Tack för input! Folke verkar glad och nöjd så det är väl kanske ett i-landsproblem.. Men det dåliga samvetet gnager lite... Snart får han ju ingen mer egentid med oss! Men å andra sidan får ju småsyskon aldrig ensnuppleva känslan av att vara ensam i centrum för föräldrars kärlek och uppmärksamhet. Så jag kanske överdriver mina nojor. Men som det blivit nu, med övernattning 1 gång/vecka kan jag försöka styra Om till någon gång varannan vecka kanske. Och bara över dagen varannan...
Hej gänget!
Hur har ni och era små det i värmen? Jag har tur och bor intill en sjö då Folke kan sitta och gräva i vattenbrynet varma dagar... Han är inte mycket för att doppa dig än, men det kanske kommer?
Tänkte egentligen höra hur ni ser på avkastningstid nu... Folke närmar sig 16 månader med stormsteg. Och vi har sådan tur att hans farfar verkligen vill vara med honom mycket. Maken är ju föräldraledig så de träffas alla tre ca 1 gång/vecka utan mig... Vilket är rätt skönt då jag ibland har svårt för svärfar.
Nu de sista veckorna har Folke även sovit över hos son farfar i princip 1gång/vecka. Jag saknar honom massa då men samtidigt är det ju skönt att få sova helt ostört på natten och kunna äta frukost i lugn och ro med min man ibland! Får dock dåligt samvete... Vet ju att Folke helst vill vara med oss (allra helst med sin pappa)men att han också trivs med farfar... Hur mycket avlastning är för mycket avlastning??
Är ju megagravid också och behöver därför extra mycket vila... Men är ledsen över att jag inte spenderar mer tid med Folke nu sista tiden innan minis ankomst...
Hur tänker ni?
Hej gänget!
Hur har ni och era små det i värmen? Jag har tur och bor intill en sjö då Folke kan sitta och gräva i vattenbrynet varma dagar... Han är inte mycket för att doppa dig än, men det kanske kommer?
Tänkte egentligen höra hur ni ser på avkastningstid nu... Folke närmar sig 16 månader med stormsteg. Och vi har sådan tur att hans farfar verkligen vill vara med honom mycket. Maken är ju föräldraledig så de träffas alla tre ca 1 gång/vecka utan mig... Vilket är rätt skönt då jag ibland har svårt för svärfar.
Nu de sista veckorna har Folke även sovit över hos son farfar i princip 1gång/vecka. Jag saknar honom massa då men samtidigt är det ju skönt att få sova helt ostört på natten och kunna äta frukost i lugn och ro med min man ibland! Får dock dåligt samvete... Vet ju att Folke helst vill vara med oss (allra helst med sin pappa)men att han också trivs med farfar... Hur mycket avlastning är för mycket avlastning??
Är ju megagravid också och behöver därför extra mycket vila... Men är ledsen över att jag inte spenderar mer tid med Folke nu sista tiden innan minis ankomst...
Hur tänker ni?
Tack! Och tack ni andra också :) ska försöka att bara uppskatta hjälpen. Min familj bor på västkusten och de kan ju aldrig ha Folke... Däremot har mina föräldrar mina syskonbarn ofta... Och hade Folke varit hos dem hade jag nog aldrig ens tänkt tanken på att det kunde vara något negativt :)
Vilket lyx är min första tanke! Vi har ytterst lite avlastning. Under tre års tid så har vi haft barnvakt för att göra något tillsammans utan barn i 20 timmar totalt. Då har det varit att träna, gå på bio eller städa/renovera. Vi har inte käkat en middag utan barn på tre år!!! Vi har sovit utan barn två nätter på tre år och då för att vi båda var så sjuka att farmor och farfar tog hem dottern så vi fick sova.
Jag skulle tro att din svärfar bara tänker på att ni ska få vila upp er innan nästa parvel dyker upp. Passa på att få avlastning och vila, det kommer ni behöva.
