Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

helena29

Äldre 16 Feb 21:53
114 svar

Visa endast Anmäl

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Hej!
Min son är 3,5 år och nåt så OTROLIGT krävande!
Går 15 timmar på dagis. Mån, ons o torsdag mellan 8.30-13.30.
Det är mestadels gnäll, tjat, skrik, ledsen mm mm.
Ex.
-Jag vill ha min iPad här hos mormor
-den är ju hemma
- nä, den ÄR inte hemma, jag vill ha den NUUUU!!!
-då får vi åka hem till den då?
-nä, vill inte åka hem, vill ha den NUUU!! Hämta den maaammaaa! *skrik, gnäll*

Han äter en glass och slänger pinnen på golvet. Jag säger åt honom att slänga den i soporna omedelbart. Han vägrar och skriker NEEEJ! Jag säger åt honom igen. Samma visa igen och han åker upp på rummet.

Han hittar lördagsgodiset i skåpet och vill ha det idag, måndag??! Varför? Han vet mycket väl att det bara är på lördagar! Tjat och jag säger nej, tjat igen. Gnäll, skrik och jag vill det NUUU!

När han leker med kompisar är det ofta bråk om leksaker. Den är miiiin! JAG vill ha den! Han tog den! Men jag vill ha den!

Vid matbordet kan han naturligtvis INTE sitta kvar utan går iväg när han anser sig ätit klart.

En kamp att få honom tvätta händerna efter toalettbesök. VILL INTEE!!! Låter det då. Man får tvinga helt enkelt under skrik o gnäll.

Vi försöker så gott vi kan och vill såklart uppfostra honom bra. Varför är det så svårt? Vi börjar bli så otroligt trötta på denna kamp varje dag.
Vi har inte varit slappa och skämmer inte bort honom, försöker sätta tydliga gränser.

Han är så otroligt krävande i våra ögon. Ovanligt gnällig i jämförelse med andra barn.
Ovanligt känslig i jämförelse med andra barn.
Svårt att få nöjd. Vill bara ha mer/annat.
Det är så gnälligt vad det än gäller. Men värst är ju ändå när man är borta och det krånglas med mat, lek osv. Sååå jobbigt för oss föräldrar att ägna kvällen åt konflikter, trösta mm mm.
Han börjar gråta för ingenting. Känslig. Tål inte motgångar, ett nej eller att det inte går som han vill.

Behöver massor av tips, stöttning av er som känner igen er!! Eller er andra som har tips!
- «
- ‹
- Sida 8 av 11
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)
ummsumaya

Äldre 3 Mar 20:02
#71

Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2015-03-03 19:59:24 följande:
Det är en knäpp regel, tycker jag. Om han vill lägga kuddarna på golvet och använda dem som madrass, goshög, koja eller något annat så går inte det alltså?

Har du/ni många regler? Så många att det blir fajt om en hel massa saker? I så fall har du för många regler. Hellre några få viktiga än en massa prestigeregler som sedan ska kämpas för att upprätthållas av en mamma som är arg och sur stora delar av tiden.

Det ska vara kul att vara 3 år.
hur gamla är dina barn?
Påven Johanna

Äldre 3 Mar 20:04
#72

Visa endast Anmäl

ummsumaya skrev 2015-03-03 20:02:56 följande:
hur gamla är dina barn?
Hur så?
badrap

Äldre 3 Mar 20:12
#73

Visa endast Anmäl

Jag är i vecka 32 nu och jag blir fan rädd när jag läser vissa, många inlägg i denna tråd. Jag vet ju inte vad som väntar mig och har ingen aning om vad komma skall, sitter inte heller på nån häst och säger "så svårt ska det la inte va" men asså... Jag tvivlar på att jag hade kunnat behålla mitt förstånd om jag "får" ett litet monster. Man får ju dock inte ett sådant barn, något måste ju ha skett på vägen för barnet att komma agera så bångstyrigt som dem kan göra.. eller? Jag har alltid sagt helt kaxigt att det är föräldrarnas fel när man sett barn som beter sig illa, avskyvärt, odrägligt, skamligt jobbigt men nu när jag läser era trådar så ser man ju verkligheten från en helt annan vinkel. Det är mänskligt att brytaihop och man gör helt enkelt så gott man kan.. oftast. Och så av alla tusentals sätt att fostra på, klart man väljer gå på egna värderingar och principer men tur man har andra man kan fråga om råd.

