septemberbarn 2014
En fortsättningstråd för oss som hade BF i september som nu fått våra små. Ventilera och diskutera småbarnslivet!
-
-
Svar på tråden septemberbarn 2014
-
Nu har vi bokat dopet. Blir den bra och trevliga prästen!
Skönt att det är klart, nu ska jag bara fixa inbjudningskorten och försöka skicka ut dem under veckan.
Har ni märkt att bebisen känner igen låtar som ni lyssnade på när den låg i magen? Här lyssnar vi på några av äldsta dotterns favoritlåtar från i somras och Nelly blir helt lugn. Så skoj att se, från att vara jätte arg/ledsen till att bara stanna upp och ligga och lyssna. 14-åringens teori är att Nelly gillar låtar med mycket bas. Förhoppningsvis blir hon lika musikalisk som sina systrar!
Oj, det va tidigt. Dottern är en månad idag och jag har fortfarande avslag. Undrar när det ska sluta. Jag hoppas att jag slipper få min mens än på några månader.BjörkW skrev 2014-11-05 07:49:48 följande:Sonen blir 6 v på lördag och jag hsr redan fått tillbaka min mens :O Trodde inte den skulle komma tillbaka så snabbt, speciellt inte eftersom jag helammar + mjölkar lite till.
Har den kommit igång för någon mer?
-
Puh, igår var det tungt. Dottern var så trött vid 20-tiden, men hade så svårt att komma till ro. Vid 21 somnade hon i sin pappas famn medan han gick runt, men vaknade efter ca 10 min när han satte sig ned. Jag tog över och samma sak upprepades även om jag väntade längre med att sluta gå runt. Så höll jag på. Till slut fick jag amma och hon somnade ca 23:30.
Det känns som att hon är trött, men inte kommer till ro och till slut har det gått så lång tid att hon blir hungrig igen. Men vi fortsätter att kämpa med detta varje kväll. Däremot hände det en "fantastisk" sak nyss. Jag la ifrån mig lilltjejen på soffan för att plocka undan frukosten. Gav henne napp och startade en speldosa och så hon somnade helt själv. Jag låg inte ens bredvid. Tänk om kvällarna kunde vara så.
Har andra problem med att barnet inte kommer till ro eller är extremt lättväckt på kvällarna? -
Japp, här är en till! Min tjej håller också på så där. Svårt att komma till ro och somnar hon vaknar hon väldigt lätt, sover max 5-10 min om hon somnar. Men många barn är "kvällsoroliga", en del skriker i timmar medan andra bara gnäller lite. Det brukar ha rättat till sig runt tre månaders ålder. Helt normalt alltsålinnéa001 skrev 2014-11-05 09:39:33 följande:Puh, igår var det tungt. Dottern var så trött vid 20-tiden, men hade så svårt att komma till ro. Vid 21 somnade hon i sin pappas famn medan han gick runt, men vaknade efter ca 10 min när han satte sig ned. Jag tog över och samma sak upprepades även om jag väntade längre med att sluta gå runt. Så höll jag på. Till slut fick jag amma och hon somnade ca 23:30.
Det känns som att hon är trött, men inte kommer till ro och till slut har det gått så lång tid att hon blir hungrig igen. Men vi fortsätter att kämpa med detta varje kväll. Däremot hände det en "fantastisk" sak nyss. Jag la ifrån mig lilltjejen på soffan för att plocka undan frukosten. Gav henne napp och startade en speldosa och så hon somnade helt själv. Jag låg inte ens bredvid. Tänk om kvällarna kunde vara så.
Har andra problem med att barnet inte kommer till ro eller är extremt lättväckt på kvällarna?
-
Låter lite som här. säger som Kroken: Helt normalt! Jag tror att alla min har gjort så. Men den äldsta hade ont i magen så hon skrek och gnällde hela tiden. Enda sättet att få henne till att sova va att gå runt med henne liggande med magen mot min arm. Så fort vi stannade så vaknade hon. Vår 2:a ville inte ligga i famnen. Hon skrek och gnällde och somnade bäst om hon fick ligga själv. Tog ett tag innan vi kom på det. Tänk så olika de kan vara.linnéa001 skrev 2014-11-05 09:39:33 följande:
Puh, igår var det tungt. Dottern var så trött vid 20-tiden, men hade så svårt att komma till ro. Vid 21 somnade hon i sin pappas famn medan han gick runt, men vaknade efter ca 10 min när han satte sig ned. Jag tog över och samma sak upprepades även om jag väntade längre med att sluta gå runt. Så höll jag på. Till slut fick jag amma och hon somnade ca 23:30.
Det känns som att hon är trött, men inte kommer till ro och till slut har det gått så lång tid att hon blir hungrig igen. Men vi fortsätter att kämpa med detta varje kväll. Däremot hände det en "fantastisk" sak nyss. Jag la ifrån mig lilltjejen på soffan för att plocka undan frukosten. Gav henne napp och startade en speldosa och så hon somnade helt själv. Jag låg inte ens bredvid. Tänk om kvällarna kunde vara så.
Har andra problem med att barnet inte kommer till ro eller är extremt lättväckt på kvällarna?
-
Jag hade nog också haft svårt att somna om. Ligger liksom och lyssnar och väntar på att dottern ska skrika eller signalerar att hon vill ha något (mat mest troligt), men jag har faktiskt börjat ignorera henne mer när hon verkar nöjd. På nätterna alltså. Jag försöker koppla bort ljuden och sova och tänker att även om hon väcker mig om en halvtimme så har jag iaf fått sova 30 min.Bebislängt skrev 2014-11-04 10:01:43 följande:
Inatt sov min bebis från tolv till fyra och somnade inte om förrän vid åtta. Han skrek inte eller så utan låg i sin vagga och sträckte på sig, grymtade och "pratade".
