som en sol skrev 2014-02-10 22:04:59 följande:
Jag har inte beslutat mig för ännu om jag ska sluta med SSRI innan förlossningen eller om jag ska strunta i att amma. Hade amningen fungerat förra gången hade jag valt att amma för det är ju bra för bebisen, men jag hade alldeles för lite mjölk och fick det inte att fungera, så då är ju frågan om det är värt att sluta med SSRI. Skulle tro det blir samma med amningen nästa gång då både min mamma och mormor haft samma problem.
Som jag har förstått det påverkas inte amningen så mycket av SSRI. Kan du ta det under graviditeten tror jag inte att det är ett problem sen när barnet är fött. Och med min erfarenhet är det kanske då det behövs som mest!
HaBaNiTa skrev 2014-02-10 21:10:07 följande:
Ja mer tålamod har du nog rätt i och man är ju mer mogen ju äldre man blir. Kollar tillbaka när jag fick 1:a o 2:a barnet (en annan pappa) var då bara 21 resp. 23 och tyckte jag var så mogen haha men idag tittar jag tillbaka och märker stor skillnad på mig som person. Hade mer ork osv som mamma än vad jag har idag. Idag lever jag med en underbar man som är mogen och orkar mer än jag haha men tack vare fysiska och psykiska besvär så blir det är sista barnet för oss. Jag äter antidepressiva under denna graviditet och ångrar lite att jag inte gjorde det med förra barnet då jag verkligen mådde jätte dåligt. Har minskat dosen idag och kommer nog sluta helt innan förlossningen för att undvika att bebis får besvär med andningen som tydligen är vanligt när man äter serotonin/dopamin preparat. Men ångrar inte en sek att jag började äta medicin. Har ju haft depression till och från i över 14års tid men denna medicin är nog den som funkat bäst.
Så om jag vore du så kolla upp vad du kan få för hjälp. Jag kan ju säga att det inte blev bättre efter förlossningen sist. Amningen satte igång en massa mer hormoner och jag satt o grät istället för att njuta av stunderna med tösen. Hoppas verkligen att jag denna gång får må bra för det är ju underbart att få en bebis även om det är krävande så ska man ju inte må dåligt och gråta varje dag. Prata med din BM och kolla hur du kan få hjälp. De har säker samtalsstöd osv om du inte vill medicinera än. Det hjälper ju också mycket. Kram och hoppas du får den hjälpen du behöver. Det är tufft att ha barn oavsett om det är ett eller tre eller fyra. Man måste fortfarande vara mamma liksom
Tack för ditt inlägg! Jag blir helt rörd av inlägget. Idag vabbar jag så jag passar på att ta det lite extra lugnt och imorgon är jag ledig. Förhoppningsvis mår jag bättre på torsdag men i annat fall får jag försöka se om jag kan få nån slags hjälp. Ja det är tufft att vara mamma ibland, speciellt när man knappt orkar med sig själv. Men troligtvis kommer sambon hem på eftermiddagen och kan dels avlasta mig (så jag kommer ut på den där promenaden som aldrig verkar bli av!) och dels kan han jobba hemifrån. Vabben kom minst sagt lägligt! Lukas är rätt pigg för att vara sjuk, som vanligt, Så jag sa till förskolan att han kanske skulle komma på eftermiddagen men de insisterade på att han skulle vara hemma. Det är så svårt att veta när det är rätt att vabba och när barnet borde klara av (och mår bättre av att stimuleras på) dagis. Dessutom tillkommer skuldkänslor för att man är borta från arbetet och vem som borde vabba. Men idag passade det bra att det blev jag. Och nu sover lillemannen! Det får han aldrig göra på dagen annars...så nu kan jag ta det extra lugnt en liten stund. Annars så har han jättesvårt för att ta sig för saker på egen hand så det blir mycket lek idag. Yey
Jag berättade för min sambo om dig och hoppas att han förstår mig lite bättre, men han tar också stort ansvar hemma. Och jag har soffan.....
Vad skönt att du mår bättre nu! Efter förlossningen med min son mådde jag inte så bra, och jag skulle inte tveka att ta antidepressiva om det blir likadant igen, bara en bråkdel går ju över via amningen, Det gjorde jag inte sist.
