Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Tusen tack!

Jag trodde inte alls på den här månaden eftersom jag jobbade sent kvällen innan ÄL (så maken låg och sov när jag kom hem) och på självaste ÄL så var det julbord med jobbet och jag var med till slutet i vanlig ordning.

I morse när jag testade så trodde jag först att jag såg i syne men jag skyndade mig att ta ett test till och helt plötsligt hade jag två positiva test framför mig. Min man vill dock inte tro på det än för han tycker testen är för svaga. Helt förståeligt med tanke på hur länge vi försökt men om några dagar ska jag överbevisa honom med ett tydligare test. Nu hoppas jag bara att vi får behålla lilla pyret och jag kan lova att jag kommer fortsätta ta progesteron slaviskt för att vi äntligen ska få vår efterlängtade trea!

Ska vi starta upp en tråd för oss gravida där vi kan dela med oss av våra graviditetsbesvär? Jag har personligen tyckt att det varit jobbigt att höra om gravidkrämpor som max pågår i 38 veckor samtidigt som jag själv försökt bli gravid i ca 180 veckor. Vi kan ju fortfarande hänga kvar i den här tråden och peppa dem som försöker bli gravida men förskona dem från våra "angenäma" problem. Eller hur känner ni som fortfarande försöker? Jag har inte velat säga något tidigare men nu när jag själv är gravid vill jag inte bidra med samma känsla till någon annan. Hur känner ni som fortfarande försöker?

Mangoo, jag är ledsen om jag var hård mot dig när du klagade på illamående. För mig kändes det dock som ett slag i magen eftersom illamåendet alltid varit ett positivt tecken för mig (jag har varit gravid utan illamående ett antal gånger men det har alltid slutat med missfall). Just illamående är en känslig fråga för mig (som jag helt ärligt ser fram emot ) men det är ju självklart omöjligt för dig att veta. Hur som helst ber jag om ursäkt om jag var för hård!

Tack för alla gratulationer!

Jag stannar gärna kvar i tråden men jag har på känn att det blir mest gravidprat framöver. Ni får väl lova att hojta om det blir för mycket, vi kan ju som sagt stanna kvar i den här tråden även om vi startar ytterligare en tråd. Jag vill absolut att vi fortsätter tillsammans

Gott nytt år på er! Här startade det nya året med ryggvärk (vilket är lite oroväckande) men jag försöker tänka att vi väntar barn, inte missfall.

Veronika, den här månaden missade vi ÄL och jag är ändå gravid så kör på både före och efter resan och hoppas på det bästa.

Mammave, du har helt rätt! Jag ska försöka lägga oron åt sidan och så har vi bestämt att vi ska boka VUL inom kort, jag ska dock försöka uthärda drygt två veckor så det finns en chans att få se hjärtat slå. Det hjälper inte när maken inte vill tro på graviditeten förrän vi sett ett levande embryo men idag är jag mer positiv med fortsatt ömma bröst och ett lite tydligare gravtest. Blödningarna och ryggvärken kvarstår men jag är ändå hoppfull.

Kämpa på Iskristall och Lectin! Det har känts helt hopplöst för oss i perioder men nu blev vi plötsligt gravida och det blev en perfekt tidpunkt, ibland finns det kanske en mening med att det tar tid.

Och vad roligt att höra att maken ändrade sig Lectin! Jag hoppas att ÄL kommer igång direkt.

Bra mammave, jag har också varit lite sugen på att rensa i BIM-listan

Veronika jag skrev ett mail till läkaren idag och berättade om situationen så han får avgöra om vi borde kolla nu eller om vi ska avvakta lite.

Självklart missade vi inte ÄL men vi hade varken sex dagen innan ÄL eller på själva ÄL-dagen. Vi hade sex två dagar innan ÄL och dagen efter. Den här månaden var jag tvungen att använda ÄL-test (pga progesteronpillerna) men jag brukar hålla koll annars också. Vissa perioder har jag tempat men nu använder jag endast test och håller koll på sekretet.

Limegrön mitt bästa råd är att söka hjälp på en privat klinik.

Jag är också normalviktig men skulle helt klart kunna leva ett sundare liv. Det är dock svårt att få ihop livspusslet...

Mina förhoppningar steg i morse när jag testade med ett digitalt test med veckoindikator. Jag ska vara i v 4+1 nu och fick gravid 2-3 veckor Precis vad jag ville se! Jag börjar så smått tro på den här graviditeten medan maken meddelat att han inte tänker tro något förrän han får se ett hjärta slå.

Hur har det gått? Och hur går det för alla andra?

Spännande!

Jo tack, jag mår bara bra. Jag är bara i v 4+5 så jag har inte hunnit bli illamående än och jag är förvånansvärt pigg. Det är tur att det värker i nedre delen av magen ibland, det är skönt att få känna något graviditetstecken.