Julibebis 2014

Exakt! Jag hoppar oxå de "könsneutrala" kläderna. Vet av erfarenhet att när den lilla är ute så använder jag inte de kläderna i alla fall. Vi hoppas på att veta könet vid RUL. Just nu är jag helt besatt av små sätta klänningar men min man som sällan säger nej har i det här fallet sagt bestämt nej. Jag får inte köpa några. Han menar att det kan ju trotts allt bli en liten kille och av någon konstig anledning så vill han inte att jag klar hans son i klänningar.

När jag gjorde mitt FVP så sa läkaren att om det går illa efteråt så gör det det rätt fort. Så jag tror inte du behöver vara rädd. Förstår dock din oro. Hur lång tid skulle det ta innan du fick ditt resultat?

Vart går du för privat UL? Hade fått för mig att man inte kan göra det i Växjö.

Mina två sista är tjejer så jag är rätt "mättad" på rosa, glitter och volanger. Jag är mer (som min sambo brukar beskriva det) lite bohemisk i min smak.... Färgglatt och mönster i alla kombinationer!

Jag försöker äta nyttigt nu eftersom jag gått upp 8 kilo, jag behöver ju knappast extra tyngd när det växer två därinne lixom!

Jag har inte läst på så noga och du har säkert rätt. Problemet med mätningar av MF och MA efter MKP och FVP är ju att man inte med säkerhet kan veta att de beror på själva provet eller om det skulle ha hänt ändå. Men som sagt, jag förstår din oro.

Jag visst inte att man kunde göra det hos specialistläkargruppen. Man lär sig något nytt varje dag. Däremot så har jag inte så mycket till övers för Linneamotagningen och skulle inte gå dit frivilligt igen. Min man och jag påbörjade vår fertilitetsutredning där och efter ett möte gick jag hem och mådde tio gånger värre än innan. Hon kan vara rätt osympatisk den där kvinnan. Har även hört hur hon har behandlat andra människor i min närhet.

Hej allihopa vågar sakta men säkert krypa in i denna tråd. Är i v11+3 och varit lite små nervös att något ska hända. Väntar mitt 4:e barn (mannens 2:a ihop han har inga sedan innan) jag är 32år och mannen 30år
Vi har inte haft det lätt att få vårat första barn ihop. Gick igenom IVF med både misslyckade försök och ett missfall innan vi blev spontant gravida med dottern som idag är 1år och 4månader. Trodde vi aldrig skulle ha den chansen eller turen igen då alla läkare sagt att det inte ens skulle gå o bli spontant gravid första gången. Men nu lyckades vi igen helt otroligt faktiskt. Inte planerat så det kom som en chock först men självklart välkommen. Även om jag vet att det blir tufft då jag gått igenom samma med mina 2 äldsta för 9år sedan (äldsta barnen är 11 och 9 med annan pappa) men då levde jag i princip ensam för han var aldrig hemma eller hjälpte aldrig till osv.
Så visst blir det bättre nu då min man är så aktiv pappa man kan vara.
Bf är egentligen 8/8-14 men då jag kommer bli snittad i v38+ så blir det ett julibarn. Så därför valde jag denna tråd och inte augustitråden. Hoppas det är ok för er? Jag har mått rätt bra. Bara väldigt trött och ibland har jag kvällsillamående. Men helt ok fram tills nu faktiskt. Jobbigare är det med höften som jag hade problem med sista graviditeten pga foglossning. Så vet inte hur jag kommer stå ut i 6månader till men vad gör man inte för dessa små mirakel? Hoppas verkligen vi kan följas åt efter att alla fått sina små (de som vill så klart)
När jag väntade förra barnet så hade vi en jättefin grupp här på FL som vi sedan skapade en facebook grupp (privat) med och vi följer varandras liv och barn än idag. Jätteroligt faktiskt att få dela det tillsammans. Får se vilka som är sugna på det sen? Ser fram emot att gå igenom detta tillsammans med er. Kram så länge ❤️

Måste bara fråga. Är det någon som fått så mycket flytningar så det blir massor när man reser sig upp från liggandes till sittandes alt sittandes till stående? Kändes som om man läcker kiss ibland fast det inte är det.

Fyra veckor kvar till RUL, gick in i v 15 (14+0) idag.. Vill spola fram tiden så vi kan få se att allt är som det ska med bebisen ??