Anonym (logik) skrev 2014-10-20 08:56:30 följande:
Och vad om alla de män och kvinnor som växit upp till starka och lyckliga individer räknas inte dom? Skulle dom ha aborterats bort?
Sen finns det många unga män som också varit önskadefrånbörjan men där pappan dragit iväg vid senare tillfälle för att dom träffat någon ny och skaffar nya barn etc, ska dom barnen hellre då ha aborterats bort också?
Det finns så många som skyller på trasig uppväxt etc fast många i som varit i samma situation inte alls beter sig likadant. men i slutänden är det som så att dom flesta hellre lever än att inte ha funnits alls
Men det är ju JAG som hävdar, att när ett foster/barn REDAN FINNS, så får man kanske "hålla tummarna att det ska gå bra" som någon annan uttryckte det. Hoppas på det bästa, ge livet en chans. För precis som du säger så skulle JUST DET barnet inte få någon ny chans i en perfekt, gullig kärnfamilj om det aborteras, utan det är det enda liv det kan få. (Ja om man inte tror på reinkarnation då.)
Men jag hävdar också att NÄR DET GÅR att förhindra, så ska barn inte skaffas under sådana omständigheter, att de kommer att sakna den ena föräldern. Samhället ska inte sanktionera insemination av ensamstående kvinnor eller lesbiska par, och inte ställa upp med surrogatmödrar åt ensamstående män eller homosexuella par.
Man kan jämföra det med att avråda mammor från att röka under graviditeten. Det bästa är om en kvinna som röker aldrig blir gravid, men blir hon det ändå så får man försöka skademinimera. Övertala henne att åtminstone försöka dra ner på rökandet, och hoppas att barnet ska födas med så liten påverkan som möjligt. Sätta in stödinsatser i skolan om det behövs. Att abortera alla barn till rökare skulle dock föra för långt.
