• helena29

    Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

    Hej!
    Min son är 3,5 år och nåt så OTROLIGT krävande!
    Går 15 timmar på dagis. Mån, ons o torsdag mellan 8.30-13.30.
    Det är mestadels gnäll, tjat, skrik, ledsen mm mm.
    Ex.
    -Jag vill ha min iPad här hos mormor
    -den är ju hemma
    - nä, den ÄR inte hemma, jag vill ha den NUUUU!!!
    -då får vi åka hem till den då?
    -nä, vill inte åka hem, vill ha den NUUU!! Hämta den maaammaaa! *skrik, gnäll*

    Han äter en glass och slänger pinnen på golvet. Jag säger åt honom att slänga den i soporna omedelbart. Han vägrar och skriker NEEEJ! Jag säger åt honom igen. Samma visa igen och han åker upp på rummet.

    Han hittar lördagsgodiset i skåpet och vill ha det idag, måndag??! Varför? Han vet mycket väl att det bara är på lördagar! Tjat och jag säger nej, tjat igen. Gnäll, skrik och jag vill det NUUU!

    När han leker med kompisar är det ofta bråk om leksaker. Den är miiiin! JAG vill ha den! Han tog den! Men jag vill ha den!

    Vid matbordet kan han naturligtvis INTE sitta kvar utan går iväg när han anser sig ätit klart.

    En kamp att få honom tvätta händerna efter toalettbesök. VILL INTEE!!! Låter det då. Man får tvinga helt enkelt under skrik o gnäll.

    Vi försöker så gott vi kan och vill såklart uppfostra honom bra. Varför är det så svårt? Vi börjar bli så otroligt trötta på denna kamp varje dag.
    Vi har inte varit slappa och skämmer inte bort honom, försöker sätta tydliga gränser.

    Han är så otroligt krävande i våra ögon. Ovanligt gnällig i jämförelse med andra barn.
    Ovanligt känslig i jämförelse med andra barn.
    Svårt att få nöjd. Vill bara ha mer/annat.
    Det är så gnälligt vad det än gäller. Men värst är ju ändå när man är borta och det krånglas med mat, lek osv. Sååå jobbigt för oss föräldrar att ägna kvällen åt konflikter, trösta mm mm.
    Han börjar gråta för ingenting. Känslig. Tål inte motgångar, ett nej eller att det inte går som han vill.

    Behöver massor av tips, stöttning av er som känner igen er!! Eller er andra som har tips!

  • Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)
  • helena29

    Jag blir snart tokig på 3-åringen. Han verkar inte ha minsta respekt för mig!

    Han går upp på köksbordet. Jag ber honom gå ner ett flertal gånger och skärper rösten för varje gång. Han går INTE ner. Jag lyfter ner honom, han går upp igen. Till slut bör jag riktigt arg och tar tag i honom lite hårdare och ryter till, hjälper INTE. Han ska upp IGEN. Jag flippar och bär upp honom till rummet och stänger dörren, han lipar och får komma ner efter en stund. VAD GJORDE JAG FÖR FEL, HUR SKULLE JAG GJORT ISTÄLLET?

    Efter en liten stund börjar han kasta ner kuddarna och filtarna från soffan ner på golvet. Samma visa, jag säger till, ryter till men han VILL JÄVLAS, TESTAR, SE MIN REAKTION??

    Jag lät det va och ignorerade honom.

    HUR GÖR MAN??

    Blir knäpp snart...

  • ummsumaya
    helena29 skrev 2015-03-02 20:33:20 följande:

    Jag blir snart tokig på 3-åringen. Han verkar inte ha minsta respekt för mig!

    Han går upp på köksbordet. Jag ber honom gå ner ett flertal gånger och skärper rösten för varje gång. Han går INTE ner. Jag lyfter ner honom, han går upp igen. Till slut bör jag riktigt arg och tar tag i honom lite hårdare och ryter till, hjälper INTE. Han ska upp IGEN. Jag flippar och bär upp honom till rummet och stänger dörren, han lipar och får komma ner efter en stund. VAD GJORDE JAG FÖR FEL, HUR SKULLE JAG GJORT ISTÄLLET?

