Nej, vad tråkigt, jag trodde verkligen att du skulle bli gravid igen, men kroppen kanske inte har återhämtat sig helt från din förra graviditet.
Ja, ägglossningen kom på rätt dag, så vi väntar också. Det kändes inte lika traumatiserande den här gången, men det var fortfarande väldigt jobbigt. Och det gjorde ganska ont, men nu är smärtan borta. Nu känner jag ingenting, vet inte om det är positivt eller negativt.
Har testdag 1/7. Vet inte om jag ska tjuvtesta, har ju gjort det vid typ varje IVF. Förra insemination fick jag min mens några dagar före testdag, så hann inte tjuvtesta... Min man tycker ju absolut inte att jag ska göra det, haha
Hur går det för alla här? Tänker på er alla!
Hej!
Är det någon som är aktiv i tråden? Hur går det för er?
Roligt att den här långkörar-tråden börjar vakna till liv igen Jag var så van vid att se den på förstasidan av Svårt att få barn-kategorin. Som donator har jag sällan något att tillföra diskussionen, men jag tycker det är intressant att ta del av andras perspektiv och livberättelser runt det här ämnet.
det här är min favorit tråd också, här började allt för mig. 
och än är man inte klar!
Men gud. Har ni fått ett ytterligare missfall efter det sena missfallet? Beklagar verkligen! Satte ni in det sista embryot?
Här är det bra. Tänker på er alla i tråden!
vi har extrem otur verkar det som, men nån ska väl ha det med. :-P Skam den som ger sig!
Hej igen!
Ja, skam den som ger sig...
Jag beklagar missfallen, hoppas att ni får göra ut redning snart. Har du fått prova någon medicin såsom Trombyl, Fragmin eller prednisolon? Eller jag gissar på att de vill göra utredningen först?
Vi gjorde klart vårt paket med inseminationer med donatorsperma, men jag blev inte gravid en enda gång. Varje gång det var dags hade jag sådan himla ångest och hade blandade känslor om jag ens ville att vi skulle lyckas eller inte.
Sen hade vi ett möte med Göran på Carlanderska och vi fick ett sådant himla bra intryck av honom! Han föreslog att vi skulle göra en TESA istället för microtese, vilket vi gjorde och han hittade spermier. Han använde dock inte bara en nål utan något slags att verktyg som var kraftigare. På så sätt fick han ut spermier, men inte tillräckligt för att frysa. Jag fick tillbaka ett embryo som inte tog sig och inget klarade sig heller till frysen. Alla embryon såg jättefina ut fram tills dag fyra tror jag, men sen var det som att alla bara dog, inget utvecklade sig till blastocyster. Nu är vi ingång med ytterligare ett försök, jag har dock jättelåg dos Gonal F vilket oroar mig. Jag vill ju få ut så många ägg som möjligt för att öka våra chanser, men läkarna är jätteorolig för överstimulering.
kanske kunde det lugna lite .. fick däremot 225 vid senaste, men det berodde på en viktökning. Så det påverkar tydligen också
Jag har endast haft 100 gonal f och på ultraljudet idag såg det inte så lovade ut. Senaste stimuleringen hade jag 125 och fick ut 26 ägg, men nu var det endast några få på gång...
Jag har redan tagit sprutor en vecka, men för att försöka rädda upp situationen så att jag får ut fler ägg ska jag lägga till menopur. Jag har inte kört kombinationsbehandling tidigare, men hoppas att det funkar!
Ja, jag känner också att jag behöver något att skylla på! Jag hade så gärna viljat veta varför min man har azoospermi, men ingen av utredningarna har gett oss en förklaring. Om jag hade vetat vad som var fel hade jag nog kunnat acceptera det lättare. Ja, det är verkligen skönt att veta att man inte är ensam, även om jag såklart inte önskar att någon annan människa skulle behöva gå igenom allt lidande vi har. <3
lycka till!
Jag ber för dig moonwalker! Hoppas, hoppas!
Det blev ingen graviditet den här gången heller.
Men vi fick TVÅ blastocyster till frysen! Jag tror inte att vi hinner med någon återföring innan sommaruppehållet. Men jag är ändå glad för detta är vår mest lyckade behandling någonsin.