Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Hej allihop! Jag har BIM imorgon och har testat ett par gånger redan. Jag testade i onsdags och i fredags och de var helt blanka. När jag testade idag blev jag först besviken men efter en liten stund kunde man skymta ett svagt streck. Nu är inte jag insatt i spökstreck och allt vad det kan vara. Strecket är rosa och lika brett som kontrollstrecket. Min man ser det också och håller jag det i "rätt" ljus syns det tydligare.

Jag har många graviditetssymtom så vi har nog anat det här både jag och min man men nu har jag så kraftig mensvärk att jag inte riktigt vågar hoppas på något. Jag avvaktar ett par dagar.

Jag kunde inte hålla mig och tog ett digitalt idag. Jag är gravid! Nu känner jag mig riktigt nervös.

Hej på er! Det här känns som en passande tråd för mig ?

33 år, två barn sedan tidigare (-09 och -12) och nu är vi inne på första försöket för en trea.

Känns både läskigt och spännande på samma gång. Är rädd att inte räcka till men samtidigt är längtan så stor att den inte går att bortse från. Skräckblandad förtjusning kan man säga!

Jag har ca 8-10 dagar kvar till BIM, har oregelbunden mens så det är svårt att veta. I lördags fick jag kraftig molvärk i nedre delen av magen som varade hela dagen, precis som mensvärk. Hoppas ju att det är ett symtom men tänker samtidigt att borde ha varit för tidigt för något sådant. Så nu börjar den långa väntan på nästa vecka...

Hej alla

Jag hoppar också in i den här tråden om det är ok. Jag är 33 år och har 2 barn 2 och 5 år. Nu satsar vi på en trea, har velat fram och tillbaka fast har aldrig varit mer säker att jag vill ha en trea som nu. Särskilt när alla runt omkring en går med stora magar.

Vägen till barn har inte varit lätt och inte helt självklar. 1 barnet kom till med ivf och andra naturligt efter 13 månader. Nu har jag både en övervikt att tampas med och sköldkörtelproblem som kan sänka fertiliteten. Men skam den som ger sig

Iaf så har jag min mens nu och väntar in ägglossning som ska komma i mitten på feb.

Och där kom mensen..

Heja mammave! Då räknar vi ner tillsammans igen! Vad har du för teststrategi den här gången? Jag ska försööööka hålla mig till efter bim. Får se hur det går med den saken.

Här pendlar humöret mellan "Att det aldrig ska gå! Nää nu lägger jag ner det här..." och "oj! Hugg i tjejmagen?! Och molvärk efter?! Oooohhh så spännande! Tänk om..." för att i nästa sekund svänga tillbaka till "Äh det är säkert bara magknip... Det här kommer aldrig ta sig.... det var säkert inte ens ägglossning på riktigt..."

Kmr nog avbryta försöken ett litet tag. Har varit inlagd, troligen pga stress. De hittade inga fel förutom att hjärtat var liiiiite påverkat, vilket de tillskrev som stress efter att ha uteslutit propp el allvarliga hjärtfel (lång historia). Hoppar nog in o läser lite emellanåt o återkommer om några månader på allvar tror jag.

Hej igen..

varit off ett tag men ändå läst och följt er kamp och strävan. Är imponerad av er Lectin och iskristall (och er andra) som orkar kämpa vidare trots besvikelsen varje månad. Jag har saknat er så ska försöka vara lite mer aktiv framöver. Gick in en sväng och läste på bim-Tråden och då slog det mig att flera som var med i tråden i början ska föda sina bebisar nu snart. Och vi är inte ens gravida än....kändes tungt i hjärtat..

Vi kämpar oxå på, inget plus än. Men har gjort en början till utredning. De kan inte hitta några fel på varken mig eller mannen. Också lite frustrerade, vad gör vi för fel då liksom? Nästa steg är att kolla äggledarna så det är fri passage, spolning eller vad det kallas. Så fram till dess kör vi på som vanligt. Nu är det den eviga väntan på bim som hägrar, nedräkning. Bim ca 28 juli.

och stort grattis till mammave

Ja det kan ju vara värt ett försök absolut. Man börjar ju gripa efter halmstrån nuförtiden. Ska tillbaka i augusti nästa gång och göra spolningen så får ta upp det med dem då.

Samtidigt kände är vi inte nöjda med första besöket, vi fick känslan av att läkaren ville bli av med oss så fort som möjligt. Vi skulle ju få ett SAMTAL stod det i kallelsen. Men det som skedde var att läkaren berättade att alla blodprov och spermaprovet så bra ut och sedan gjorde hon ett VUL för att kolla om ÄL var på gång. sen bye bye.. När jag försökte inleda ett samtal om vår situation fick man höra i sil med  "ni vet väl att ni ska vara samman vid äl?" öh...hallå!? kände oss väldigt dumförklarade. Vet inte vad jag förväntade mig av besöket men lite tips och råd kanske och inte bli behandlad som jag vore på ungdomsmottagningen 14 år gammal. Så hoppas spolningen ger mer.

Men grattis Janna84! Vad roligt!