septemberbarn 2014

Låter precis som det va här innan... vi fick truga lite innan hon ville dricka välling på kvällen och till en början tog hon bara en halv flaska men hon stod sig lite bättre på det än på min mjölk. Så jag gav henne välling och sen ammade jag när hon vaknade på morgonen, vid 4 tiden. Smidigt för då slapp jag gå upp och göra en flaska välling!  
Men jag kan förstå om du inte vill sluta amma. Det är ju mysigt och smidigt!
Vi har också en pappa som är otroligt svår väckt i det här huset! Ja, en sån tunga har dottern också. Hon är snart 15 år. Hon kan prata utan problem och har alltid talat väldigt tydligt men hon tycker precis som du att framtänderna skär i tungbandet om hon tex försöker slicka sig runt munnen. Dottern har också spänningshuvudvärk men det har jag aldrig satt i samband med tungbandet.
Min man hade också kort tungband och hans klipptes när han va bebis. Ja, visst är det gulligt med de första små riskornen i underkäken!

Skrytsam!!! Känns faktiskt som ett påhopp!
Angående att jag önskar att hon väntade med att gå! Jo, av erfarenhet (jag har ju totalt 4 barn) så vet jag att det är bättre för henne om hon åtminstone är 10-11 månader innan hon börjar gå. De har lite mer förstånd då än när de är 9 månader. Alla mina barn har gått tidigt och nr 3 va tidigast. På sin 9 månaders dag reste hon sig upp och gick och sen fanns det inget stopp på henne. Hon fattade inte att hon kunde göra sig illa, vilket hon också gjorde. Det va jätte jobbigt!
De andra två barnen har varit 10-11 månader och det gjorde skillnad. 
Jag tror nog också att hon kommer gå inom kort men min önskan, för hennes egen skull är att vänta.
Däremot vet jag ju att vår nr 3 har haft super lätt för att lära sig andra saker, som att cykla, åka slalom, simma. Det gjorde hon långt innan sin 2 år äldre syster. 

Så skrytsam, ja det får väl du avgöra själv... men jag kan säga att jag blev ledsen när jag läser att du tror att det va därför jag skrev så. Jag har tänkt tanken många gånger om dina inlägg men aldrig skrivit något för jag vill inte såra nån!

men!!!!

det jag skrev var ju helt TVÄRTOM!!!!!!!!!!!!

jag både skrev och menade att du är alldelles för o-skrytsam!

jag tycker att du är en mycket ödmjuk och trevlig person.



här i bloggen förklarar frida på ett bättre sätt, hur jag menar fridagro.blogspot.se/2014/02/hon-ar-sa-pinsam-nar-hon-kryper.html

du kan läsa, det är ganska kort och roligt (tycker jag). har ni tid, kan ni även läsa kommentarerna till den.

jag tycker att ingen behöver tona ner sina barns framgångar. 
när jag säger att det är roligt att någon är fin, stark, snygg - då menar jag det, men folk blir ofta generade och känner sig tvungna att tona ner, så att andra inte blir avundsjuka eller ledsna. Men det blir ju inte jag!!!!

ett typiskt exempel:

jag har blivit mulligare nu, efter andra barnet.

Min kompis är en tjej med mycket fin kropp.

Jag säger till hene (när hon provar nya byxor): gud, vilken fantastisk midja du har! dina byxor sitter så bra! du är ju smal och fin, som en 18åring!

Då säger hon direkt: visst är jag smal, har inga bröst heller, vad jag önskar att få lite mera hull.

då vill jag säga till henne samma som jag sa till dig: menar du det verkligen!!!??? man kan ju hitta negativa saker i allt. men varför ska man göra det? 

om samma tjej säger till mig: vilket fint hår du har! då svarar jag: "tack!", och blir glad!
jag kunde ju också säga att det var ett helvete att få bort löss från sånt tjockt hår, när dottern "hämtade" löss på dagis. och det är också sant.

men varför ska ja, liksom????  det finns negativt i det mesta, men det viktiga är att det är fint med tjockt hår! det är fint med smal midja och slank kropp (som min kompis har), det är även ovanligt för 35-åringar som har barn att ha en sådan modelkropp, och jag är inte avundsjuk utan glad för hennes skull! tror hon att jag ska bli gladare om hon förminskar sig?

jag tycker att det är roligt när en 9-månaders lärt sig gå. Det är inte säkert att hon kommer ramla oftare bara för det. Även om det råkar bli så, så är det ÄNDÅ roligt att hon har lärt sig, själv, att gå så tidigt!

