finee skrev 2016-02-20 16:29:09 följande:
Ok, tack för svar och lyckönskningar (kan behövas!).
Känner så blandade känslor inför det här - dela hopp, äntligen en ärlig chans att få lyckas, och dela stor oro kring att det trots IVF inte ska gå. När man försök efter försök testat att bli gravid den vanliga vägen så har man ju alltid kunnat tänka att "går det inte så finna det IVF". Nu finna ingen sådan nödutgång längre, om det här inte lyckas :( (vi kan inte adoptera eftersom vi inte skulle bli godkända för det).
Irrbloss - när gjorde du första IVF:en? Är det här det först FET? Håller tummarna för dig!
Ja, precis sådär har det varit för mig också, en känslomässig berg och dalbana hela vägen. Men samtidigt är det ju värt det också, bara för att faktiskt ha chansen att lyckas. Det här är ändstation för oss också, adoption känns inte som ett alternativ för oss.
Gjorde stimulering och första ET under november och första dagarna av december. Sen vill de att man väntar en cykel innan FET, men då fick jag plötsligt ingen ägglossning, vilket var en irriterande nyhet. Men nuså, är vi på banan igen hoppas vi. Nu oroar jag mig bara för att eskimåerna inte ska klara upptiningen....