BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Jo sonen är också väldigt mammig och brukar alltid märka direkt om jag är ledsen, har ont eller nått annat problem. 

Är inte ett dugg orolig för att ha barnvakt i sig, han kommer ha det toppen hos mormor och morfar. (Nåja skulle det gå rejält åt helvete så att vi blir borta i veckor så blir det nog jobbigt för honom men då finns det antagligen värre saker att oroa sig för.)

Men skulle han hinna se att jag har ont och är rädd själv så är jag orolig att han kommer gå och oroa sig mycket för mig under tiden. Han brukar ha massor med frågor om allt och det blir nog inte så lätt för mormor och morfar att ge trygga och lugnande svar till en fyraåring om vad det är som händer med mamma om han blir rädd för min skull och jagar upp sig om det. 

Jag drack massor med hallonbladste inför förra gången. Gick över en vecka, tre dygns förlossning, krystade i tre timmar och en massa annan skit, så det har jag skippat den här gången

Jag drack massor med hallonbladste inför förra gången. Gick över en vecka, tre dygns förlossning, krystade i tre timmar och en massa annan skit, så det har jag skippat den här gången

haha ja det tror jag faktiskt, dom sa åtminstone inget negativt om just det. 

Näe. Inte jätteäckligt men det smakar typ som te gjort på gräs eller så. 

Jaha, 6 dagar till BF, ingen bebis i sikte. 

Så jävla tråkigt att gå hemma och försöka hitta på olika projekt för att få dagarna att gå. Imorgon ska jag baka kakor, på den nivån är det. 

Vågar knappt höra av mig till ngn och boka in något, känns taskigt att ta upp deras tid på det sättet när det är så hög risk att det inte blir som planerat... 

Min mage blir sig aldrig lik efter första graviditeten. Inte så att huden hänger eller nått men alla bristningarna gör ju att den inte kan bli slät eller se "tight" ut. Det såg (innan jag blev på tjocken igen) likadant ut med kläder på, men utan kläder är det definitivt inte samma look som innan... oavsett vikt och träning. 

Låter verkligen helt fruktansvärt.

Just att behöva ta hänsyn till fotografen som ju faktiskt är där som ett jobb. Man vet ju aldrig vad som händer eller hur man mår. Nu hade jag en förfärliga första förlossning och fasar för nästa så jag är ju biased men man kan ju inte veta hur det blir.

Att orka vara ens på en basal nivå trevlig eller iaf civiliserad mot en fotograf som är där och ska fota en när man mår asdåligt och tror att både man själv och barnet ska dö låter riktigt motbjudande. Och jag skulle må dåligt i efterhand av att ha fräst åt, skällt ut eller kastat ut någon som jag faktiskt anställt för att just vara där och fota... 

Sf-måttet verkar knappt ha någon koppling till hur magen ser ut alls.

Min mage har varit ENORM typ hela tiden, folk började fråga om jag var på tjocken i v 10. Ändå blev jag skickad till tillväxt-UL på grund av lågt SF mått. 

Lita inte heller på barnmorskans uppskattningar. Förra gången uppskattade min barnmorska med SF-mått och kläm och känn att jag hade ett ganska litet barn i magen på ca 3 kg.

Fyra dagar efter att hon gjort den uppskattningen kom 4330 gram och 56 cm ut... 

Här kommer ett långt och gnälligt inlägg, trots att jag ser att det är andra som har värre problem, beklagar det. 

Igår mådde jag riktigt kass. Ordentligt ont i kroppen, riktigt uselt humör och kort tålamod. Sonen, som alltid har varit ganska mammig har blivit helt extrem nu mot slutet av graviditeten och klänger hela tiden, samt försöker testa mig. Antagligen har jag skyllt på graviditeten för grejer jag inte klarar en gång för mycket för nu har han snappat upp det och prövar hela tiden mitt tålamod genom att t.ex slänga ut saker på golvet och sen när man ber honom ta upp det härmar mitt gnäll och säger "Neeej jag klarar inte att böja mig fram, jag orkar inte mamma, du måste göra det". Slutade med att jag stängde in mig i det släckta sovrummet för att tycka jävligt synd om mig själv och dumpade allt på sambon innan jag skulle bli riktigt arg på lillkillen. 

Ännu mer ont i morse, fick till slut med tjat och bråk ner sonen till förskolan, bara för att när jag väl fått av honom overall och allt se fröknarna städa upp efter att en unge spytt. Jag hade en tid på specialistmödravården och dessutom vetefan om jag klarat att få hem honom igen så jag lämnade honom ändå, men nu är det ju 4 dagar till BF så det kommer säkert bli livat att hela familjen kan kaskadspy i kors under förlossningen. 

Höll ändå på att missa min tid för att jag kan tamejfan inte gå. En strecka som tar mig 10 min normalt tog nästan en timme och fan vad ont det gjorde. Blev ännu mer deprimerad av att sitta med BM och boka in tider för vad vi skulle göra om det blir igångsättning vilket tydligen blir 17 mars och känns helt fruktansvärt att ens tänka.

Sen för att muntra upp mig lite extra går jag och oroar mig för att några jävla hantverkare ska komma till föreningen och fixa med ventilationen hela dagen 3 mars (är ju beräknad till 2 mars). Säkert kommer jag ligga hemma med värkar lagom tills dom kommer och kräver att få vara här hemma och stöka.