septemberbarn 2014

Hejsan!

Hur går det?

Sonen har varit otroligt snuvig igen, och strax efterår har en till tand tittat fram. När jag tänker på det nu, så har det varit varenda gång: otroligt snuvig, sedan en ny tand.

Har det gått bra för er som reste längre bort? Har ni några fina resefoton? 

vi har inte hunnit iväg än, har lite resefeber just nu.

angående böcker och säkerhet:

här har vi kaos hemma, med böcker som jämnt ligger på golvet osv...

det enda som vi har lärt bebisen är att inte banka på tv-n. Han gör det ibland ändå, när han är trött.

vi har ju förankrat spisen, tv och alla skåp i väggar.
Vi har en skärm på spisen, en sån liten metallvägg som skyddar det som steks/kokas från att ramla ner.

sonen älskar att snurra på spisens knappar (reglera temperaturen), så vi sätter den på lås. Såklart glömmer vi det alltid själva och väntar i en evighet på maten som blir aldrig varm, för att spisen är ju avstängd!

Är det någon här som planerar syskon till våra små, eller har syskon påväg? :)

Vi plussade för 2 dagar sedan, men känns för bra för att vara sant. Känner inte av något så det är svårt att förstå och ta in. Men om allt går vägen ska vår lilla J bli storebror i april :)

Här har vi ju tre äldre syskon redan och nu är det stopp! Jag är 36 år fyllda nu så jag känner att det jag gjort mitt, fick mitt första barn när jag var 20 så jag har ju spritt ut dom lite. Dock så stänger jag inte dörren helt. Skulle jag, mot all förmodan, bli gravid igen så skulle det barnet vara välkommet.

Känner mer och mer säker i beslutet att det bara blir ett barn här. Skaffade nog första lite för sent för att orka med några täta syskon och känner mig för gammal för att vänta fem år så det blir bara en goding för oss.

Vi är utomlands nu och ska åka hem på söndag. Flygresan gick bra, inget öronont. Däremot känns det som en lite meckig ålder att resa i för vår bebis vill gärna röra på sig hela tiden så att sitta still först 2,5 timme flyg och sen 2,5 timme buss var ingen höjdare, tyckte han. Men han var jätteduktig och gnällde bara lite i slutet. Det var ju mest jobbigt när man fick hindra honom från att klättra överallt hela tiden. Någon som har tips på sysselsättning inför hemresan tar jag gärna emot ;D

Själva resan har varit super! Han verkar ha trivts för det mesta förutom när det har blivit för långa stunder i vagnen. Vi hade köpt en bärstol men han vägrar den lika mycket som sele och sjal och vill helst bli buren i famnen. En ny tand har tittat upp, han har äntligen lärt sig klappa händerna och kan stå en kort stund själv men han tycker nog fortfarande att det är lite för läskigt :)

Ang. säkerhet så har vi grind till trappen nere. På ovanvåningen har vi ingen men vi är aldrig där uppe annat än när vi sover. Ev. skaffar vi en grind senare dit. Sen har vi två grindar till köket. En i ingången från hallen och en ut till grovingången. Då kan jag stänga in oss där när jag lagar mat för annars så sticker hon utom synhåll på nolltid. Och så kan jag stänga ute henne från köket när vi är i vardagsrummet. Ska även skaffa ett galler att ha runt kaminen sen till hösten när vi ska börja elda i den. Sen är tv:n "ajaj". Har en låg tv-bänk nu men ska byta till en högre så hon inte når. Och skåpet med tv-spel är också "ajaj". Men är inte dörren dit stängd så kryper hon fram och stänger den själv Annars har vi inte plockat undan nåt eller så.

Annars har vi en liten tjej som verkar drömma mycket nu och sover väldigt oroligt sen några veckor tillbaka. Vaknar, skriker, kastar sig i sängen, rullar och far runt. Vissa nätter är värre än andra och då blir det inte mycket sömn för nån av oss. På dagen sover hon en gång mellan ca. 11.30-14. Hon ändrade sovtid på dagen från en dag till en annan. Helt plötsligt en dag gick det inte att få henne att sova på förmiddagen så sen dess sover hon en gång mitt på dagen bara.

Mat äter hon fortfarande inget. Eller hon petar ju i sig lite smått men det finns inga säkra kort förutom brödbitar, majs, majspuffar/majsringar/majskrokar, gurka, hallon och jordgubbar. Nån gång har hon stoppat i sig broccoli och kyckling t.ex. men vid annat tillfälle har hon ratat det. Puréer hatar hon om det inte är frukt så vi kör med bitar att plocka själv. Välling dricker hon också. Inte mycket dock, ungefär 1 dl morgon, eftermiddag och kväll. Nån enstaka gång kan hon få i sig 1,5 dl. Gröt fungerar inte alls. Så vi ammar rätt mycket fortfarande.

