Några/någon runt 35 år som vill följas åt på vägen mot ett plus?

Mensen kom i söndagskväll på dag 15 efter insemination :( I fredags så gick vår kära hund bort efter 14 år tillsammans. Så det är jobbigt nu, ingen bebis eller hund.

Men nya tag imorgon ska till läkaren och förhoppningsvis börjar jag med hormonbehandlingen imorgon inför försök nr 2. Känner mig inte så hoppfull just nu men det är bara att köra.

Man får skriva av sig och sjutton så behövs det ibland. Hur går det för dig?

Du har säkert sagt det förr, men jag får skylla på dåligt minne Hur gammal är du?

Tack Iskristall!

Ja, det går inget vidare tyvärr. Mensen kom precis. Trist. Nya tag då... Är bara rädd för att det ska bli en lång utdragen historia.

Hur går det för dig?

Jag är 39 förresten. :)

Nej vad tråkigt med mensen!

För oss går det inte så bra när det gäller spontana graviditeter. Men vi ska göra ivf. Har vårt första läkarbesök i nästa vecka faktiskt

Jag fyller 39 nästa år. Nu kommer jag ihåg att jag frågat om din ålder tidigare o att vi var ganska nära i ålder

Vad bra att det iaf händer på annat sätt. Då är ni ju ändå en bit på väg. :)

Hoppas allt går bra för er!

Kul att vi är (nästan) lika gamla! :)

Jag ska genomlida det här mensskräpet och hoppas på att det funkar nästa gång. Känner mig så galet stressad över all tajming med äl och väntan till bim osv. Har liksom inte tid att vänta mer. ;)

Haha nä, jag känner igen det där med att inte ha mer tid att vänta. Tiden går ju så himla fort trots att man stundvis tycker den går såååå sakta när man väntar på äl eller bim!

Du hade barn sen tidigare? Vi längtar efter vårt första vi och jag känner mig så gammal som får barn så här sent.

Jamen är det inte galet... Vanligtvis flyger tiden förbi (tiden innan vi bestämde oss för bebis) och nu går det så seeegt. Den senaste månaden har känts som fyra för mig. Haha. Min sambo dock är inte lika stressad som jag men då är han ju också man och verkar inte riktigt ha förstått det där med att kvinnor inte är på topp vid 40-strecket. ;)

Ja, jag har två sen tidigare. Min sambo inga egna. Dock är jag lite sur på honom eftersom vi faktiskt kunde ha börjat försöka för flera år sen. Men då var han inte redo och det hade väl inte blivit ultimat det heller.

Ååå. Jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för er! Chanserna med Ivf verkar ju vara ganska goda iaf.

Hur är det tidsmässigt med Ivf? Är det utredningar osv innan? Hur lång tid tar det innan man kan vara gravid? Många frågor, men jag tar dig för expert nu. :)

Hihi min sambo är inte heller det minsta stressad, jag tror det beror på att de är just män

Hur gamla är dina barn?

Vi är klara med utredningen, den gjorde vi klart i våras. Så nu hoppas vi (jag iallafall, som är den stressade av oss ) att vi kan börja vår ivf-resa snabbt. Kanske redan vid nästa mens. Det där med hur lång tid det kan ta innan man är gravid är svårt att svara på. Det beror först på om man får göra långt eller kort program. Det långa med nedreglering osv först kan ta några veckor längre än korta programmet. Men om vi har tur och får göra korta, och börja med sprutor vid nästa mens kan det ju gå relativt fort att bli gravid om man har tur och det tar sig på första försöket. Men det vet man ju aldrig?!

Oj, vart långt och jag vet inte om det vart nå klarare för dig?

Men vad skönt att ni är klara med utredning redan! Då är ni ju verkligen nära. Härligt!

Jag håller alla mina tummar för att det ska lyckas!

Mina barn är 13 och 10. Så det blir en riktig sladdis om den nu vill komma nångång. :)

Senast igår sa min äldsta att hon så gärna ville ha ett till syskon (helst en lillebror) och tyckte att vi var helt knäppa som inte skaffat nån. ;)

Hade sån himla lust att bara utbrista att vi också vill och vi försöker! Haha. Men jag sa inget. ;)

Åh tackar för tummarna!

Och ni har mina tummar för att ett småsyskon kommer i och med det snarast! Jag har lagt in en beställning åt er

Kul med sladdis också kan jag tänka mig, när storasyskonen kan hjälpa till lite