Anonym (I samma båt) skrev 2015-03-07 23:07:38 följande:
Har följt tråden med stort intresse eftersom jag befinner mig i en rätt så liknande situation själv. Skillnaden är att jag inte lever i ett öppet förhållande och att jag tror att jag faktiskt är förälskad i min ca 15 år äldre, kvinnliga kollega.
Jag är alltså kvinna i 40-årsåldern. Gift (lyckligt) med två barn. Hon är alltså ungefär 15 år äldre och lever med en man. Inga barn.
Vi har jobbat ihop i ett par år och har kommit varandra oerhört nära. Vi kommunicerar helt filterlöst och hon vet precis allt om mig och har tillgång till hela min själ. Hon i sin tur har blottat mer av sitt känsloliv för mig än vad jag tror hon har gjort för någon annan människa. Hon är så magiskt vacker och vi har de mest fantastiska samtal och det liksom glittrar om oss när vi är tillsammans.
Mitt problem (ett av dem) är att jag är så otroligt rädd om vår vänskap, vår närhet och vår förtrolighet att jag nog aldrig skulle våga berätta att jag känner mer för henne än bara vänskap. Risken att hon skulle få panik och "fly" är alldeles för stor. Jag har hellre kvar vänskapen. Vi brukar skämta om att vi borde bli tillsammans men det finns nog ett stygn av allvar hos oss båda och jag drömmer om att få hålla henne i mina armar och åtminstone få kyssa henne en enda gång.
Vi hade firmafest nyligen och jag skulle hjälpa henne att fästa ett smycke och mina händer darrade som asplöv. Jag hade liksom handen innanför hennes klänning! Hon i sin tur rättade till mitt BH-band som syntes och känslan av hennes hand mot min hud... Vi säger ofta till varandra att vi tycker att den andra är fin och jag ser att hon ofta sneglar på mig i smyg. Vi sätter oss alltid nära varandra på möten och söker varandras blick.
Ett annat problem är att min man är väldigt monogam av sig och att otrohet är otrohet och jag håller med honom egentligen. Vi har pratat om att testa tjej-sex på ett extremt hypotetiskt plan och den diskussionen slutade väl med att jag skulle säga till om en sådan situation uppstod och så får vi väl prata om det då.
Det är svårt. Jag både vill och inte vill men som sagt så värderar jag vänskapen och närheten så oerhört högt att jag nog aldrig kommer att våga på riktigt. Om något ska hända måste det vara på hennes initiativ. Men till saken hör att vi arbetar i en väldigt stel organisation och hon står över mig i rang (inte min chef) och vänskapen ses inte riktigt med blida ögon av arbetsgivaren så vi kan inte riktgt umgås på ett naturligt sätt utanför jobbet heller.
Jag önskar dig all lycka, ts och hoppas att det blir som du vill till slut. Gå inte på för hårt bara. Även om hon flirtar med dig så är det ju ett väldigt stort steg mellan att flirta och att vara otrogen och med en annan kvinna dessutom. Det kanske måste få ta lite tid. Men som sagt, lycka till och jag följer händelseutvecklingen med stor spänning!
TACK för att du delar med dig! Jag känner igen mig mycket i din historia.
Jag tycker det känns tråkigt att din man är så monogam av sig. Det försvårar helt klart. Jag tycker att du ska ta diskussionen med honom och förklara vad du känner. Det försvårar ju också om du har riktiga kärlekskänslor för henne eftersom det kan göra det svårare för din man att godkänna då han faktiskt riskerar att förlora dig. Nu lever jag i ett öppet förhållande och på så vis har jag det betydligt enklare.
Jag avundas er vänskap! Önskar lite att jag också hade det så. Vi pratar, men mest om alldagliga saker. Pratade väl lite mer intimt den gången vi blev själva kvar på AW:n. Jag förstår att du är rädd att förstöra vänskapen. Fast å andra sidan har jag en gammal kk från ungdomstiden som idag är en av mina närmsta vänner! Vi gick i samma klass långt efter att vi slutat ligga och det var aldrig några konstigheter. Så man vet aldrig!
Jag tror att både du och jag ska ta det riktigt lugnt och se hur det utvecklar sig. Det är nog bra att hålla grytan puttrande med flirtande, komplimanger och så vidare!
Ni ska inte iväg på kurs, konferens eller liknande?
Lova att hålla mig uppdaterad! <3