Jag kunde inte alls komma till ro och sova när jag visste att han var vaken. Funderade ett tag på att lägga honom i vår säng men ville inte att sambon skulle vakna. Så Jah försökte söva bebisen i fyra timmar. Hur hade ni gjort!
Jag hade nog inte försökt söva i fyra timmar om bebisen verkat nöjd. Hade definitivt gett upp efter max 20 min och försökt sova lite själv istället. -
Min man jobbar på annan ort i veckorna så jag är själv med bebis, en treårig flicka och en sexårig son som är utvecklingsstörd, autistisk och överaktiv. Men det går faktiskt ganska bra. Visst blir jag trött ibland och jag har lite svårt att komma igång med min träning och att äta bättre men snart lyckas jag.
Min kille är oftast snäll och somnar ca 22 och äter sen 2 ggr på natten och somnar ofta om direkt. Men då ger jag alltid lite ersättning för mättnad och jag äter snäll kost så han ej ska få ont i magen. Ni som har kinkiga bebisar, ni tror inte de har lite ont i magen? -
Inatt somnade han om på min axel efter en timme men vaknade när jag la ner honom i vaggan men han såg väldigt trött ut när han låg och tittade runt. Jag gick på toa och när jag kom tillbaka var han fortfarande vaken och då gick jag och la mig och låg och lyssnade men hörde inget så jag tror att han somnade. Men jag får så dåligt samvete när han får somna själv. Men jag tänker ändå att så länge han är nöjd så kan det väl inte skada.linnéa001 skrev 2014-11-05 16:36:00 följande:Jag hade nog också haft svårt att somna om. Ligger liksom och lyssnar och väntar på att dottern ska skrika eller signalerar att hon vill ha något (mat mest troligt), men jag har faktiskt börjat ignorera henne mer när hon verkar nöjd. På nätterna alltså. Jag försöker koppla bort ljuden och sova och tänker att även om hon väcker mig om en halvtimme så har jag iaf fått sova 30 min.
Jag hade nog inte försökt söva i fyra timmar om bebisen verkat nöjd. Hade definitivt gett upp efter max 20 min och försökt sova lite själv istället. -
Jag får också dåligt samvete när dottern är själv en längre tid. Idag t.ex satt hon i sin babysitter medan jag drack te och åt lussebulle, men hon var ju nöjd. Har svårt att tänka mig att så små barn blir apatiska eller vad man ska kalla det. Alltså som barnhemsbarn i vissa länder som lärt sig att det inte hjälper att skrika och bara sitter i sina sängar. Får min dotter skrika längre än en minut känns det som att jag utövar någon typ av högst ofrivillig femminutersmetod och jag får jättedåligt samvete. Även om jag inte gör det "med flit" utan är på toa eller liknade som jag inte kan avbryta när hon börjar skrika.Bebislängt skrev 2014-11-05 19:49:46 följande:
Inatt somnade han om på min axel efter en timme men vaknade när jag la ner honom i vaggan men han såg väldigt trött ut när han låg och tittade runt. Jag gick på toa och när jag kom tillbaka var han fortfarande vaken och då gick jag och la mig och låg och lyssnade men hörde inget så jag tror att han somnade. Men jag får så dåligt samvete när han får somna själv. Men jag tänker ändå att så länge han är nöjd så kan det väl inte skada.
-
Jag får dåligt samvete också när jag lägger ner den sovande bebisen i vaggan och känner mig så elak när han somnade så tryggt på min axel så får han vakna upp ensam i sin säng.. Babysitten tycker han är så kul så där har jag inget dåligt samvete. Men visst blir man stressad när han värkar gråta när man står i duschen.
Vårt förhållande har sen igår blivit ojämställt. Min sambo tog ju alltid bebisen på kvällarna och nattade honom så jag kunde gå och lägga mig tidigt. Nu har bebisen blivit skrikig på kvällarna (tror magont) och då är det bara jag och min axel som duger. Eller att jag ska bära runt honom. Visste inte att de kunde bli mammiga så tidigt? -
Jag har också lätt att få dåligt samvete när jag inte uppmärksammar bebisen fullt. Särskilt eftersom jag själv hade extremt bekräftelsebehov som riktigt liten, men inte alltid kunde visa att jag ville ha exempelvis närhet eller uppmärksamhet, så alla trodde jag bara var en "nöjd bebis". Känns överlag som jag nojar mycket av rädsla för att hon ska bli så orolig som jag var som barn :/ är det nu man börjar gå igenom ens egen barndom?? Hahalinnéa001 skrev 2014-11-05 22:12:24 följande:Jag får också dåligt samvete när dottern är själv en längre tid. Idag t.ex satt hon i sin babysitter medan jag drack te och åt lussebulle, men hon var ju nöjd. Har svårt att tänka mig att så små barn blir apatiska eller vad man ska kalla det. Alltså som barnhemsbarn i vissa länder som lärt sig att det inte hjälper att skrika och bara sitter i sina sängar. Får min dotter skrika längre än en minut känns det som att jag utövar någon typ av högst ofrivillig femminutersmetod och jag får jättedåligt samvete. Även om jag inte gör det "med flit" utan är på toa eller liknade som jag inte kan avbryta när hon börjar skrika.