Vi i Göteborg med BF i feb/mars 2016.

Haha, när jag startade min blogg var jag verkligen arg på allt och alla. Hela världen var orättvis. Men det börjar bli bättre nu när vi faktiskt lyckats ;)

Fick fortsatt sjukskrivning i en vecka och lergigan utskrivet idag att prova. Är lite rädd att bli en klubbad säl, men hellre det än att kräkas. Som det är nu kräks jag vid lunch eller middag. Magen får väl en chock... Men när jag väl kräkts så blir det bättre och jag kan fortsätta äta. Men känns inte kul. Morgonen är också hemsk med vågor av illamående som jag dock tar mig igenom.

Någon mer som har svårt att sova om nätterna? Inte för att jag går upp och kissar (tror jag behöver dricka mer) men känner mig bara svullen och obekväm. Älskar att sova på mage men det går inte riktigt...

Ultraljudet vi ska på nästa vecka är eftersom vår graviditet är en ivf. Så sahlgrenska har alltid ett ultraljud innan man blir utskriven från reproduktionsmedicin :)

Men vi har valt att göra KUB också, bara för att få lite ro i sinnet. Tycker det är galet att vänta till RUL annars? Det är så lång tid?

Finns en hemlig fb grupp som heter bf februari/mars 2016 men den är hemlig så ingen hittar den :) men om ni vill gå med i den så joina gärna :) isf måste ni bli fb vän me mig först så att jag kan lägga till er i gruppen , sen tar jag bort er igen så fort jag lagt till er :)

Hannaliv: Angående KUB så när jag försökte få tid för ett första besök på mvc gibraltar så hade de inga tider förrän i mitten på augusti och sa att det även var svårt att få tid till KUB via dem. De rekommenderade att göra det privat (kostar lika mycket). Jag väntar på att en barnmorska ska ringa från Carlanderska för tidsbokning, där verkade de ha tider. Men jag vet inte hur lång tid i förväg man behöver boka. 

Trina: Jag har också svårt att sova. Känns som om jag vaknar femtioelva miljoner gånger under natten. Från början vaknade jag för att jag behövde kissa under natten men nu kan jag inte förstå varför jag inte sover när jag är så trött. I natt vaknade jag runt 4 och kunde inte somna om innan klockan ringde vid 6. 

Hej!

Antar att alla har fullt upp med semester och inte sitter vid mobiler/datorer så mycket så inte mycket aktivitet här.

Vi har varit iväg till Alingsås och nu Älmhult. Vi hyr stuga på camping och den i Alingsås hade ingen egen toa utan den låg cirka 150 m bort. Det var inte optimalt när man måste kissa ofta och inte vet om man ska behöva akutspy men men det var bara tre nätter som tur var.

Vad gör ni?

Vilka har ni berättat för? Tycker det är så svårt att vara tyst. Vill helst berätta för hela världen ju ;)

Jag har börjat jobba halvtid nu fram till semestern. Kräks fortfarande när jag äter för fort, men i övrigt har jag börjat lära mig hur jag ska göra för att inte må illa hela dagarna :)

Första ultraljudet på torsdag så hoppas att tiden fram tills dess går fort!

Jag har berättat för några vänner och chefen på jobbet. Familjen vill vi vänta med tills efter kub, men det känns som en evighet!

Hej!

Vad kul med en grupp för oss som bor i Gbg! Jag är 26 år och bor i centrala göteborg med min sambo. Är i vecka 5, har bf 24 mars. Har längtat som en tok efter barn, så är väldigt spänd och glad över graviditeten :)

Kan ju passa på att fråga en grej, är det fler som känt av ilningar i underlivet? Alltså inte så det strålar ner från magen, utan bara där nere? Typ runt klitoris. Hade det igår kväll när jag skulle sova och gjorde ganska ont. Blev inte direkt orolig, men kan va skönt att höra om fler haft samma :)

Vi har faktiskt berättat för ganska många, det är ju så svårt att prata om nåt annat :P Resonerar som så att om det blir missfall vill vi att de som står oss närmast ska veta varför vi är ledsna. 

Mm precis blir det missfall vill man ju dela det med någon och även detta underbara vill man dela. Vi har berättat för familjen och de närmaste vännerna. Chefen och kollegor ska vi försöka hålla tyst till vecka 12. Kan dock bli svårt om jag mår så här när jag kommer tillbaka, är då i vecka 10 så då är det ändå ok kan jag känna.

Berättade för sonen (5år) igår och han blev glad men förstår det nog inte riktigt än. Kanske när det börjar synas.

Ni som inte berättar för de närmaste: varför? För att de inte ska bli besvikna om det inte går vägen? (Så tänkte vi först men sen kunde vi inte hålla oss hehe)

Vi har bara berättat för min mans familj. Vi skulle bo hos hans föräldrar i en vecka och då var det oundvikligt att inte berätta. Dessutom hälsar vi så sällan på dem då de bor i Luleå och vi ville inte berätta via telefon. Vi har inte berättat för min familj än då vi också vill göra det när vi är på besök hos dem och vi ska inte åka till dem förrän i mitten på augusti så jag får hålla mig till dess. 
Efter att vi har berättat för min familj kommer vi nog att berätta för närmaste vänner och jag planerar att berätta på jobbet då också när alla är tillbaka från semesterar. 

Vi har nog inte riktigt känt oss mogna att berätta för andra såhär tidigt och jag har känt att jag inte skulle orka med att meddela alla om man får missfall. 

vi fick se en liten parvel på ultraljudet igår! :) BF är 23 Februari. Fick med oss en liten bild också! 
Känns svårt att tro att det faktiskt finns något där inne :) 
Ska till mvc om drygt två veckor och efter det så vill jag nog berätta för våra familjer iallafall. Får se vad mannen här hemma tycker om det. Resterande kan få vänta tills efter KUB.