Har tyvärr inga knep, jag tror ju lite att det är där i början nånstans som gått fel.. det går säkert att komma på rätt spår igen, det måste nog göras ganska snart bara..
Jag lär säkert starta min egna tråd om några år fast hoppas inte.
ummsumaya

Äldre 3 Mar 20:14
#74

Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2015-03-03 20:04:01 följande:
Hur så?
inget illa menat. låter som om du har en fin uppfattning om uppfostran. så jag undrar hur gamla dina barn är (om du har några) för hos vissa personer (säger inte att du är så) har en väldigt klar bild av hur det ska vara, sen när dem kommer själva till den delen så hanterar dem det inte som dem själva trott.

så om dina barn är äldre än hennes och det funkat för dig, kan det ju vara lättare att ta in som råd än om det kommer från någon som t.ex inte ens prövat själv?..
helena29

Äldre 3 Mar 20:21
#75

Visa endast Anmäl

Påven Johanna skrev 2015-03-03 19:59:24 följande:
Det är en knäpp regel, tycker jag. Om han vill lägga kuddarna på golvet och använda dem som madrass, goshög, koja eller något annat så går inte det alltså?

Har du/ni många regler? Så många att det blir fajt om en hel massa saker? I så fall har du för många regler. Hellre några få viktiga än en massa prestigeregler som sedan ska kämpas för att upprätthållas av en mamma som är arg och sur stora delar av tiden.

Det ska vara kul att vara 3 år.
Har väldigt lite regler skulle jag säga! Typ inga alls, så det är väl snarare det som är problemet. Jag o min man funderar på om vi har för FÅ regler eftersom vår son inte verkar ha respekt när vi säger åt honom. Snarare skulle jag säga det är konstigt att man får släpa kuddar o filtar genom hela huset?
MallaL

Äldre 3 Mar 20:25
#76

Visa endast Anmäl

badrap skrev 2015-03-03 20:12:45 följande:
Jag är i vecka 32 nu och jag blir fan rädd när jag läser vissa, många inlägg i denna tråd. Jag vet ju inte vad som väntar mig och har ingen aning om vad komma skall, sitter inte heller på nån häst och säger "så svårt ska det la inte va" men asså... Jag tvivlar på att jag hade kunnat behålla mitt förstånd om jag "får" ett litet monster. Man får ju dock inte ett sådant barn, något måste ju ha skett på vägen för barnet att komma agera så bångstyrigt som dem kan göra.. eller? Jag har alltid sagt helt kaxigt att det är föräldrarnas fel när man sett barn som beter sig illa, avskyvärt, odrägligt, skamligt jobbigt men nu när jag läser era trådar så ser man ju verkligheten från en helt annan vinkel. Det är mänskligt att brytaihop och man gör helt enkelt så gott man kan.. oftast. Och så av alla tusentals sätt att fostra på, klart man väljer gå på egna värderingar och principer men tur man har andra man kan fråga om råd.

Har tyvärr inga knep, jag tror ju lite att det är där i början nånstans som gått fel.. det går säkert att komma på rätt spår igen, det måste nog göras ganska snart bara..

Jag lär säkert starta min egna tråd om några år fast hoppas inte.

Många barn är "lättuppfostrade", dvs de är trevliga barn och blir trevliga vuxna utan att man som förälder behöver göra så mycket. Andra barn kräver mera "tyngd" och ledarskap av föräldrarna för att inte bli helt hopplösa. Så det är nog så att generna avgör hur mycket krut man måste lägga på fostran som förälder, men du verkar medveten om detta så det går säkert bra!
helena29

Äldre 3 Mar 20:26
#77

Visa endast Anmäl

badrap skrev 2015-03-03 20:12:45 följande:
Jag är i vecka 32 nu och jag blir fan rädd när jag läser vissa, många inlägg i denna tråd. Jag vet ju inte vad som väntar mig och har ingen aning om vad komma skall, sitter inte heller på nån häst och säger "så svårt ska det la inte va" men asså... Jag tvivlar på att jag hade kunnat behålla mitt förstånd om jag "får" ett litet monster. Man får ju dock inte ett sådant barn, något måste ju ha skett på vägen för barnet att komma agera så bångstyrigt som dem kan göra.. eller? Jag har alltid sagt helt kaxigt att det är föräldrarnas fel när man sett barn som beter sig illa, avskyvärt, odrägligt, skamligt jobbigt men nu när jag läser era trådar så ser man ju verkligheten från en helt annan vinkel. Det är mänskligt att brytaihop och man gör helt enkelt så gott man kan.. oftast. Och så av alla tusentals sätt att fostra på, klart man väljer gå på egna värderingar och principer men tur man har andra man kan fråga om råd.

Har tyvärr inga knep, jag tror ju lite att det är där i början nånstans som gått fel.. det går säkert att komma på rätt spår igen, det måste nog göras ganska snart bara..
Jag lär säkert starta min egna tråd om några år fast hoppas inte.

