• Siri83

    Vi som har avbrutit 2014/2015

    För tre månader sen valde vi att avbryta vår graviditet pga kromosomfel. Hela resan från ultraljudet och nu har varit den värsta tiden i mitt liv. Har känt mig/känner mig väldigt ensam i allt det här som har skett. Som tur hittade jag familjeliv som har tröstat mig och gett mig styrka i tuffa stunder då här finns människor som vet exakt vad man gått/går igenom.

    Har verkligen försökt att tänka framåt och finna olika strategier till att klara av vardagen. Men nu har all framtidshopp bara avstannat och det känns som man är tillbaka på ruta ett igen. Ett av skälen är att 2014 var inte bara mitt år att bli gravid utan 5 andras i min närhet också. Och nu har dem börjart föda. Detta gör så ont i mitt hjärta, när man får se bilder på nyfödda och tänka att det kunde vara jag om några månader.

    Samtidigt känns det som folk plussar hela tiden.

    Detta gör mig stressad,då det känns som min tid aldrig kommer att komma.

    Min första mens kom efter 6 veckor efter avbrytandet. Sedan kände jag ägglossningen och fick mensvärk och andra PMS symptom. Trodde den skulle komma på den beräknade mensdagen, men icke. Idag är den 11 dagar sen vilket ha lett till oro och stress över att nu måste jag vänta ytterligare några veckor innan man vet att man kan försöka igen. Eller att något är fel.

    Jag är inte gravid, har gjort grav-test och känner mig inte alls gravid.

    Min önska för tillfälligt är att jag bara skulle kunna slappna av och låta allt ta sin tid! Inte ha så bråttom med att skaffa barn igen.

    Hoppas det finns andra som vill dela med sig av sina historier och vi kan finna tröst och styrka i varandras berättelser.

  • Svar på tråden Vi som har avbrutit 2014/2015
  • Fiiaaa

    Hej!

    Jag var ju i v 21 och moderkakan kom ut hel. Dessutom blödde jag ingenting efter typ 2 veckor. Inga problem förövrigt.  Så jag antar att det är lugnt. 

    Nej usch på mej är extrakilona tyvärr inte borta än. Även fast jag äter mindre än under graviditeten och tränar betydligt mer. Det är läge att bli striktare med kalori-intaget, helt klart! Känner igen det där med tomma bröst, känns helt annorlunda än innan...

    Hoppas nu verkligen bara att mensen kan ta och komma tillbaks. Är nog lite onödigt hetsig på det inser jag, men dels med tanke på att vi har slarvat och dels också för att kunna komma vidare så ska det bli så oerhört skönt när den kommer. Det blir liksom lite som ett avslut och ett tecken på att nu kan vi gå vidare. (Även om det såklart kan strula lite efter det också, när jag fick missfallet var det faktiskt cykel 2 som betedde sig mycket märkligt).  

    Vi bor i Uppland, här är det tyvärr också bruna skidspår nu... För en vecka sen var det tillfälligt skidföre några dar, haha. Men solen skiner så en promenad är det nog läge för. Tyvärr är det inte riktigt underlag för löpning heller, med isfläckar och snöslask här och var på gatorna. Trist!

    Ha en härlig helg!! Kram

  • Fiiaaa

    Alltså jag känner mej så konstig. Molvärk som att jag skulle få mens när som helst, har varit så en vecka nu, och nu kräktes jag igår kväll och mådde illa igen när jag vaknade i morse. Gah, tror egentligen att risken för att jag skulle blivit gravid är extremt minimal efter att ha slarvat en gång, och dessutom inte har nån aning om jag ens haft ägglossning och så nära ett sent avbrytande. Känslorna kan säkert vara hormoner i obalans ändå efter förra graviditeten. Men shit vad jag oroar mig nu ändå. Tänk om! Mot alla odds. Jag orkar inte nu. Måste få en liten paus. Vet dessutom att det stod på tabletterna jag tog för att avbryta, innan själva förlossningen att man inte skulle bli gravid innan man haft mens igen, antar att det ämnet också ökar risken för ev komplikationer. Äh, det är säkert bara inbillning ändå! Garanterat ingen fara. Skönt att få rapa ur sej lite, hehe ;)

  • Fialotta02

    Hej!

    Tack för era stöttande ord! Dagen för avbrytandet blev så bra som den kunde blivit, det gick väldigt fort för bebisen att komma ut och vi fick ett fint avsked och stort stöd av personalen. Dagarna efter har dock gått väldigt upp och ner och varit en enda stor känslostorm med mycket tankar om ånger, förtvivlan, saknad, bitterhet, ilska mm. Men antar att det är ganska vanligt...

    Jag hoppas på att avslaget ska ge med sig fort och att mensen kommer igång så fort som möjligt så att man kan försöka igen. Vår läkare har sagt att man kan försöka igen så fort man är redo, men att det är att föredra om mensen kommit igång för att det då är lättare att räkna.

    Kram till er alla

  • Fiiaaa

    Hej Fialotta!

