septemberbarn 2014

Vi sover på varsin våning eller i olika rum, beror på hur jag känner mig(har sömnproblem). Jag tar bebisen hela natten. Har faktiskt inte så mycket emot det, han tar henne i stort sett hela helgen istället. Det jag tycker är jobbigt är allt annat jag "måste" hålla reda på; BVC-tider(han skiftar och är med på alla besök), D-droppar, magdroppar, att det finns blöjor och kläder osv. Visst kan jag strunta i det, men då är det ju jag(och Ingrid) som får ut för det i slutändan ändå för BVC ringer ju alltid mig och jag förväntas ha koll på allt. Nej, fy vad jobbiga vissa grejer är.

Jag kan känna samna sak med att ha koll. Nu gillar jag att ha koll och ansvar över att allt funkar. Men kan bli liiiite irriterad när sambon tar förgivet att jag ska fixa så allt finns, eller att jag tar med allt när vi ska iväg. Det har hänt att sambon är klar att åka medan jag sitter halvnaken i soffan med en halvnaken bebis. Då kan jag känna att han kan ta insiativ till att fixa iordning sonen medan jag klär på mig, men icke!

Det har väl dels med trötthet att göra, men också kanske biologiskt? Jag ser det självklata medan sambon inte alls ser vad som behövs göras med den lilla.

Jag tar hela nätterna och kan bli såå irriterad när min man klagar på att han är trött. Visst, han är säkert jättetrött men han får iallafall sammanhängande sömn. Och jag har väl bytt 95% av alla blöjor sen hon föddes. Dags att ta tag i den där jämställdheten här hemma. (Han har skött det mesta med flytt och renovering och jag har tagit bebis, men nu har vi ju flyttat)

Inatt sov min bebis från tolv till fyra och somnade inte om förrän vid åtta. Han skrek inte eller så utan låg i sin vagga och sträckte på sig, grymtade och "pratade".

Jag kunde inte alls komma till ro och sova när jag visste att han var vaken. Funderade ett tag på att lägga honom i vår säng men ville inte att sambon skulle vakna. Så Jah försökte söva bebisen i fyra timmar. Hur hade ni gjort!

Jag tar hela nätterna, men vi sover i samma säng på ovanvåningen. Nu är det inte ofta nätterna är jättejobbiga, det är aldrig så att hon skriker för fullt eller så. Hon knorrar mest och kan skrika till men inte mer. Jag vaknar oftast av hennes grymtningar och ger henne mat då, sen somnar hon om. Dock har hon ibland (rätt ofta) fått för sig att hon inte alls ska somna om efter att hon ätit runt 3-4 utan är vaken och pigg som en lärka Hon ligger i vår säng och tittar och pratar lite, sen går jag omkring med henne ett tag, sen lägger jag ner henne igen osv. Efter 1,5-2 timmar somnar hon om igen. Jag har ju större barn som ska till skolan så oftast får jag ingen mer sömn de nätterna, känns lagom kul när man somnade runt midnatt. Kommer sällan i säng tidigare numera. Även fast Tilde somnar kanske runt 22 så kommer hon sällan till ro ordentligt utan sover endast en timme för att sen vilja äta igen, eller bara snutta lite. Först runt inatt somnar hon in för att sova 3-4 timmar. Nu har min man dock insett att jag är rätt trött så han stannar hemma tills alla barn är iväg så jag kan sova vidare på morgonen.

Jag kan också bli hemskt irriterad på att han säger att han är trött osv. Visst förstår jag att han är trött men jag då? Som i snitt kanske får 4 timmars sömn på nätterna. Oftast sover jag inget på dagen heller då jag blir "sovtrött" runt 13-14 oxh då börjar de stora barnen komma hem. Och sen rullar det på med mellis, matlagning, läxor, duschning, nattning osv. Min man säger att jag kan väcka honom och få lite hjälp men han ska ju faktiskt iväg och jobba, vilket jag inte ska.

En annan sak som jag reflekterade över, eller det var min man som sa det igår, är att när han har hand om Tilde så är han "låst". Han kan inte göra nåt annat samtidigt. Medan jag lagar mat, tvättar, duschar, går på toa,hjälper de stora med läxorna osv. samtidigt som jag har Tilde i famnen eller om hon i bästa fall vill sitta i babysittern en stund.

För övrigt så är min snart 13-åriga dotter en klippa när det gäller att hjälpa mig med Tilde Hon är som en liten extramamma som bär, sjunger och pratar med henne när allt kör ihop sig, vilket det oftast gör på eftermiddagen när mat ska lagas och Tilde är lite extra gnällig.

