missfallsutredningen var komplett (alltså att din gynekolog har gjort standardutredningen som landstinget gör).

Fyra missfall... vad ska jag göra?

INNEHÅLL