BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Som jag minns det ändrade dom det när sonen var bebis, och sa att från fyra månader kan man ge pyttesmå smakportioner typ en tesked för att de ska få börja känna på mat, men att börja med att öka portionerna och ge det som en del av barnets egentliga kost ska man vänta med till sex månader. (Innan dess var det att börja med mat från fyra månader) 

Vet egentligen inte varför, ska jag gissa kanske för många försökte gå över till välling och mat nästan helt, och att det konkurrerade bort amningen och att det är det de försöker stävja. 

Har varit inne idag och dom andra fredagarna i maj och jobbat, tycker det är perfekt. Känns kul att vara på jobbet och få lite omväxling, och känns härligt att komma hem till bebis efter att man hunnit sakna henne lite. 

Grattis till nedgången! Vi kör Linas matkasse ibland så idag blir det rotfruktsallad med ruccoladressing och ägg. 

Wow, tre kilo till din kroppsvikt är ju typ vinna-invägningen-i-biggest-loser-nedgång. 

Sonen är och har hela tiden varit en klon av sin pappa. Varje gång någon har försökt, som de ofta gör, att övertala mig att han börjar bli mer lik mig och få mina drag m.m är det bara att kolla i gamla bilder av sambon för att se att han fortfarande är en klon. Han har ljusare hår än sin pappa, men annars är de nästan identiska. (Det kände jag mig lite bitter över, jag som burit och fött ungen och sen är det ändå bara en pappa-kopia) 

Dottern är fortfarande mer lik sin pappa men hon har även blå ögon som mig, ännu ljusare hår och inte lika mycket av en klon av pappa åtminstone. 

Jag har hört att små bebisar ofta är mer lika sina pappor för att väcka deras fadersinstinkter och övertyga dem om att det är deras barn. Men jag vet inte om det är sant, låter lite suspekt. 

Inte kan väl ungen strypas av en knytmössa? Om man hänger bebben i ett träd i snöret kanske. Hur skulle det kunna gå till? 

Vad jobbigt med andra besvärliga saker som händer just när man har fullt upp första tiden med en liten bebis . 

Här rullar allting ganska bra just nu. Linnea blir allt mer nöjd att sitta i sin babysitter medan jag städar och fixar, vilket gör att jag hinner med någorlunda och när hon väl sover sina korta små lurar så kan jag med gott samvete sätta mig här med min kaffekopp. Dock som andragångsförälder vet jag att denna bekväma rutin säkert blir kortvarig.

Tror sonen precis skulle bli fem månader när han började åla. I början tar dom sig ju inte fram så fort, men man måste ändå ha uppsikt hela tiden för hur man än städar lyckas de alltid hitta något olämpligt att dammsuga upp. Usch nu kom minnet tillbaka om när sonen hittade en spindel och benen stack ut ur munnen.

Efter att ha stått still med vikten två veckor så har jag kämpat lite extra och lyckats bli av med ett kilo sen förra invägningen iaf, så ny vikt 86,0.  

Åh nej, hoppas verkligen det blir bra till dopet

Linnea har kommit in i sin första "kan själv". Hon vill sitta själv, och blir arg när man stödjer henne och sätter henne så att hon kan luta ryggen och nacken. Hela tiden kämpar hon med sitt lilla huvud framåt för att komma upp och få sitta rak i ryggen. Hon orkar faktiskt hålla nacken och hela ryggen rak, men hon har givetvis ingen balans så man måste ju stödja med en hand mot ryggen eller hålla henne i armen. Men snart flåsar och grymtar hon som en vild griskulting så man vill ju inte utsätta hennes rygg för det - men det vill hon. 

Förstår att det är svårt att hålla ifrån sig när de tjatar. Din svägerskas inställning låter ju nästan lite obehaglig. Antar att hon aldrig skulle få för sig att svälta en bebis, men om hon sätter sån status i vikt kanske hon blir överdriven när barnet blir större och äter mat? 

Min son var riktigt rund som bebis, men när han började krypa på allvar kring 8 månader ramlade den där runda gosigheten av i svindlande fart.