Har blivit kallad till anställningsintervju nästa vecka. Jag kommer då att vara i vecka 9 ungefär. Ska man skippa att säga att man är gravid? Jag kommer ju inte att hinna jobba många månader innan jag går på föräldraledighet isåfall. Hur skulle ni ha gjort?
Det är rätt mkt som händer för mig i höst - gravid, ska på anställningsintervju för ev nytt jobb och trolig flytt till Norge under en period. När jag berättade det för min kompis sa hon "Du FÅR inte stressa, du måste ta det lugnt nu". För mig är ju detta positiv stress - jag ser fram emot allt detta och har ingen direkt fysisk stress i vardagen. Men när hon säger så blir jag ju lite orolig - kan även positiv stress påverka fostret eller leda till missfall? Jag kan ju samtidigt inte sluta leva för att jag är gravid. Ponera att jag struntar i att flytta och gå på anställningsintervju bara för att jag ska ta det lugnt då jag är gravid och så får jag missfall iaf. Hur roligt känns det då att ha lagt sitt övriga liv på sparlåga? Hur ska man tänka? Samtidigt är ju barnet det absolut viktigaste i allt detta - det är ju nr 1.
Drömde en mardröm precis innan jag vaknade i morse, ultraljudet visade ännu ett MA. Långsammaste dagen någonsin eftersom jag hade inte hade tid till gyn förrän på eftermiddagen.
Men titta vem som fanns kvar därinne! :D
19,4 mm stor och hjärtat slog. 8+3 enligt bm.
Tack för era råd ang positiv stress Jag blev lite paff när det första min kompis sa var att jag måste ta det lugnt istället för att gratulera mig till intervjun. Har hört att man får alla möjliga råd från utomstående när man är gravid och jag börjar förstå det själv nu. Man får nog ta dem med en rejäl nypa salt ;) Ibland kan det säga mer om personerna själva än den som är gravid tror jag.
Hänger också gärna med i den här tråden! Har en dotter sen tidigare, hon är 2,5 år!
Vet inte om det redan har diskuterats träning i tråden, men jag funderade lite på löpning så här tidigt i graviditeten (v.6+2 idag)... Jag har ju sprungit hela sommaren så det borde väl gå bra innan man börjar bli tung? Vad tror ni/hur gör ni?
Apropå berätta den glada nyheten - vet någon var man kan köpa tröjor eller muggar och liknande med farmor, morfar, moster osv på? Vore så kul att berätta på det sättet
Någon mer som har dålig matlust? Jag mår inte direkt illa men ibland när jag äter får jag bara ner några tuggor och sedan är det stopp. Någon mer som har det så utan att må direkt illa?
Jag är 38 år och vi har inga barn sedan innan. Vi får se när vi får ett barn om det räcker eller om vi vill ha fler. Men vi har nog åsikten att det är bra om barnet har ett syskon så inte allt fokus läggs på det enda barnet. Men det beror ju på om det går vägen då - jag är ju inte purung så detta kan ju vara sista chansen.
Nästa helg ska vi träffa min svärmor och jag kommer då att vara i vecka 10. Kan inte riktigt bestämma mig för om vi ska berätta då eller inte. För min sambo spelar det ingen roll. Om vi inte berättar då kan det dröja ända till jul innan vi träffar henne igen och det vore ju kul att säga det öga mot öga och inte via telefon. Samtidigt känner jag att jag nog egentligen vill göra KUB innan vi meddelar våra föräldrar. Min pappa vet inget och vi kommer nog inte att träffa honom heller på länge. Ni som har berättat tidigt, har ni ångrat er? Det känns lite som om jag vill fatta att jag är gravid själv först på något vis. Min sambo säger att "annars kan vi ju dyka upp vid jul och då syns det ju verkligen på dig så det kan ju bli en rejäl överraskning då". Och det har han ju rätt i fast jag är lite tråkig och tänker praktiskt att då kan man ju inte önska sig barngrejer i julklapp ;)
Har ätit "Apoteket Gravid" multivitamintabletter sedan några veckor tillbaka. Det har gått bra ända tills igår då jag fick magont och illamående när jag tog dem till frukost. Idag tog jag dem till lunch och det blev samma reaktion - världens magont och illamående som kom helt plötsligt. Någon annan som fått liknande reaktion? Ska höra med min bm på torsdag - tror att jag bara äter folsyra nu fram till dess och skippar dessa tabletter. Men märkligt att det gått bra i flera veckor och nu helt plötsligt reagerar magen.