Vi som har avbrutit 2014/2015

Skicka ett mail till mig här på familjeliv med ditt namn så lägger jag till dig:)

Nu är vi två i Facebookgruppen :) Skicka pm till Siri så lägger hon till er! Kul om vi blir några stycken där. Kram

Hej! Jag är 21 år gammal och gravid i v 18+3. För en vecka sedan fick jag veta att vår bebis (som fortfarande ligger i min mage) hade dubbelsidig LKG (läpp-, käk- och gomspalt). På rutinultraljudet såg även barnmorskan två-tre stycken ekogena foci i hjärtats vänstra kammare. Detta blev givetvis en stor sorg för oss, kanske mest för mig, eftersom att det gör att jag aldrig kommer att kunna amma mitt barn, och mitt barn skulle behöva genomlida en massa operationer. Eventuellt ha tal- och hörselproblem.

I fredags var vi för vidare kontroll, när de hittar ett fel, måste de genomsöka bebisens kropp för att kolla om det finns några andra fel. Han gick igenom kroppen, som ser väldigt bra ut i övrigt. Bebisen har bra storlek på armar, ben, huvud mm. Han (det är mest troligt en pojke) har njurar, magsäck med mera på rätt ställen i kroppen. Men när läkaren kom till hjärtat, börjar det jobbigaste av allt. Han misstänker och kan inte utesluta hjärtfel hos bebisen, troligen VSD/AVSD som är väldigt vanligt hos barn med downs syndrom. Vi blir skickade för vidare kontroll i Umeå (på torsdag ska vi ner) för träff med barnhjärtläkare och läkare som ska genomsöka bebisen och kika extra noga på det lilla hjärtat.Vår läkare här hemma berättar också att han har svårt att bedöma nackskinnet på bebisen och tror att det är tjockare än normalt, vilket också är en indikation på downs syndrom.

Jag sörjer och sörjer. Jag försöker tänka mig det värsta, alla dessa sjukdomar och fel och känner och tänker att jag nog inte vill föda ett barn som inte skulle kunna leva ett värdigt liv, om det nu visar sig att allt de tror är sant. I och med LKG:n kan bebisen ha nog svårt att höra och tala, och det i kombination med hjärtfel och downs syndrom känns inte rätt. Ingen förälder vill se sitt barn lida, det kan jag sätta mitt liv på. Vilket även inte jag vill.

Nu är det inte 100% chans att bebisen har alla dessa fel, utan det kan ju bli bra i slutändan. Men på något sätt känns det som om jag redan har gett upp. Jag har redan gjort abort och han ligger inte kvar i min mage! Vi kommer att bli erbjudna fostervattensprov, som visar allting svart på vitt, som vi kommer att göra om det visar sig att det är hjärtfel på bebisen. Det i sig innebär ju en risk, men jag är nog villig att ta den för att få veta. Men det som skrämmer mig är aborten (om det blir en sådan), att jag ska behöva föda fram honom, och komma hem alldeles tomhänt.

Beklagar att ni fått så tråkiga besked! Lider med dig! Jag gjorde mitt RUL i v 20 i början av januari och fick då veta av fostret hade en missbildning som gjorde der helt omöjligt att leva utanför min mage. Så för oss var det aldrig något svårt beslut att ta. Förstår att det måste vara ett ångestladdat beslut för er om det visar sig att ert barn har alla felen, men kom ihåg att det är bara ni som kan veta vad som är rätt i det här läget <3

Vad det gäller själva förlossningen, min var i v 21, så var det såklart jättetufft, men ändå skönt när det var över. Man klarar så himla mycket mer än vad man tror. För mig var det värst veckan innan, när jag gick runt och kände sparkarna och visste att det var dödsdömt. Det var hjärtskärande. Det har snart gått två månader och jag mår så mycket bättre och känner mig mycket gladare än vad jag trodde skulle vara möjligt på så kort tid.

Stora styrkekramar!

Jag beklagar att ni måste gå igenom detta! Jag hoppas och håller tummarna hårt för att det inte ska vara så illa som befarat! Och skulle det dessvärre vara så så är det som sagt bara ni som kan ta beslutet! Vi fick reda på att vår lille son hade en allvarlig sjukdom på rul i v. 18. Läkaren gav oss inte mycket hopp så beslutet var ganska självklart, vi hade inget annat val än att avbryta. Men det var ändå vårt livs svåraste beslut. Vi gjorde avbrytandet i v. 20 och trots att det var väldigt jobbigt innan så blev dagen så bra som den kunde bli och vi fick ett fint avsked av vår son.

Hej tjejer

Vilken bra grupp!

Vi fick avbryta den 30/1 pga allvarliga hjärtfel i v 22. Som ni alla vet så är det det värsta och tyngsta beslutet man kan ta. Det var vår första barn. Innan denna graviditet var vi gravida men fick MA i v.

Jag har varit inne och läst här på FL och det har varit på gott och ont faktiskt.

Nu vill både jag och min man bli gravida igen.

Jag fick tillbaka min mens 4,5 v efter avbrytandet och tänkte satsa vid nästa ÄL.

Hur tänker ni andra kring en ny graviditet?

Allting ordnade sig för oss, men mentalt hade jag förberett mig på det allra värsta - att jag skulle få göra abort. Jag var verkligen där. Vissa stunder kände jag mig inte alls gravid längre. Jag ville bara få ut honom!

Igår fick vi veta att fostervattensproverna var jättefina, så vi kommer inte att avbryta denna graviditet endast på grund av läpp-, käk- och gomspalterna. Han kommer att få födas i sommar när han är färdigbakt och vi ska fixa dessa operationer!!

Så härligt tjugofemton att det gick bra för er!! Jag glädjs med dig. 

Misshjb - Ledsen att höra att även du har gått igenom det hemskaste hemska. Vi andra har retirerat till en facebook-grupp för lite privatare samtal om både avbrytandet och om framtida graviditeter. Skicka PM till Siri83 om du vill bli tillagd.

Kram