    Efter en liten stund börjar han kasta ner kuddarna och filtarna från soffan ner på golvet. Samma visa, jag säger till, ryter till men han VILL JÄVLAS, TESTAR, SE MIN REAKTION??

    Jag lät det va och ignorerade honom.

    HUR GÖR MAN??

    Blir knäpp snart...


    Du får visa att du menar allvar. Att ryta till brukar inte hjälpa. Gå ner på hans nivå, alltså sätt dig på huk och tala med honom ansikte mot ansikte, och tala lugnt med allvarligt, att Nu räcker det! Vi klättrar inte på borden, och vi lyssnar på mamma när hon säger Nej!

    Om det inte funkar få du ta till med konsekvenser.
    Förmodligen vill han ha din uppmärksamhet och därav ger han det här beteendet. Uppmärksamma honom innan det kommer till det här beteendet och tänk igenom vad det är han kan viljas ha från dig, om det är lek, kramar, bus, trött eller liknande
  • isolande
    helena29 skrev 2015-03-02 20:33:20 följande:

    Jag blir snart tokig på 3-åringen. Han verkar inte ha minsta respekt för mig!

    Han går upp på köksbordet. Jag ber honom gå ner ett flertal gånger och skärper rösten för varje gång. Han går INTE ner. Jag lyfter ner honom, han går upp igen. Till slut bör jag riktigt arg och tar tag i honom lite hårdare och ryter till, hjälper INTE. Han ska upp IGEN. Jag flippar och bär upp honom till rummet och stänger dörren, han lipar och får komma ner efter en stund. VAD GJORDE JAG FÖR FEL, HUR SKULLE JAG GJORT ISTÄLLET?

    Efter en liten stund börjar han kasta ner kuddarna och filtarna från soffan ner på golvet. Samma visa, jag säger till, ryter till men han VILL JÄVLAS, TESTAR, SE MIN REAKTION??

    Jag lät det va och ignorerade honom.

    HUR GÖR MAN??

    Blir knäpp snart...


    Jag tycker du gjorde rätt vi bordssituationen. Med kuddarna hade jag gjort samma sak, inte ignorerat.

    Verkar det som att han vill ha din uppmärksamhet? Får han det i andra situationer förutom de negativa undrar man? Leker du med honom, alltså helt och fullt ger av din tid till honom? Kan ni inte hitta på något kul tillsammans så det inte blir bara en massa konflikter precis hela tiden?

    Bara en tanke. Hoppas ni kommer tillrätta med den negativa spiral som verkar uppstått
  • MallaL

    Öva bestämdhet vid spegeln, du ska inte skrika, ryta, höja rösten utan med kroppsspråk och röst signalera att i detta läge är det du som bestämmer. Som någon sa innan, sätt dig på huk, titta honom i ögonen och säg med bestämd men lugn röst att beteendet inte är okej. Som sagt, öva på pondus framför spegeln.

  • Natulcien
    helena29 skrev 2015-03-02 20:33:20 följande:

    Jag blir snart tokig på 3-åringen. Han verkar inte ha minsta respekt för mig!

    Han går upp på köksbordet. Jag ber honom gå ner ett flertal gånger och skärper rösten för varje gång. Han går INTE ner. Jag lyfter ner honom, han går upp igen. Till slut bör jag riktigt arg och tar tag i honom lite hårdare och ryter till, hjälper INTE. Han ska upp IGEN. Jag flippar och bär upp honom till rummet och stänger dörren, han lipar och får komma ner efter en stund. VAD GJORDE JAG FÖR FEL, HUR SKULLE JAG GJORT ISTÄLLET?

    Efter en liten stund börjar han kasta ner kuddarna och filtarna från soffan ner på golvet. Samma visa, jag säger till, ryter till men han VILL JÄVLAS, TESTAR, SE MIN REAKTION??

    Jag lät det va och ignorerade honom.

    HUR GÖR MAN??

    Blir knäpp snart...


