Junibebisar 2014

Styrkekramar till dig <3 Vissa dagar är bara helt åt he-vete och vissa människor lär sig aldrig att ta instruktioner. Vad säger din sambo? Det är trots allt hans föräldrar ju.

Tack!

Nä han är också förbannad. Han godkände ett sms som jag skrev och skickade till dom:

Godkväll!

Vi vill inte att Egon ska vara hos er någon mer gång. Han stinker gamla sopor i munnen och mår inte bra av att äta samma mat som ni äter. / Sophie och Martin

Svaret vi fick va att dom kommer att sakna Egon och att vi nog skojar?

Gah! Imorgon ska mina föräldrar träffa dom, hoppas min mamma kan hinta lite att hunden faktiskt är känsligare i magen än andra hundar.

Kul att gå och lägga sig innan 22 en lördag... Jaja, hoppas jag vaknar på en ljusare sida imorgon :)

Soffipropp här är en till som har en svärmor som gärna sliter Isabelle ur armarna på mig och bäddar in henne i tjocka filtar när det är 20 grader varmt och trycker i henne nappen så hon kväljer.

Tur man har skinn på näsan och kan ryta ifrån ????

Hon tror sig ha alla rättigheter i världen för att hon är farmorn, men icke hos denna morsan iaf ??

Vi har börjat bebis verkstan igen för ca tre veckor sedan och mensen är sen och kroppen känns annorlunda så jag väntar ngn vecka till med grav test.

Min lilla är van att vara med överallt och blir hon gnällig så hjälper det att bära runt henne lite så blir hon glad igen

Kul att det är fler som har fått "lätta" bebisar! Vår lilla tjej är nästan alltid glad. Gråter max 2 ggr per dag och aldrig mer än 10 min.

Har idag varit på hundtävling mellan 06.30 och 16. Inte ett pip.

Lider med er som har barn som har magknip eller svårt att sova. Vet att detta kan vända snabbt så att det blir jag som får vaknätter och missnöjd bebis.

Måste vara tråkigt att känna att du isolerar dig. Hoppas att det vänder snart!

Visst är det underbart!

Malte är ofta med i spårskogen eller på träningar utan problem! Idag hade jag med en kompis som tog hand om honom när jag var ute på planen och körde mitt.

Min lilla sessa är dunderförkyld :( Bara en massa snörvel, hostningar och rinnande ögon. Tro f-n att hon har haft svårt att sova de senaste nätterna om detta var på gång. Stackars plutt. Enda sättet att få henne att sova ostört är i famnen så jag får inte så mycket gjort här hemma just nu, men mysigt är det. Gäller väl att njuta för rätt vad det är har dom vuxit upp och vill inte mysa i mammas famn mer :/

Är det någon här som har börjat använda sittdelen på vagnen?

Det där går i perioder för mig. Ibland går det åt skogen och ibland funkar det och det är omöjligt att veta i förväg hur det ska bli. Jag hoppas innerligt på att det blir bättre ju äldre dom blir. Sen märker jag en väldig skillnad på hur mitt humör och sinnesstämning är och hur det smittar av sig på henne. Det blir ju gärna en ond cirkel då tyvärr. Hoppas det vänder för dig snart för det är inte kul att isolera sig från vänner och släkt. Kan du inte avtala med någon vän eller släkting som du kan ha som övningsobjekt? Inga krav, ingen press, bara åka dit i kortare stunder så både du och hon kan öva på att vara iväg :) I början var jag superosäker så då erbjöd sig en vän till mig att vara "hotline". Så närhelst jag behövde hjälp, stöd eller vad som så kunde jag ringa henne. Inte för att hon rent praktiskt kunde hjälpa mig men det var skönt att ha det stödet och veta att man inte hade några förväntningar att leva upp till :)

Ge inte upp, du måste också få lite umgänge förutom bebisen :)

Åh, vad lyckligt lottad jag känner mig som har så vettiga föräldrar och svärföräldrar. Kanske att svärmor är lite för "på" ibland och duttar med bebben när han behöver få lite lugn men hon vill ju väl. Hon har väl glömt av lite att bebisar skriker ibland (de flesta i alla fall ) och att det kan ta någon minut innan det blir lugnt igen. 

Hjälp mig, jag känner inte igen min bebis!

Hon har alltid varit så lugn och nöjd, sovit mycket och allt har känts bra. Men på senaste tiden har hon ju börjat utvecklas mer och mer (vilket såklart är normalt och bra) men detta gör att hon inte alls är lika nöjd längre, gnäller när hon är uttråkad och sover mycket mindre, verkligen svårsövd på dagtid! Vilket resulterar i att hon blir övertrött och överstimulerad!

Igår kväll hade vi bara varit hemma hela dan, även min sambo. Och hon hade ändå sovit rätt ok, men var sådär gnällig då och då.. På kvällen kring nio var hon ändå på rätt gott humör så min sambo fjantade sig lite framför henne och hon tittade storögt på men sen kom underläppen fram och jag tänkte att hon behövde äta/sövas vid bröstet men då började hon gallskrika. Min sambo tog henne och hon lugnade sig något så då sa jag att jag kunde försöka med bröstet igen, men då blev hon som förbytt och skrek och skrek, blev helt illröd och klöktes så jag blev livrädd att hon inte fick luft, så kräktes hon rätt mycket slem och mjölk :( sen tog min sambo henne igen och fick gå runt och vagga och vagga och prata lugnande etc typ i en evighet kändes det som och jag hade hjärtat i halsgropen. Sen la han slutligen ner henne i sängen och sen vaknade hon minst två ggr och då tog jag upp henne och hon fick ligga och snutta och somna om. Lugnare nu som tur var!

Förlåt detta blir långt! Men jag känner mig nu på morgonen så orolig på något vis.. Sambon gick ju till jobbet och jag känner mig liksom ängslig över hur hon nu kommer att vara.. Allt det som man har lärt sig känns som bortblåst.. Att tilläggas är ju att hon är 3 och en halv månad och att detta kanske är ett utvecklingssprång.. Men jag vill bara känna lite stöd från någon annan om de tycker att sina bebisar blivit annorlunda på senare tid? Hon är ju även mer glad, alltså ler mer och skrattat högt har hon gjort.. Men det är ju känslan av att plötsligen inte veta vad man ska göra riktigt.. Och hur jag ska få henne att sova på dagtid :/