Vi har satt upp en grind på övervåningen vid trappan och en ut till hallen, där trappan går upp. Nu i helgen satte vi en i ena köksdörren så att hon inte kan igen sig i väg på egen hand bort mot systrarnas rum och ena toan. Har även satt endel lådlås i köket. Annars är det inte så mycket vi behövt göra. Mycket är kvar från de stora barnen.

Semesterresor, vi har mest åkt små rundor men det blev en tur till Danmark. Vi besökte Legoland (vilket vi nog aldrig åker till igen) och Lalandia. Resan gick bra. Va egentligen bara en stund innan vi kom från till färjan som hon va lite ledsen. Då hade vi kört några timmar och vi hade inte något varmvatten för välling.

Syskon: Jag säger som Kroken, vi har tre äldre barn och började ganska tidigt, jag va 22 när vi fick första, är 37 nu och känner att jag nog är färdig. Men blir det igen så kan jag absolut inte ta bort det utan då är hon också välkommen!

Idag har jag jobbat min första arbetsdag och William har varit hemma med pappa för första gången..

Var riktigt tufft att åka imorse och lämna en storgråtandes, mammig pojk för att sedan sätta sig i bilen och det första man få höra är låtar som "Please don't go" och "Lämna mig inte här".. Ehhh...

Hade gått rätt OK sedan (tack och lov!).. Drack 2dl BM ur pipmugg och åt nästan en halv portion till lunch. Tog dock ett bra tag för lilleman att somna, vilket slutade med att han somnade sittandes i vagnen efter en två timmars lång promenad..

Var som en igel på mig så fort jag kom hem, fick absolut inte sätta ner honom - lilla hjärtat!!

Emma90, grattis!! Så kul!!

Vi är helt färdiga, har nu 3 barn och ett till skulle INTE vara välkommet;) Skojar bara, men jag är så färdig, underbart att ha börjat träna igen osv.

Känner mig ganska säker på att det inte blir fler barn för oss. Även om min tjej var ett tämligen enkelt barn (inga magproblem eller så) så tog de där första månaderna nästan knäcken på mig. Skulle vi dela på föräldraledigheten från början och jag slapp amma så skulle jag kanske kunna tänka mig ett barn till, men vi har åldern emot oss. Ingen av oss vill ha barn tätt (minst 3 år) och då är mannen över 40 och jag minst 37. Dock har vi diskuterat vad vi skulle göra om jag skulle bli gravid och abort är helt uteslutet. Så skulle det ske en "olycka" så skulle vi behålla och göra det bästa av situationen. Ett till barn skulle vara oplanerat men älskat.

Tycker matningarna är jobbiga just nu. Får hon tallriken framför sig ska den vändas upp och ner. Försöker man mata så slår hon undan skeden. Hon får nu en liten bit framför sig. Medan hon pillar med den så trycker jag in skeden i munnen på henne (hon gapar). Sedan äter hon upp den lilla biten. När den är i munnen blir hon rastlös och vill ha en till bit. Dock kastar hon den på golvet för i munnen är det ju fullt. Så en hel del hamnar på golvet. Jag vet att man måste låta barnen pilla och kladda men just det att mat hamnar på golvet irriterar mig. Det kostar både energi och pengar att fixa hennes mat.

 

Vi kom hem från Ryssland igår!

 

Vi flög med KLM åt båda håll, med ett byte. Ni som flög med bebisar, var era bebisbälten på flygplanet lika värdelösa?  Både sonens och mitt bälte öppnade sig hundra ggr, och rasade ner 300 ggr. Det var inget att lita på ifall något skulle hända.

Både tur och retur, sov sonen på den ena flygningen och var vaken på den andra. Sonen hade inget ont i öron, flörtade massor med flygvärdinnor J

 

Måste säga att resan har varit mycket jobbig, och vi hann ungefär hälften av allt som varit inplanerat.

Det blev alltså mycket svårare än när vi reste med dottern i samma ålder (hon ammade lugnt overallt och sov lugnt overallt).  Men det gicj ändå bättre än jag hade befarat. Alla var friska och nöjda mesta tiden, bebisen åt rysk barnmat och åven våran restaurantmat väldigt bra och sov hela nätter.

 

Det var mycket jobbigare att resa med sonen än med dottern när hon var i samma ålder. Framförallt, han somnar INTE om det är oroligt runt omkring. Han somnar ALDRIG själv i vagnen.

 

Så jag fick bära honom väldigt mycket. Men det var inte värst.