    Angående köksbordet så hade jag inte bett flera gånger, jag hade inte rutit, jag hade inte tagit hårt i honom och jag hade inte stängt in i ett rum.
    Jag hade istället sagt till en gång: "Jag vill inte att du är uppe på bordet". Hade han ändå gått upp igen, så hade jag direkt lyft ner honom, utan hårda nypor. Jag hade alltså försökt avstyra innan situationen trappades upp, vilket lätt sker om det blir mycket tjat.
    Vad gäller kuddar och filtar på golvet så hade jag inte gjort någon stor grej av det, utan låtit dem ligga tills vidare, och bara sagt att "Jag vill inte ha dem på golvet, så du får plocka upp dem sen."
  • Påven Johanna

    Jag hade sagt:

    "Jag ser att du vill klättra, kom så hittar vi något annat ställe än bordet att klättra på, det är inte så kul med lortiga fötter där man ska äta."

    Jag förstår inte varför du -verkar- bli så oerhört provocerad och ilsken av en sådan där sak? 3-åringar ska inte ha respekt för sina föräldrar, det är ett för komplicerat begrepp för så små barn. 3-åringar som förefaller ha respekt för mamma och pappa  är mer skrämda till lydnad än de har förstått vidden av att respektera varandra. 

    Kuddarna och filtarna är ju en skitsak. De ska väl användas? 

  • helena29
    Natulcien skrev 2015-03-03 17:09:01 följande:
    Angående köksbordet så hade jag inte bett flera gånger, jag hade inte rutit, jag hade inte tagit hårt i honom och jag hade inte stängt in i ett rum.
    Jag hade istället sagt till en gång: "Jag vill inte att du är uppe på bordet". Hade han ändå gått upp igen, så hade jag direkt lyft ner honom, utan hårda nypor. Jag hade alltså försökt avstyra innan situationen trappades upp, vilket lätt sker om det blir mycket tjat.
    Vad gäller kuddar och filtar på golvet så hade jag inte gjort någon stor grej av det, utan låtit dem ligga tills vidare, och bara sagt att "Jag vill inte ha dem på golvet, så du får plocka upp dem sen."
    Låter ju enkelt... Jag lyfte ju ner honom men han gick ju upp igen o igen? Vad hade du gjort i det skedet?
  • helena29
    Påven Johanna skrev 2015-03-03 17:31:00 följande:

    Jag hade sagt:

    "Jag ser att du vill klättra, kom så hittar vi något annat ställe än bordet att klättra på, det är inte så kul med lortiga fötter där man ska äta."

    Jag förstår inte varför du -verkar- bli så oerhört provocerad och ilsken av en sådan där sak? 3-åringar ska inte ha respekt för sina föräldrar, det är ett för komplicerat begrepp för så små barn. 3-åringar som förefaller ha respekt för mamma och pappa  är mer skrämda till lydnad än de har förstått vidden av att respektera varandra. 

    Kuddarna och filtarna är ju en skitsak. De ska väl användas? 


    Kuddarna o filtarna... Det var inte grejen att han ville använda dem utan att vi vill ha dem i soffan, inte släpandes på golvet. Dessutom var det bara för att jävlas med mig han gjorde så.

    Om vi har regler att kuddar i filtar ska stanna i soffan måste jag ju säga till?
  • MallaL
    helena29 skrev 2015-03-03 19:48:09 följande:

    Låter ju enkelt... Jag lyfte ju ner honom men han gick ju upp igen o igen? Vad hade du gjort i det skedet?


    Du har uppenbarligen inte tillräcklig pondus, som sagt öva! Det är du som förälder som ska ha lärt honom respekt. Om han inte respekterar dig nu lär han inte göra det när han blir tonåring heller.
  • Påven Johanna
    helena29 skrev 2015-03-03 19:51:52 följande:
    Kuddarna o filtarna... Det var inte grejen att han ville använda dem utan att vi vill ha dem i soffan, inte släpandes på golvet. Dessutom var det bara för att jävlas med mig han gjorde så.

    Om vi har regler att kuddar i filtar ska stanna i soffan måste jag ju säga till?
    Det är en knäpp regel, tycker jag. Om han vill lägga kuddarna på golvet och använda dem som madrass, goshög, koja eller något annat så går inte det alltså?

    Har du/ni många regler? Så många att det blir fajt om en hel massa saker? I så fall har du för många regler. Hellre några få viktiga än en massa prestigeregler som sedan ska kämpas för att upprätthållas av en mamma som är arg och sur stora delar av tiden. 

    Det ska vara kul att vara 3 år. 
Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)