Emy88 skrev 2015-01-05 07:02:35 följande:
Det där är en teori, det finns många forskare som menar att det ultimata är att antingen få ett syskon innan 1,5 år eller efter 4 år för att undvika en konkurrenssituation. Jag skulle dock säga att det beror på hur man är som förälder.
För oss har det fungerat bra att få riktigt tätt (12 månader), t.ex. har vi kvar så mycket föräldradagar att vi båda har kunnat vara hemma på heltid nu i fem månader. Dessutom tog pappan ut semester innan födseln så vi har varit hemma båda två i sju månader nu, så det äldre syskonet har kunnat få mycket uppmärksamhet. Mycket hänger på föräldrarna, hur de prioriterar i vardagen.
Eftersom det inte framgick i artikeln om det var statistiskt säkerställt så utgick jag från att det var en teori, men oavsett vad man tror/tycker så är det intressant att läsa tycker jag. Självklart gör man vad som passar en själv bäst. För mig var det aldrig aktuellt med barn innan 30 år, kände ingen som helst längtan. Nu älskar jag min dotter över allt annat, men någon jättestark längtan efter barn har jag aldrig känt och blotta tanken på en till graviditet och förlossning får mig bara att känna ett starkt nej!
BjörkW skrev 2015-01-05 07:06:50 följande:
Menade inte att det är något fel med att inte skaffa syskon :) Tror alla blir bättre föräldrar när man gör som man själv känner är bäst! Tycker bara det blev lite jobbigt nu när min sambo inte ens vill diskutera saken då det bara är ett stort nej såfort det kommer påtal. Innan var det han som ville ha många barn, men jag har alltid sagt två (om naturen tillåter). Vi båda var överens om innan att vi skulle försöka få 2-3 år mellan.
Fast är det så bråttom att prata om det? Vill han inte diskutera så gör det väl inget, bara att vänta ett år och ta upp det igen.
Jag frågade min kille om han kunde tänka sig att sterilisera sig, men det ville han inte än, så man vet ju aldrig. Min största skräck är att bli oplanerat gravid. Skulle nog inte kunna göra abort och min kille är ju dessutom katolik (inte så troende i och för sig för då hade vi ju varit gifta) så jag vet inte hur han skulle ställa sig om det kom på tal. Det känns riktigt jobbigt att tänka på.
Slutsatsen är väl i alla fall att alla får göra det som passar bäst för just dem. Finns ju inget rätt och fel liksom.