Jag vet inte... Men man förstår att du inte egna barn när jag läser din text.

Barn formas av arv, gen o miljö. Sen har barn olika personlighet och läggningar.

Vissa barn är lättfostrade, andra inte. Även om föräldrarna fostrar på exakt samma sätt!

Sen skulle jag inte påstå att min son beskrivs som ett monster...?!
Påven Johanna

Äldre 3 Mar 20:26
#78

Visa endast Anmäl

badrap skrev 2015-03-03 20:12:45 följande:
Jag är i vecka 32 nu och jag blir fan rädd när jag läser vissa, många inlägg i denna tråd. Jag vet ju inte vad som väntar mig och har ingen aning om vad komma skall, sitter inte heller på nån häst och säger "så svårt ska det la inte va" men asså... Jag tvivlar på att jag hade kunnat behålla mitt förstånd om jag "får" ett litet monster. Man får ju dock inte ett sådant barn, något måste ju ha skett på vägen för barnet att komma agera så bångstyrigt som dem kan göra.. eller? Jag har alltid sagt helt kaxigt att det är föräldrarnas fel när man sett barn som beter sig illa, avskyvärt, odrägligt, skamligt jobbigt men nu när jag läser era trådar så ser man ju verkligheten från en helt annan vinkel. Det är mänskligt att brytaihop och man gör helt enkelt så gott man kan.. oftast. Och så av alla tusentals sätt att fostra på, klart man väljer gå på egna värderingar och principer men tur man har andra man kan fråga om råd.

Har tyvärr inga knep, jag tror ju lite att det är där i början nånstans som gått fel.. det går säkert att komma på rätt spår igen, det måste nog göras ganska snart bara..
Jag lär säkert starta min egna tråd om några år fast hoppas inte.

Men ts barn är inget monster utan en helt vanlig 3-åring. Det är jobbigt att vara 3 år, vilja göra en massa saker ("Kan själv!"), inte klara allt man vill göra och dessutom vara förbjuden att göra jättemånga saker som man inte förstår vare sig varför man inte får göra eller konsekvenserna av.

Det finns väldigt mycket bra litteratur om barns utveckling, om du vill läsa.
Påven Johanna

Äldre 3 Mar 20:28
#79

Visa endast Anmäl

ummsumaya skrev 2015-03-03 20:14:49 följande:
inget illa menat. låter som om du har en fin uppfattning om uppfostran. så jag undrar hur gamla dina barn är (om du har några) för hos vissa personer (säger inte att du är så) har en väldigt klar bild av hur det ska vara, sen när dem kommer själva till den delen så hanterar dem det inte som dem själva trott.

så om dina barn är äldre än hennes och det funkat för dig, kan det ju vara lättare att ta in som råd än om det kommer från någon som t.ex inte ens prövat själv?..
Jag har 2 biobarn och 3 bonusbarn, den yngsta är 15 år.
Påven Johanna

Äldre 3 Mar 20:36
#80

Visa endast Anmäl

helena29 skrev 2015-03-03 20:21:45 följande:
Har väldigt lite regler skulle jag säga! Typ inga alls, så det är väl snarare det som är problemet. Jag o min man funderar på om vi har för FÅ regler eftersom vår son inte verkar ha respekt när vi säger åt honom. Snarare skulle jag säga det är konstigt att man får släpa kuddar o filtar genom hela huset?
Jag tror att det är viktigt att förstå att det är viktigt för barn att göra så som din son gör. Du frågar dig varför han ber om godis på en måndag trots att han borde veta att han bara får på lördagar, men det är hans jobb just nu att göra just så. 3-åringar måste få prova sin vilja och få uttrycka den. Om de bara följde redan uppsatta gränser och regler så skulle de inte kunna utveckla den viktiga biten hos sig själva.

Det är jätteviktigt att både vara följsam (så att inte allt blir en strid) och att ge dem motstånd (när det behövs) men det viktigaste av allt är att man aldrig någonsin kuvar dem. Det är det värsta man kan göra mot barn. Efterhand som han blir äldre så kommer han också att kunna uttrycka sin vilja på andra sätt än vad han gör nu, men för det behöver han en guidad tur av sina föräldrar. Och guider brukar inte bli arga mer än någon enstaka gång, om man pillar på något tretusen år gammalt föremål eller så. Annars är de snälla, visar och förklarar, och repeterar när man glömt eller skickar kanske till och med med en en broschyr och en klapp på axeln när man haft en jobbig tur genom öknar, uppför berg och genom sunkiga marker.

Så tycker jag att föräldragärningen bör vara också. Med tillägget av enormt mycket kärlek och någon triljon kramar.

«
‹
Sida 8 av 11
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

INNEHÅLL