även om min kompis tycker att hon har för små bröst, varför ska hon påminna om det direkt? när vi pratar om hennes nya byxor. Tror hon att jag egentligen är avundsjuk? det är jag inte!

i min kultur och i min familj i rysland brukar vi ge många ärliga komplimanger, och vi är inte rädda att fä kompimanger heller!
samma gör man i min mans familj, och alla är svenskar i hans familj (förutom mig då)

om någon ger mig en komplimang, då är min första reaktion att bli glad och tacka. och tänka att: "ja, det är ju sant! vad roligt", eller "vad? det har jag aldrig tänkt på! vad roligt!".

jag börjar inte bli obekväm och försöka hitta nåt negativt med det för att göra min kompis glad. Jag tror inte att min kompis är bitter när hon säger att jag har nåt som inte hon har.

jaja, det var ett långt och snurrigt inlägg....

hoppas att folk ska våga skriva mera positiva saker om sina bebisar här. visst vill man dela med sig och få tips om bebisen har problem med sömnen, kort tungband eller diarre. Men den här tråden är väl en tråd där vi diskuterar våra barn i allmänhet!

jag personligen vill få läsa om flera positiva saker om andras bebisar här, så det inte blir  enbart en klagotråd. 

därför berättar jag också saker som gör mig glad. för att jag antar att andra är som jag, och också gillar att läsa om positiva saker.

jag blev t.ex.. glad när några skrivit att det har ordnat sig med sömnen.
jag blir glad av att se foton på charmiga bebisar, osv.

sedan är det kanske mer sådant "försiktigt" här i sverige, en kulturell grej. Som jag hörde, att man får knappt säga att man är patriot och stolt över sitt land sverige (så att folk från andra länder inte ska ta det illa upp). det tycker jag är onödigt. Har man nåt att vara stolt över - då får man vara de! sedan ska man själv våga vara glad åt andras skull, även om man själv inte är lika lycklig lottad.

jag har lärt känna många här i tråden, och alla är jättetrevliga, så jag blir glad för er skull när ni har det bra, och ledsen för er skull när ni inte har det bra. 

några positiva saker om oss här   (om ni tycker det var längesedan jag var skrytsam     ) :

1. diarreerna slutade igår!!! det varade i en hel månad!!!! jag är helt överlycklig att det gick över! tror att sonen fick nån bakterie, och sedan gick magen ur balans.

2. vi var på äventyrsbadet igår. det gick sååå bra, över förväntan! sonen var glad hela tiden, grät inte trots att han plumsade med ansiktet i vattnet flera ggr, han frös inte och var inte rädd heller! så jag kan rekommendera dem som inte varit och badat med sina bebisar, att göra det!
 

här också!

jag läste i nån bok, att experiment visade att mammor var mycket känsligare för sina bebisars röst på natten, än papporna.oj...

nu får jag ta tag i detta och berätta för min bvc-sköterska!

spänningshuvudvärk låter jobbigt! och det låter helt logiskt att det kan orsakas av det att käket får kompensera för tungbandet!

Då ber jag verkligen om ursäkt!!!! Jag läste det som att du tyckte jag skrev det som skryt. Kan tyvärr lätt bli lite tolkningsfel när man läser en text... 

Jag tycker också det är roligt att läsa i tråden om barnens framgångar lika gärna som jag vill att vi ska kunna komma med förslag om lösningar när det är besvärligt. 

Jag ska försöka läsa bloggen du länkade till men nu vill inte dottern vara med mer!

visst skriver hon bra!?

min personliga favorit är det här inlägget:

fridagro.blogspot.se/2013/06/oppet-brev-till-dig-som-vill-bli-gravid.htmltycker att vi alla har rätt att öppet glädja oss åt våra barn! det är väl inget kriminellt i det, så man behöver inte skämmas!

  

Då ska jag istället för att klaga idag skriva att min bebis har börjat skratta jättemycket de senaste dagarna. Det är så roligt! Han skrattar när vi pratar eller sjunger eller busar men han skrattar också för sig själv när han hittar på egna bus. Det är så charmigt. Han har ju inte skrattat högt så mycket tidigare men nu är det som att det har lossnat :)

Vi började köra med BLW när han var 6 månader, men efter att han lyckades sätta en bit blodpudding i halsen så pass illa att jag fick göra HLR så är jag ganska så nojig med bitar.. Speciellt nu när han har fått några tänder

Glömmer era bebisar också saker som de tidigare har kunnat? William klappade händerna när man bad om det förr, nu har han inte en susning om hur man gör. Istället har han börjat prutta med munnen eller vad man ska säga, urgulligt är det i alla fall

så roligt!  vilken glad bebis!

spelar ni in det? jag är så glad för varje liten inspelning vi gjorde när dottern var bebis!


shit! jag trodde att det var mycket sällsynt att sådant händer.
hur hände det? var han sömnig, distraherades av något eller det bara hände trots att allt var som vanligt??

lossade den lätt, eller fick du göra flera ggr?

är det slut med bwc för din del då?

Sonens favorit är spaghetti och makaroner (raka långa). han äter dem med händerna i stora mändgder ( och slänger omkring i ännu större mängder).

har ni sett sempers burkar med spaghetti och köttfärssås från 8 mån?????????? det är ju enorma bitar makaroner och annat i dem!

fast min son får kväljningar av sådana rätter då det är sås blandad med klet. det får vara var för sig. 

jag menar blw 

Allt var som vanligt.. Och så blev han plötsligt helt tyst och började få panik.. Är jäkligt glad att jag hade gått en kurs i HLR för barn innan så jag visste vad jag skulle göra.. Slet upp lilleman direkt och fick göra HLR (lägga i knä och slå o ryggen) i två omgångar innan biten flög ut.. Grymt läskigt!

Ville verkligen köra BLW hela vägen, men har inte vågat efter det :(