Vi som planerar bebis nr1 & vill följas åt!

Hoppar också gärna in här om det är ok :)

Sambon och jag är också igång med bebisbakandet! Jag är 22, och sambon 26! Blev oplanerat gravid i Juni, men fick tyvärr kort därefter missfall, och efter det bestämde vi oss för att sätta igång på allvar! Detta är första månaden som vi använder oss av äl-test, och fick utslag idag. Har en ganska regelbunden mens, så har nog haft relativt bra koll på äl tidigare också. Myser lite extra här kring dagarna och hoppas på det bästa helt enkelt!

Vi är bosatta i Stockholmsområdet!

Hur går det för er alla, någon som har bim, äl nu i dagarna här i kring?

Alex92: välkommen in i värmen och lycka till! :))

För mig är det frustrerande oklart (ja, norrlänning;) när Bim är. Väntar o väntar på första tant röd efter p-pillerstopp i augusti... Känns väldigt trist att vänta på fast än det är en förutsättning för att hela karusellen ska kunna börja snurra :)

emzerus: Vad jag förstår så är nidblödning rosa och inte så stor blödning (vad jag hört, aldrig upp levt en själv). Har du googlat runt lite och kikat hur nidblödning ser ut? Kram på dig!

vithea: Välkommen! :)
Det är ju ett antal kommentarer så jag förstår att du inte hunnit med att läsa, haha. 
Trist att mensen dök upp idag.. den där jäkla tant röd är en redig satkärring ;)

Håller tummarna för att det tar sig nästa ÄL för er! Uppdatera gärna om hur det går :)

Alex92: Välkommen! :)
Beklagar ditt missfall, du får se de som så att kroppen gör det bra som märker om nåt är fel :) och nästa gång går det bättre! Positiva tankar fixar det mesta.

Jag själv har från imorgon 7 dagar kvar till bim. 26 år gamla både jag och min sambo. Inga tecken ännu, mer än molvärk hela dagen idag, men det kan väl bero på nåt helt annat.

Bortsett från det känner jag mig inte det minsta gravid, så tror tyvärr inte det tog sig denna gång. Men det är som sagt bara att sikta in sig på försök nr 2 :)

Tack!
Oh, jag förstår.. själv har jag inte behövt dealat med dom sakerna då jag aldrig använt mig av p-piller. Hoppas på att det kommer igång snart, vilket det säkert också gör!

 

Tack Frallanz!

Jo, visst är det så. Men så läser man om alla som får missfall på missfall, och ma och allt vad som finns. Lär ju bli tokig av oro när man väl har pluset på plats :P

Är ju inte helt otroligt att det kanske finns någonting där inne nu då - molvärk brukar vara ett tidigt tecken, så var fallet för mig! Håller tummarna för dig, och om inget annat så får vi hoppas det tar sig nästa gång :)

På tal om symtom så har jag ett jävlarns illamående hängandes över mig, men med tanke på att jag har äl nu, så är det omöjligt att det beror på det - haha! Tror mer på att det har någonting att göra med denna dryga förkylning jag dragit på mig. Trodde det kunde sluta vid en vanlig förkylning, men det kanske blir magsjuka också! Någon som har någon koll på om bebisgörandet kan ta skada på grund av sjukdom? Tänkte om det är en dålig miljö för spermier och ägg att klara sig i, om man exempelvis har ett virus där man får feber etc..

Oh, jag trodde verkligen jag skulle klara mig från denna höstsjukdom, men det var nog för mycket begärt när man jobbar med små snoriga småttingar hela dagarna.. Vad har ni för sysselsättning allihopa? Själv jobbar jag på en småbarnsavdelning på en förskola :)

Hej! Hur har jag missat denna tråden? Låter som ett trevligt forum ju!!

Jag är 25, min man är 26. Vi bor i Skåne och är inne på tredje försöket. Hoppas det blir bebis i juni :)

Är det någon som har erfarenhet här av hormonstav och börja graviditet?

Vet liksom inte hur jag ska bära med åt från starten liksom!

Alex92: Ja, den där oron för missfall finns nog alltid där - det ligger i ens natur att vara rädd att förlora något/någon man älskar :)

BiM-7 idag och ingen molvärk, ingenting.

Ägget bör ha fäst nu, men inga symtom alls.

Vill bara att bim ska vara här nu, så man kan testa nästa ÄL igen! Känner på mig att nästa gång är mer tursam (hoppas kan man ju göra).

Jag var faktiskt inte så orolig i början, mer väldigt chockad och lycklig. Oron kom först när jag insåg att veckorna på clearblue inte stämde in på när jag hade äl - förstod ganska fort att det inte skulle gå vägen då.

Jag hade inte så många symtom innan heller. Lite tidig mensvärk. Brukar ha det ett par dagar innan mens, men nu var det snarare en vecka innan. Och när mensen sen inte kom så blev första hinten om att jag var gravid, riktigt mycket flytningar. Så det behöver ju inte vara hopplöst ännu :)

Jag tycker det är så svårt det där om hur man egentligen vill att det ska kännas. Om man inte har några symtom så oroar man sig för det. Men har man i stället tydliga symtom så blir man då rädd när dom väl försvinner, vilket dom ju kan göra eftersom dom kan komma och gå lite. Så vill man ha symtom eller inte? haha.

Jag hoppar också in här :) 

Jag slutade med mina piller i augusti och har hunnit få en mens sen dess. Vi har inte "försökt", utan tanken var mer att jag skulle sluta med pillerna så att kroppen fick en chans att komma igång. Det kan ju ta tid. 

Jag har en riktigt stark längtan! Min sambo har inte känt riktigt likadant, men han vill ha barn med mig. Vi har kört med kondom och med avbrutet - vi hade avbrutet senast för några dagar sen när jag hade äl. Nu tror jag inte att det ska lyckats ha tagit sig just vid det här tillfället, men det förde med sig en bra diskussion. Sambon yttrade att det inte gjorde så mycket OM jag skulle bli gravid, och sa faktiskt att "det vore roligt" med ett barn. :) Så... nästa månad tror jag det blir ett riktigt försök 

Jag blir 28 om en månad och sambon är 31, båda har jobb och snart hus så det känns som det kan komma en liten nu! 

Vi ska gå och göra en ordentlig fertilitetsutredning så vi kan få svart på vitt hur det ligger till. Vilka chanser vi har osv. 
Just nu vill jag bara krypa under täcket och låtsas som att allt bara är en dum mardröm...fan.. :(

Absolut, det ska jag göra.