Bra initiativ!
Det är jag som är "anonym gammal" från den andra tråden.
Ska börja försöka i Jan-Feb 2016, så inte säkert det blir en bebis -16 då det kan ta sin lilla tid men förhoppningsvis går det fort.
Vi vill vänta tills vi har gift oss i Jan.
Jag fyller 34 om en månad och min sambo fyller 41, han ville inte ha barn förut men nu vill han. Vi vill ha ett barn bara och helst en flicka om man finge önska 
Ja men visst är det spännande! Sen känner jag att det vore väldigt roligt att ha kontakt senare också. Jag menar en fika eller träff med flera familjelivare hade jag tyckt varit jättekul! Jag är inte främmande för att träffa nya kompisar över nätet. Har faktiskt gjort det flera gånger förut (tjejer) och har en nära relation med alla idag. :)
Vad kul att du ville vara med i tråden! :) Hoppas att vi blir några stycken som kan vara här inne och diskutera från östergötland.
Hur känner du kring att vara gravid på ditt bröllop? Du kan inte dricka osv men det kanske inte är så viktigt för dig? Jag har ju liknande situation i och med min examen. Jag tänker vänta en extra äl så att jag kan dricka på min examen - fira ordentligt :P Men jag vill inte riskera att skada fostret på något sätt. Det är många som säger att gulkroppen ger barnet näring och alkohol inte påverkar något men det stämmer inte. Fostret kan visst ta skada även om man dricker innan ägget blivit "befruktat". Skadorna kan visa sig när barnet är flera år gammalt till och med. Jag känner att om jag nu planerar att bli gravid så vore det oansvarigt av mig att dricka under tiden. Jag tar examen i början av januari så jag kommer att försöka då i början av februari ungefär. Ägglossningen som sker efteråt med andra ord. :) *längtar*
Sen är jag lite en sån person som gärna vill njuta maximalt av olika "fenomen" i vardagen. Ex så vill jag bara ha examen i huvudet när det väl är dags för det. Sen när det är över så kan jag börja njuta av bebisverkstaden utan att blanda dessa två. :P På det sättet har jag man nästan alltid något att längta och glädjas åt. Hihi.
Vad roligt förresten att du ska börja försöka snart! Du kommer att som det ser ut nu, vara först ut i denna tråd ^^
Vad roligt att vi är så blandade när det kommer till starten på bebisförsöken. Som det ser ut nu så kommer de som börjar först, fortfarande att vara gravida när vi som börjar sist ska köra igång.^^ Kul att kunna utbyta erfarenheter och tankar!
Är det någon förresten som funderat kring att gå till bm privat? Jag vet om att det finns något som heter Lovisakliniken (tror jag) här i Norrköping g som ska vara bra. Ge en mer tid vid ultraljud och mer familjär känsla. Men vet inte riktigt, bara vad jag hört. :)
Ang kejsarsnitt så är det svårt att veta vad som är bäst. Ingen förlossning är den andra lik. Jag överlevde bra med bara lustgas förra gången och hoppas kunna använda det nästa gång med.
Tänker också försöka få igenom kejsarsnitt. Hoppas på lyhörd personal och ej stöta på patrull. Tycker man ska få bestämma själv vilket sätt ens barn ska förlösas på. Det man känner sig trygg med så man får en bra upplevelse.
Jag var helt inne på kejsarsnitt för ett tag sen men har helt vänt i tankarna. Jag vill föda vaginalt om det går, men kommer att vara MYCKET noga med att de ska hålla emot när bebisen ska krystas ut för att minska sprickning. Dock känner jag ingen rädsla över kejsarsnitt om det skulle komma dit heller. Känner mig ganska lugn men nu har ju inte jag nån bebis i magen ännu som inte har nån annan väg ut än genom fiffi eller magen.
Igår när jag och sambon var och handlade så pekade han på bebisavdelningen (med blöjor nappflaskor och sånt) och sa "tänk när vi ska handla här" och gav mig världens leende. Längtar som en tokig!
Hade kunnat vara jag som skrev det du skriver. Smärtan har inget med det eventuella önskemålet om ks att göra, ks är ju oxå smärtsamt på sitt sätt. Men som du skriver så är det många delar runt omkring förlösandet av barnet som känns för osäkra med vaginal förlossning för att jag ska känna mig bekväm å trygg med det. Det finns liksom ingen som kan säga på förhand hur det ungefär kommer gå till då medan ks är rutin å de ser liknande ut. Principen är densamma. Säger något till mig innan att jag kommer spricka lite å få sy några stygn men inte kommer känna av det så värst samt inte märka skillnad alls efter några månader - så visst,sign me up for it. Men tänk om det blir mer än så....
Önskar så att jag kunde go with the flow för det skulle vara en sån häftig upplevelse att man är mer aktiv i förlossnigsarbetet av sitt eget barn, att man själv gjorde jobbet, men inte till priset av vad som kan hända. Då känns det nog så lagom häftigt när man skadas. Vet att det i de flesta fall går bra å folk har bra upplevelser men bara det att risken finns att jag blir skadad för livet känns inget vidare. Jag kan verkligen inte resonera att gå sönder lite hör till att få barn, det får man räkna med. Jag vill inte få men... tydligen betyder mitt underliv mkt för mig. Men sen ibland så tänker jag istället: hur illa kan det bli?! Vad är oddsen för att jag ska vara en av dem som spricker Sjuuuukt mkt å från fram till bak med besvär efteråt? Vill inte att någon försöker övertyga mig om vaginal heller för då ångrar man sig väl som fan att man inte stod på sig om man nu är en av de olyckliga själar som har dåliga upplevelser å får lida för det.
Vi börjar i april :) 6-7 veckor kvar bara i så fall. Ska ha mens i helgen men sen nästa efter det blir sista innan försök. Plötsligt så nära
Tråkigt! Men då kanske det är lika bra att köra vrinnevi då. Det är ju ändå där man ska föda sen. Eventuellt så kan man ju ta ett tidigt ul på Lovisa i alla fall. Det får man ju inte på vrinnevi om man inte har särskilda omständigheter.
Fick hålla i en liten Emma idag på jobbet, nio veckor gammal. ..hon somnade hos mig..var så mysigt. Vid såna tillfällen vill jag jättegärna ha en bebis.
Hej!
Jag hoppar gärna in i tråden. Är snart 36 år och min sambo och jag ska försöka under året. Vi blev gravida två gånger under 2014 men båda slutade tyvärr som missfall. Nu har vi läkarnas stöd/hjälp och vi ska också ta bort ett myom som de tror ställer till det. Bor i Norrköping och har en bonusson på 15 år.
Lycka till!