Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Bra förklarat! Ska försöka tänka på detta!

Vad säger du om tvätta-händerna-problemet då?

Och glass hos mormor/farmor?

Sköter han något själv inne på toaletten? eller torkar du honom och vill ändå få in en vana att tvätta händerna hos honom?

Glass tycker jag att han ska få om de ger honom det. När du blir bjuden på något hemma hos någon annan så skulle det väl vara konstigt om din man eller någon annan sa nej till det fast du själv sagt ja?

Han klarar nr 1 själv och jag torkar nr 2. Men ja, självklart vill jag få in vanan att man tvättar händerna efter toalettbesök. Oavsett om jag torkat eller inte.

Alltså, de GER ju inte honom om han inte frågar. Men han frågar ju nästan varje gång och då får han ju...

Annan sak att be om det själv än att bli bjuden...? Men kan också tycka det är ok att han får hos dem, men kan bli lite mycket ibland.

Jag förstår. Men frågan är fri och den man frågar (om det är en vuxen och normal person) är den vars svar gäller, tycker jag. 

Har du provat våtservetter? Om han bara torkar sig efter att han kissat så kan det vara tillräckligt eftersom han förmodligen inte upplever att han blir smutsig om händerna av att hålla i eller torka snoppen. Testa våtservetter och om det funkar så kör med sådana en period. Det finns burkar som små treåringar som "kan allt själv" kan dra upp servetten ur. En annan grej som motsträviga icke-tvättar brukar gillar är blomspruta med tvålvatten i, en sådan brukar greja handtvättandet på bästa sätt. Låt honom tvätta dina också, vet jag, så blir det ännu trevligas stämning i badrummet. 

Tvätta händerna...jaa, vår son är drygt 4 år och vill fortfarande inte tvätta händer, men det ska ju göras. De dagar han inte vill, så gör jag det åt honom. Vissa saker tror jag att man måste vara tålmodig med och inse att man kanske måste tjata länge innan det sker per automatik.

Vad gäller glass hos mormor/farmor så måste ju du själv bestämma vad du vill med det. Antingen tycker du att det är okej, och då får de ge honom en glass. Eller så avtalar du med dem att de inte ska mata med glass varje gång och då får de hålla sig till det.

När min dotter helt plötsligt inte gör något som hon egentligen kan göra själv, brukar jag räkna ner från 5. Om jag kommer till noll, tar jag hennes hand och gör saken med henne. Till exempel: ta upp nånting från golvet, tvätta händerna, kom och sätt dig vid bordet, osv. När jag räknar, lungt och stadigt 5 4 3 osv så vet hon att det är allvar, det ger henne ett hum om inom vilken tid jag förväntar mig saken gjord, och det ger henne lite tid att förbereda sig och jag behöver inte tjata mera. Säger till kanske två gånger, sen räkna. Nu kommer jag oftast inte längre än till tre, och så går hon självmant.

Viktigt att det är saker man kan påverka, inte typ "prata tystare" eller så, då skjuter man sig själv i foten :)

Bara ett litet tips

Hur bemöter man det dagliga gnället? Vid påklädning av ytterkläder gnälls det om nåt går fel gnälls det. Vid tillsägningar gråter/ skriker han.

Om vi pusslar/leker med bilar eller vad som helst så kan nåt litet gå fel eller inte gå som han vill. Då kan han bryta ihop/ gnälla/ skrika.

Hur bemöter man sånt här??

Ett av mina barn var gnälligt. Jag sade till henne att hon får inte det hon vill om hon använder den gnälliga rösten. T ex barnet (med gnällig röst) jag hittar inte min Baaaaarbie. Jag: "jag letar reda på Barbiedockan om du de ber med vanlig röst. Barnet (med lite mindre gnällig röst): "Jag vill ha min baaarbie". Jag: jag letar efter den om du ber med vanlig röst. Barnet: jag vill ha min barbie, kan du leta efter den? Det var som värst vid 3-4årsåldern, men hon fick inte det hon ville om hon gnällde, så det gick över.

Lite tålamod, inte ge upp, det fungerar.

Du får sitta med honom, prata lugnt och sansat och, om t.ex klossarna ramlat så säger du: Då hjälps vi bygga upp det igen!
Mycket handlar om din egen inställning. Är man glad och sprallig trots barnet gnäller så brukar det oftast smitta av sig på barnet. Iaf på mina

Min son på 4 år, brukar ofta reagera stark när hans ett år yngre syster tar saker ifrån honom eller tar någon bil ( han ÄLSKAR bilar) eller andra situationer som kan uppstå, då brukar jag sätta mig brevid honom eller sätta honom i knät, och krama honom, och först erkänna de känslor han hade, t.ex såhär:

" Nu när Sara tog din bil så tror jag du kände dig väldigt ledsen och upprörd, och ville ha din bil för dig själv. Är det så?"
"Ja," säger han då, men lite lugnare röst.
"Jag förstår att det kan vara jobbigt när din syster tar saker som du vill ha för dig själv. När man har syskon så får man dela med sig. när hon har lekt en stund med den, så kommer hon glömma bort den och så får du tillbaka den."

Ibland funkar inte det, beroende på vilket humör han är på, och då får man helt enkelt byta taktik. En typisk sak jag börjar göra då är att säga "Men jag tror att min lille pojk är lite sur för han vill ha pussar av mamma, är det så?!" Då börjar han tappa den sura minen och säga "Näh!!" Och jag fortsätter med att komma sakta närmare och därefter säga "Pussattack!!" och då skrattar han så han tjuter, och har därefter glömt bil-incidenten, och så går vi vidare med en annan lek.