Vi i Göteborg med BF i feb/mars 2016.

Jag hänger också gärna med i denna grupp. Bor i stenungsund (ca5 mil norr om göteborg) och är i vecka 8 med mitt första barn. Har bf 22 februari just nu :).

Samma bf som mig! Och av en ren slump sitter jag på McDonalds parkering i Stenungsund just nu ;)

Haha ja de va ju en lite rolig slump :P

hur har du mått denna första tiden då? :)

Riktigt dåligt faktiskt... Illamåendet har knäckt mig och jag gick faktiskt ner i vikt för att jag inte kan äta när jag är illamående (och äter man inget mår man bara mer illa.)

Har varit hemma en vecka på ordination av läkare och ska ha uppföljning på måndag. Det har väl blivit bättre, men tror inte riktigt jag är redo att jobba igen...

Själv då?

Men usch då de lät ju inge vidare :(. Jag har haft "turen" att ha haft semester nu i fyra veckor, har en vecka kvar eftersom mitt illamående oxå har varit riktigt jobbigt.. har hela tiden kunnat äta men har haft svårt för alla typer av lukter och har spytt ganska mycke. Har mest legat på soffan eller i sängen denna semestern men vad ska man göra.

Köpte prostafen tabletter och illamåendearmband i förrgår och de känns som att de har hjälpt lite iallafall så jag hoppas på att inte ha de för jobbigt när jag återvänder till jobbet om en vecka :).

Glömde citera i inlägget men läs högre upp :)

Jag har också testat postafen och de hjälper för mig. Mår dock inte så illa så att jag kräks. Har även testat akupunktur med god effekt. Men jag har hört att akupressurarmbanden funderar för många. Tror även att läkare kan förskriva lergigan mot illamående.

Jag ska börja jobba igen imorgon efter tre veckors semester, lite nervös för hur Det ska gå. Jag klarar inte av allt som luktar, speciellt tvål, och jag jobbar på sjukhus så det blir en utmaning. Samt hitta på någon orsak till varför jag helt plötsligt inte dricker kaffe och måste äta hela tiden.

Jag tycker inte Postafen ger någon skillnad, inte heller seaband. Nu kräks jag inte dagligen men kan ändå få vågor av illamående som man måste ta sig igenom. Sen mår jag iallafall nästan konstant lite illa.

Har inte semester fören i augusti så jag har ett par veckor att stå ut.

Har första ultraljudet den 23/7 så jag försöker stå ut och hålla tankarna på det :)

Åh va roligt att så många har anslutit!
Jag har inte orkat sätta mig vid familjeliv utan bara gjort det absolut nödvändiga för att leva typ. Mår sjukt illa hela tiden och har spytt varje kväll och vissa mornar. Börjar känna av den där berömda tröttheten oxå. Just nu är det ok och firar att semestern börjar idag.

Lite jobbigt det där med KUB. Vi funderar på det men samtidigt blir jag lite sådär att vad gör det för skillnad? Såvida barnet inte har något som gör att h*n inte kommer klara något själv någonsin eller något som deifnitivt ger en alltför tidig död skulle jag aldrig kunna göra abort ändå. Downs eller något annat "lindrigare" syndrom skulle inte vara nog för mig för att föda ut mitt barn och låta det dö. Dock har jag full förståelse för de som känner att det är bästa alternativet, bara det att jag inte hade klarat det. Jaja vi ska fundera lite till så får vi se.
Hur länge innan bör man boka isf?

Trina:
Kikade lite på din blogg. Gud va rolig du är! Känner igen mig i bitterheten ;) Kände mig ofta bitter när alla andra blev gravida när vi försökte, speciellt folk som inte borde ha barn över huvud taget. Vi försökte i 14 månader innan vi fick reda på att det inte gick p.g.a en cysta och blev sedan tvungna att avbryta försöken för att vänta på operation i 8 månader (!!)
Jaja nu är vi gravida och kan va glada! (Dock är det tillåtet att va lite bitter över allt lidande graviditet innebär haha)