Inlägg från: gubbenhilfe |Visa alla inlägg
  • gubbenhilfe

    Julibebis 2014

    Poison82 skrev 2014-04-08 08:36:00 följande:

    Jag känner också av lite sånt från mina egna föräldrar, speciellt från pappa. Dom har alltid träffat och passat syrrans barn mycket, men när vi önskar barnpassning (vilket inte är ofta) så verkar det så omständigt. Pappa har i stort sett alltid en undanflykt att inte ha honom medans syrrans barn hämtar han på skolan 2 ggr varannan vecka.

    Ja min son är svårare att passa för han är yngre och har mer energi än sina kusiner men även då dom var mindre passade mina föräldrar dom ofta.

    Jag har nämnt detta för mina föräldrar men hur väl det gick in vet jag inte. Blir att vi frågar farmor istället för det är roligare att fråga någon man vet vill än någon som försöker hitta på ursäkter att slippa. Min syster får också ha honom för även hon vill och han leker ju jättebra med sina kusiner så han märker iaf inte av det. Bara mitt arma mammahjärta som tar stryk


    Ja, hade min familj bott närmare hade jag alltid vänta mig till dem men nu bor det väldigt långt bort. Men det har hänt att jag har bett den komma till oss vara barnvakt vid ett par tillfällen i alla fall, hellre än fråga svärföräldrarna. Speciellt om vi ska göra något som jag absolut inte vill ställa in.
  • gubbenhilfe
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-04-08 08:55:20 följande:
    Ja det är konstigt med far och morföräldrar ibland. Här har barmen en farmor som utåt sett vill bevisa vilken engagerad farmor hon är (skryt inför sina väninnor) men verkligheten är att hon inte orkar med barn öht och bara klagar om hon passat dom. Och måste vara ledig en vecka efteråt. Sedan vill hon helst bara ha ett barn i taget och då klagar hon på att hon måste engagera sig så mycket. Istället för att ta några av dom så de har nån att leka med. Men hon är väldigt konstig människa. Så när de är hemma hör hon knappt av sig, än mindre hälsar på oss fast de bor 1km här ifrån. När hon åker utomlands (som de gör i några månader under vinterhalvåret) då hör hon av sig flera gånger om dagen till barnen de första veckorna så ungarna blir hysteriska på hennes terror och sedan hör hon inte av sig de resterande 3,1/2 månaderna. Så ja det finns konstiga människor och tyvärr måste man leva med dom. Ävensom jag håller människan långt ifrån då hon gjort saker som är oförlåtliga och då gäller det att hon ville vända barnen emot mig.
    Det där att man utåt vill framstå som så engagerad känner jag igen. Jag kan inte låta bli att sticka håll på den bubblan vid varje tillfälle jag får. Vi något tillfälle hörde jag svärmor säga till sina vänninor att jag och min man hade det så jobbigt med vår son när han skulle sova. Jag kände mig som ett frågetecken och hade ingen aning om vad hon pratade om och var tvungen att påpeka det. Vår son har alltid sovit bra, hela nätter sen han var fyra månader och en normal nattning med amning i början och senare välling tog aldrig mer än 30-40 minuter. Och det tycker inte jag är speciellt jobbigt i alla fall.
  • gubbenhilfe
    Frida Andersson skrev 2014-04-08 14:01:54 följande:


    Panik tjejer behöver lite hjälp... ska iväg med familjen och mamma och pappa torsdag-söndag nästa vecka till ett spa/badhotell i Tallin. Upptäckte till min förskräckelse att jag inte får platts i mina badkläder. Jag hatar verkligen bikini då jag inte gillar att vara avklädd. Denna baddräckt var allt jag kunde hitta i vår lilla stad... 279 kr på åhlens, ingen mammabaddräckt men fanns inget annat.  vad tycker ni... ser jag ut som en hästens säng??????
    Jag tycker den var superfin!
  • gubbenhilfe
    MiniV skrev 2014-04-08 10:01:25 följande:

    Vilka konstiga människor det finns därute... Hoppas att det blir bättre snart, en sexåring ska inte vilja undvika sin kusin eller ens se att de behandlas olika. Det är ju helt sjukt. :(


    Eller hur?! Det gör så ont i mitt hjärta.
  • gubbenhilfe
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-04-08 10:12:45 följande:
    Vad sa väninnorna då?

    Vi umgås gärna med min mammas väninnor och vänner och har känt dom sedan jag var liten då de är underbara. Mamma tycker det är viktigt att vi alla känner varann. Min man känner sin mammas väninnor men vi umgås aldrig med dom och det tror jag beror på att jag kan slå hål på hennes bubbla som hon blåst upp inför sina väninnor. Dvs rädsla att hennes lögner ska avslöjas. Jag har redan avslöjat en del genom min blogg när jag skrev att vi ville ha hjälp men hon nekade oss. Då ringde hon och skrek att det här läser ju hennes vänner, vad ska de säga nu! Som om jag bryr mig!
    De sa inte så mycket mer tittade lite besvärat på mig...

    Jag träffat gärna min mammas vänner med. De är alltid bjudna när vi åker hem för att fira sonen födelsedag.
  • gubbenhilfe
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-04-09 08:00:25 följande:

    Har ni några namnförslag ännu?

    Jag vill gärna att tösen ska heta Junia men det är för nära vår dotter Junis namn som är död tycker min man. Han är rädd att vi ska säga fel. Tyvärr säger jag fel namn till vår dotter Laura många gånger när jag ropar och säger Junis så det spelar ju ingen roll egentligen vilket namn vi tar. Jag kommer nog alltid få med Junis när jag ska ropa efter barnen. Annars har vi Josefina, Jasmina, Lola, Leona och Liesel som förslag. De andra barnen börjar på J eller L och även jag och min man har vardera av dessa som första bokstav.


    Vår son ska heta Ebbe. Vi har en Max sen innan.
  • gubbenhilfe
    Lindsey Egot the only one skrev 2014-04-09 08:13:36 följande:
    Oj! Det var längesedan jag hörde det namnet. Det bodde en granne till min mormors föräldrahem som hette Ebbe. Han hade grävt ner en hel folkvagnsbuss kom jag ihåg så man såg bara taket på den. För han tyckte det var för dyrt att skrota den. Han hade många roliga men knepiga saker för sig kom jag ihåg. Han var väl en 70 år äldre än mig.
    Vilken härlig gubbe! Nu känns Ebbe till och med ännu mer rätt.
  • gubbenhilfe

    Min man är inte ett dugg intresserad av magen och klappar inte på den om jag inte tvingar honom. Däremot så gör det mig inte så mycket. Jag vet att han tycker det är lite otäckt att tänka på att det ligger en levande varelse där inne. Jag tycker att jag är lika skyldig att respektera hans känslor som han är skyldig att respektera mina. Jag vet att han är engagerad på sitt sätt, han tar hand om allt hemma och vår son som han är en helt fantastisk pappa till.

    Jag tror att det är lika svårt för oss att förstå vad en pappa känner och går igenom vid en graviditet som det är för den att förstå oss. Självklart vill vi ha stöd av våra män men vi måste nog även försöka stötta och sätta oss in i deras situation. Men det innebär inte att jag tycker att ni som känner er ensam eller ledsna överreagerar utan bara att det kanske inte är så lätt för våra män alla gånger heller.

Svar på tråden Julibebis 2014