Jag kan hålls med er i mkt! Sally somnar första stäckan i sitt neste men resten av natten sover hon på antingen mitt eller min mans bröst. Oftast har det varit på mitt men min rygg plågas av att inte kunna röra sig så han har fått tagit henne efter mätning flera ggr. O gör de utan protest. Får dock höra hur trött han är allt för ofta!

Jag kam bli galen när han kommer hem från jobbet och är såååå trött. Herregud vilken lyx att få åka till ett jobb, gå på toa SJÄLV, äta utan en bebis hängandes i rutten eller bära bebis i bäraele 7,5 av 8 timmar. Lyx enligt mig.

När han kommer hem vill jag vara "fri". Kissa, träna, plocka och dona och andas! Det tar sååå.mkt att ha en bebis hängandes på sig heeeela dagarna men det verkar han inte alltid förstå utan då är de han som ska vila typ. Det accepterar jag inte! Jag ligger inte på soffan hela dagarna. Det lämnas och hämtas barn och däremellan är de BVC, akupunktur eller andra "måsten".

Ojojok vad det låter hemsk när man skriver det, men missförstå mig rätt! Jag älskar min familj och allt är självvalt det vet jag! Jag är bara trött :)

Jag tycker det är ganska jobbigt med min dotter och då hon mitt första (och troligtvis sista) barn. Måste ju vara urjobbigt att ha flera att ta hand om när man fått sova typ fyra timmar på natten och sedan inte kan ta igen det på dagen.

Blir också så irriterad på min kille när han klagar över att han är trött. Jag har en enkel lösning. Han kan lägga sig tidigare, men nej, han är uppe till två (ibland i alla fall). Eller så klagar han över att han blir väckt många gånger för att dottern gör en massa ljud på natten. Stackars honom. Själv måste jag vakna 2-3 gånger och varje gång vara vaken i ungefär en halvtimme och amma. Han kan också använda öronproppar, vilket inte jag kan för då hör jag ju inte när lilltjejen vill ha mat. Han är dessutom borta två kvällar i veckan (träning plus en annan aktivitet). Tänk om man kunde få några timmar helt själv. Eller få jobba, det vore skönt.

Verkar som om jag hittat en napp som dottern gillar, Esskas minsta. Hon har legat och sugit på den ganska länge nu. Skönt att slippa vara en napp. Med den och ersättning (väljer dock att se det som komplement) så ska vi nog klara oss bra och minska snuttandet med typ 90%. Kanske kan jag också få komma iväg och träna en kväll i veckan.

Nu har jag bebisen liggandes bredvid mig i sängen, hon ligger i sin sleepcarrier, men när hon inte kunnat sova där har jag gått runt med henne i sjalen/på axeln eller ammat/flaskat så hon typ hamnar i matkoma. Inte så kul men hon somnar på tjugo minuter :) En gammal vagn som mina föräldrar har fungerar också för att söva henne. Min pojkvän brukar titta henne i ögonen(bryts ögonkontakten blir hon arg) och hålla i nappen tills hon somnar.

När jag läser era inlägg här så är jag faktiskt sjukt tacksam att min sambo är hemma (sjukskriven) och kan dela ansvaret för bebis med mig om dagarna också.. Tycker dagarna försvinner iväg ändå utan att man hinner med någonting..

Ska bli spännande och se hur det går till våren när sambon ska börja arbetsträna nu när man har vant sig vid att ha honom hemma på heltid så att säga..

Annars flyter allting på, förutom amningen..... Trots att Wille har fått ett riktigt bra gap så får han inte in tillräckligt med bröst i munnen.. Känns som man har testat allt och de på Amningsmottagningen säger bara att det blir bättre ju större han blir..

Nu har han börjat få för sig att på kvällarna duger inget annat än bröstet vilket har resulterat i såriga och ömma bröstvårtor..Ena bröstet pumpar jag enbart på nu pga stora blåsor och sår, det andra försöker vi jobba med varje dag - trots att det är sjukt ömt.. Amningsnapp funkar inte alls heller ..Lillfisen blir 7 veckor imorgon vilket innebär att vi har kämpat med detta i mer än 1½ månad

Sonen blir 6 v på lördag och jag hsr redan fått tillbaka min mens :O Trodde inte den skulle komma tillbaka så snabbt, speciellt inte eftersom jag helammar + mjölkar lite till.

Har den kommit igång för någon mer?