Sista 5 månaderna har Bosse varit mer eller mindre som en klocka, ätit rätt likadant och sovit samma. Förutom sista veckorna. Han är som en igel. Vägrar sitta själv, leka själv och liknande. Det räcker inte mer att sitta bredvid mig utan han ska sitta på mig, jag ska bära på han överallt och leker vi med leksaker ska han sitta i mitt knä och leka. Känns som att jag håller på att kvävas. Får liksom inte ens kissa i fred, tidigare har han bara följt med men nu ska han sitta i mitt knä när jag sitter på toa... Och han gormar sååå med maten, får knappt i han något. Han skakar bara på huvudet och säger "näää". Och lyckas man få in en sked så gräver han ofta ur munnen. Även kvällsvällingen vägrar han, får i han kanske 50-100ml och han brukar äta 220-270 typ... Jag har provat att han får äta själv, med eller utan bestick, olika maträtter osv. Sånt jag VET att han tycker om vägrar han... Han grinar inte eller så vid matbordet, vägrar bara öppna munnen helt enkelt... Jag håller på att bli tokig på han, och med en ny bebis närsomhelst (14 dagar till bf) orkar jag inte riktigt med dethär, världens suraste och gnälligaste unge (konstigt när man inte äter liksom...).
Sista 5 månaderna har Bosse varit mer eller mindre som en klocka, ätit rätt likadant och sovit samma. Förutom sista veckorna. Han är som en igel. Vägrar sitta själv, leka själv och liknande. Det räcker inte mer att sitta bredvid mig utan han ska sitta på mig, jag ska bära på han överallt och leker vi med leksaker ska han sitta i mitt knä och leka. Känns som att jag håller på att kvävas. Får liksom inte ens kissa i fred, tidigare har han bara följt med men nu ska han sitta i mitt knä när jag sitter på toa... Och han gormar sååå med maten, får knappt i han något. Han skakar bara på huvudet och säger "näää". Och lyckas man få in en sked så gräver han ofta ur munnen. Även kvällsvällingen vägrar han, får i han kanske 50-100ml och han brukar äta 220-270 typ... Jag har provat att han får äta själv, med eller utan bestick, olika maträtter osv. Sånt jag VET att han tycker om vägrar han... Han grinar inte eller så vid matbordet, vägrar bara öppna munnen helt enkelt... Jag håller på att bli tokig på han, och med en ny bebis närsomhelst (14 dagar till bf) orkar jag inte riktigt med dethär, världens suraste och gnälligaste unge (konstigt när man inte äter liksom...).
Folke har också alltid varit matglad men strulat lite nu sista 2-3 veckorna. Jag har gissat att det berott på värmen men kanske inte då ändå...? Kanske det beror på åldern? Känner mig dock inte särskilt orolig över detta och försöker inte truga. Tänker att de väl äter förr eller senare. Smoothie dom mellis funkar jämt i alla fall (frusna jordgubbar+frusen mango+ mixa med en skvätt äppeljuice och vatten).
Vilhaenbebbe: hur funkar vardagen nu med två små? Vad har vi andra att vänta oss? Vad har varit lättare/jobbigare än vad du tänkt innan?
Sista 5 månaderna har Bosse varit mer eller mindre som en klocka, ätit rätt likadant och sovit samma. Förutom sista veckorna. Han är som en igel. Vägrar sitta själv, leka själv och liknande. Det räcker inte mer att sitta bredvid mig utan han ska sitta på mig, jag ska bära på han överallt och leker vi med leksaker ska han sitta i mitt knä och leka. Känns som att jag håller på att kvävas. Får liksom inte ens kissa i fred, tidigare har han bara följt med men nu ska han sitta i mitt knä när jag sitter på toa... Och han gormar sååå med maten, får knappt i han något. Han skakar bara på huvudet och säger "näää". Och lyckas man få in en sked så gräver han ofta ur munnen. Även kvällsvällingen vägrar han, får i han kanske 50-100ml och han brukar äta 220-270 typ... Jag har provat att han får äta själv, med eller utan bestick, olika maträtter osv. Sånt jag VET att han tycker om vägrar han... Han grinar inte eller så vid matbordet, vägrar bara öppna munnen helt enkelt... Jag håller på att bli tokig på han, och med en ny bebis närsomhelst (14 dagar till bf) orkar jag inte riktigt med dethär, världens suraste och gnälligaste unge (konstigt när man inte äter liksom...).
Ne, vill inte tvinga i han heller utan då får han vara ett tag. Men det går sällan att få i han något senare då heller... Nåja, kan ju vara en fas! Vill inte heller vänja han med leksaker/youtube vid måltid, han har en kusin som är 5,5 och ALLTID ska se på plattan eller tv när han äter - även på nyår satt han där och skulle se sina filmer...
Bosse har pågång att få kindtänderna nere, var hos tandsköterskan med han för ngn vecka sen och hon sa att det inte alls skulle dröja länge när han är såpass svullen så KAN ju vara det också, men jag tror att han bara börjat upptäcka sin egna vilja och testa oss lite.