    Vad skönt att du är igenom det och att det blev så bra och fint det kunde bli under omständigheterna <3 Jag förstår att det är mycket tankar och känslostormar såhär dagarna efter, och dessutom är det ju en massa hormoner som far runt fortfarande. Min erfarenhet är att det bara är att ta det lugnt, ge det tid, så blev det stegvis, med varje avklarad vecka bättre och bättre för mig iaf. Att jag känner mig så stark och förhållandevis glad som jag gör nu, en månad efter avbrytandet hade jag aldrig kunnat föreställa mig för en månad sen. Önskar er fortsatt styrka <3

    Trodde aldrig att jag skulle vara så glad för detta någonsin, men...det verkar som att mensen är här! Dag 33 efter förlossningen (normal cykel är 26-27 dagar). Wooohoo! Så jäkla skönt. Tack kroppen <3

  • iamari

    Hej,


    Fialotta: Så skönt att ert avbrytande gick snabbt och att ni fick bra stöd. Precis som Fia skriver, så är det bara att kämpa sig igenom dagarna nu. Gråta, prata och vila. Snart kommer det bli lättare och lättare. Jag är också förvånad över hur positiv jag kan känna mig idag, även om jag sörjer fortfarande.


    Och min mens har också kommit!!! Nu blev jag lite ställd. Är det redan dags att bli gravid igen? Sitter med brie-ostmackan i handen... :) 


    Kram

  • Fialotta02

    Hej,
    Jag hoppas verkligen att det blir som ni skriver lättare och lättare. Just nu kan jag inte förstå hur jag om bara ett par veckor ska klara av att gå tillbaka till jobbet! ð???

    Vad härligt att mensen är tillbaka iamari!! Hur lång tid tog det efter avbrytandet?

    Kram

  • iamari

    Hej igen,

    Jag förstår precis hur du känner, och visst kan det vara olika. Du ska tillåta dig själv att sörja och återhämta dig så länge du behöver. Men jag tror ändå att du kommer må mycket bättre om bara nån vecka. Jag var sjukskriven i 2 veckor, sen satte jag igång att jobba. Men eftersom jag har eget företag styr jag mycket själv hur mycket jag ska jobba och när... Det är ju en fördel. Börja jobba deltid till att börja med... 

    Min mens kom 4,5 vecka efter avbrytandet. 

  • Fiiaaa
    iamari skrev 2015-02-16 11:18:59 följande:

    Hej,

    Fialotta: Så skönt att ert avbrytande gick snabbt och att ni fick bra stöd. Precis som Fia skriver, så är det bara att kämpa sig igenom dagarna nu. Gråta, prata och vila. Snart kommer det bli lättare och lättare. Jag är också förvånad över hur positiv jag kan känna mig idag, även om jag sörjer fortfarande.

    Och min mens har också kommit!!! Nu blev jag lite ställd. Är det redan dags att bli gravid igen? Sitter med brie-ostmackan i handen... :) 

    Kram


    Härligt! Jag sprang ut från toaletten till en något förvånad fästman och meddelade den glada nyheten att jag hade fått tillbaka mensen. Han såg mest chockad ut. Själv kände jag för att ställa till med fest, typ som man hört att de gör i vissa kulturer när tonåringen får sin första mens, hahaha ;)

    Ja man blir lite chockad när man inser att...i slutet av nästa vecka kan vi försöka igen! Räknar ju med att det kommer att ta ett tag, och vi kommer nog inte att tok-försöka (vad nu det betyder ;) Men bara att vi KAN, och det KAN bli ett plus nån gång framöver! Känns overkligt men härligt :) lika bra att frossa i förbjudna ostar medan man kan! Kram!
  • Fiiaaa
    Fialotta02 skrev 2015-02-16 11:37:35 följande:

    Hej,

    Jag hoppas verkligen att det blir som ni skriver lättare och lättare. Just nu kan jag inte förstå hur jag om bara ett par veckor ska klara av att gå tillbaka till jobbet! ð???

    Vad härligt att mensen är tillbaka iamari!! Hur lång tid tog det efter avbrytandet?

    Kram


    Jag kände precis samma sak. Kommer ihåg att en vecka efter avbrytandet satt jag hos kuratorn och pratade förvirrat om hur jag skulle kunna förlänga sjukskrivningen. Kände mej stressad över hur jag skulle kunna gå tillbaka. Men innan sjukskrivningen hade gått ut längtade jag verkligen tillbaka till jobbet. Jag var sjukskriven tre veckor efter avbrytandet kan jag tillägga.

    Men känn dig inte stressad! Om du inte orkar ser du till att få sjukskrivningen förlängd. Fokusera på dig själv och hur du känner och tillåt dig att vara ledsen och sörja.

    Stor kram!
  • Fialotta02

    Tack! Ni är så goa här inne. Det är så skönt att kunna prata med andra som verkligen förstår vad man går igenom!

    Igår sa jag faktiskt till min fästman att jag tänker prioritera bort alla måsten och bara tänka på mig själv för ett tag nu (vilket inte är lätt när man är pedant ut i fingerspetsarna). Måste verkligen ta mig tid att ta det lugnt, sörja, gråta och "läka".

    Fiiaaa: Jag hade nog reagerat som du och blivit helt till mig och nästan velat fira att mensen är tillbaka! Det måste vara ett av få tillfällen som man verkligen önskar att mensen kommer! :P

    Kram

Svar på tråden Vi som har avbrutit 2014/2015