 

Det värsta var att han blev fruktansvärt orolig just när vi behövde att han skulle vara lugn, och då snurrade han som en fläkt i min famn, jag fick väldigt ömma armmuskler, jag fick ju förhindra honom från att ramla ner hela tiden. Under dessa tider var han inte lugn en sekund.

 

Jag tror han kände av när folk runt blev så? exalterade, han är väldigt känsligt för sånt.

Till exempel, visst var han orolig i Katarinas palats: massa guld och speglar runt, allt glittrar, enorma mängder turister runt? Men han bara snurrade och vrängde och vred på sig. Däremot när vi kom till Bärnstensrummet ? då blev han som galen, han bara skrek och gnällde.

 

Jag fick gå ut, han lugnade ner sig. Gick in egen ? han blev såhär tokig igen?

 

Samma på Hermitaget (vinter palatset). Visst var det VÄLDIGT mycket folk, allting glittrade och glänste.

Han blev så orolig, jag fick amma i flera salar, till och med gå runt på museet bland tavlor och amma?

Flera damer-vakter i salarna erbjöd mig sina stolar att amma sittande? fast jag vet ju att det skulle inte hjälpt sonen.

 men det var OK tills vi kom till Italjenska rummet med Raphaels berömda Madonnor. Han blev helt tokig och snurrade som en fläkt i min famn, jag visste inte vad jag skulle göra, vi kunde ju inte gå ut heller, vi var ett stort gäng, och jag var typ allas guide och vi hade så lite tid?

 

jag gick in i salen bredvid, där var det ganska mörkt. Jag trodde att det var kanske typ en korridor, såg knappt tavlorna. Det var också ganska lite folk där (jämfört med galenskapen vid Raphaels Madonnor), så jag sätter mig på en sammetsbänk och ammar. Sonen slappnar av, och jag hoppas att han kommer att somna.

 

Då kommer vakten-tanten och säger att man inte får amma här, för att det finns amnings rum.

 

Jag är ju redan sönderstressad, och då är det bäst att stryka mig medhårs. Det visste inte damen. Hon säger: ?Det står i våra regler att man inte får amma här. Ska jag kalla efter ordningsvakter eller??

 

Jag säger: ?Javisst, gå och kalla efter vakter! Här är det barbröstade ammande Madonnor och barsnoppade romare runt omkring i varje sal, och du ger dig på mig som verkligen matar mitt barn!??

 

Hon säger: ?Men du måste väl inte amma precis här, mitt i Titian rummet!??

 

Jag lyfter blicken.. just det, rakt framför mig hänger Titians tavla Danae. För några år sedan var det en galning som skvätte syra på den (nu är tavlan återställd). Och nu sitter jag framför den och skvätter bröstmjölk på den sitter snällt och inte stör någon.

 

För bara någon månad innan resan började min son kunna amma mitt bland folk, innan dess skulle det vara tyst och mörkt runt omkring, annars totalvägrade han. Men även nu har han sina begränsningar. Han till exempel inte kan amma när mamman grälar med vaktaren. Så han släpper bröstet och börjar gnälla. Jag blir enormt arg och säger: ?Ingen såg mitt bröst tills du kom hit och störde. Nu släppte ju bebisen bröstet, tack vare dig, så NU ser alla mitt bröst, och dessutom skriker bebisen och stör alla. Grattis. Och jag tänker sitta här tills han lugnar ner sig.?

 

Vaktar-tanten går åt sidan, sätter sig där och funderar. Sonen är redan orolig, det hjälper inte att försöka amma. Jag kommer till hennes bänk, sätter mig bredvid med gallskrikande bebis och drar upp bh-n på båda sidor. Antingen lugnar sig bebisen eller blir tanten mera provocerad, vilket känns lika bra för mig i denna stressiga och tokiga stunden.

 

Tanten fattar att hon får välja annan taktik. Hon säger snällt och milt: ?men det är ju så mycket folk här, klart att bebisen blir orolig! Kom hit, här i rummet bredvid är det mindre folk, varsågod, ta min plats här! Vänta, jag ska dra ner gardinerna?. Hon drar ner gardinerna i nästa (också italienska) rummet. Jag tackar och förlåter henne.

Sonen ammar en stund och får nya krafter. Museets besökare börjar (kanske) undra varför det är så mörkt. Jag reser mig och vi går vidare.

 

 

Bärselen var med på resan, men förblev oanvänd. Hipseatsen användes dagligen, men han satt inte alltid lugnt på den, utan mest snurrade, stod och klättrade på den.

 

Nästa gång får det bli en sol-och-bad resa, sa jag till min man. ?Du menar, Miami plus några dagars besök i New York och Wasington?? ? frågade mannen.