pannkakan87 skrev 2015-02-23 10:40:00 följande:
Ja men visst är det spännande! Sen känner jag att det vore väldigt roligt att ha kontakt senare också. Jag menar en fika eller träff med flera familjelivare hade jag tyckt varit jättekul! Jag är inte främmande för att träffa nya kompisar över nätet. Har faktiskt gjort det flera gånger förut (tjejer) och har en nära relation med alla idag. :)
Vad kul att du ville vara med i tråden! :) Hoppas att vi blir några stycken som kan vara här inne och diskutera från östergötland.
Hur känner du kring att vara gravid på ditt bröllop? Du kan inte dricka osv men det kanske inte är så viktigt för dig? Jag har ju liknande situation i och med min examen. Jag tänker vänta en extra äl så att jag kan dricka på min examen - fira ordentligt :P Men jag vill inte riskera att skada fostret på något sätt. Det är många som säger att gulkroppen ger barnet näring och alkohol inte påverkar något men det stämmer inte. Fostret kan visst ta skada även om man dricker innan ägget blivit "befruktat". Skadorna kan visa sig när barnet är flera år gammalt till och med. Jag känner att om jag nu planerar att bli gravid så vore det oansvarigt av mig att dricka under tiden. Jag tar examen i början av januari så jag kommer att försöka då i början av februari ungefär. Ägglossningen som sker efteråt med andra ord. :) *längtar*
Sen är jag lite en sån person som gärna vill njuta maximalt av olika "fenomen" i vardagen. Ex så vill jag bara ha examen i huvudet när det väl är dags för det. Sen när det är över så kan jag börja njuta av bebisverkstaden utan att blanda dessa två. :P På det sättet har jag man nästan alltid något att längta och glädjas åt. Hihi.
Vad roligt förresten att du ska börja försöka snart! Du kommer att som det ser ut nu, vara först ut i denna tråd ^^
Att eventuellt vara gravid på bröllopet har jag blandade känslor inför och det har gått lite fram och tillbaka hur jag resonerar. Ena stunden tänker jag; Hur illa kan man må egentligen? Och vad är egentligen oddsen för att jag skulle vara en av dem som drabbas värst? Jag tar den "risken". Man vet ju liksom varför och att det är för en god anledning, dessutom får jag för mig att man trots eventuell trötthet och illamående plockar fram lite extra-krafter i samband med bröllopet eftersom man är fokuserad. Men sen kan jag även se andra sidan av myntet: Tänk om jag drabbas av alla tänkbara negativa graviditets-symptom som man kan drabbas av och inte ser ut och känner mig sådär strålande på mitt bröllop som jag vill göra. När jag tänker på den aspekten så känner jag mig genast motiverad att skjuta på våra bebis-försök.
Sen ska det väl mycket till att det ö.h tar sig på första försöket, men möjligheten finns ju så den måste man ju räkna med. Sen är det ju det här med att det ju kan sluta i mf, och det vill jag ju varken gå igenom i samband med bröllopet eller när vi är iväg på bröllopsresa. (Vill väl inte gå igenom det alls, men de tillfällena skulle vara extra dålig tajming).
Men tänker jag på att vänta ännu längre än jag redan väntat så blir jag som ett barn som inte får sin godispåse. Vi började några halvhjärtade och trevande försök till bebis faktiskt under några månader redan för lite mer än ett år sedan, men så fick jag ett arbete som jag trivdes jättebra med och som skulle höja min framtida fp samt att vi flyttade hit till Östergötland från en annan del av Sverige så vi pausade där och sen friade min blivande man och då när vi kommit i ordning här så kände jag att jag som brud inte ville vara gravid eller nyförlöst så inga bebisförsök sedan dess. Så fan vad jag väntat och längtat länge nu, och det är väl det som gör att jag är så ivrig på gröten att snart komma igång. Hade tänkt april först men nä, då skulle jag vara i v.9 vid bröllopet om det tar sig... Sen är det klart att jag tänker att har man väntat och längtat såhär länge så vad är det då att härda ut några månader till? Just nu går det lyckligtvis som en dans att vänta så om det fortsätter gå såhär snabbt och bra så kan jag förhoppningsvis "hålla ut" och stå emot till juni =)