FruLundmark skrev 2015-12-14 14:06:06 följande:
Jo, och lika jobbigt är det än då illamåendet fortfarande håller i och har såna problem med att jag får såna svimnings-/yrselattacker. Känns trist att må dåligt och ha svårt att njuta. Men igår kände jag den första svaga lilla sparken så då vart allt helt helvete värt det <3
Synd att det ska vara så olika på BM och vart i landet man håller till :/ Jag hade förmodligen varit mer nojig och orolig om jag inte hade haft så bra BM & läkare runt mig. Får jag fråga vart i landet du håller till? Alltid kul att knyta kontakt med de som ska ha barn i så nära anslutning till sig själv :D
Vi ska ta reda på kön. Både jag och maken är för nyfikna för att kunna hålla oss i 9 månader ^^ Jag förstår att er första prio är att se att pyret mår bra! Ni har inte gjort nå UL alls? Tänkte har man haft besvärligt så brukar man kunna få hjälp och stöttning med tidiga UL osv. Det fick vi och de har varit guld värt. Men förmodligen så hänger väl de på vart man bor.
Vad kul att hitta en till som väntar sin första! :D Det är inte så bara, tyvärr. Alla gånger är de ju inte hur länge man försökt utan hur många gånger man ska lyckas slås ner innan man får bli lycklig av ett litet liv. Jag kunde känna mig relativt trygg ändå med att ha ett MA & ett MF i bagaget för BM vi har på gyn hon sa att blir det "fel" en gång till och det inte tar som de ska så skulle vi få en utredning. Så jag är bara glad att vi slapp det och att de faktiskt blev 3:e gången gilt för oss <3
Jo men kvinnokliniken har varit väldigt hjälpsamma så jag har fått komma in på två tidiga ultraljud, ett i vecka 6+5 och ett i vecka 8+6 tror jag det var. Bebis var exakt så stor som han skulle (han=önsketanke
) så efter det tyckte de att jag kunde vänta till RUL. En väldigt lång väntan men jag är glad att jag fick se en levande bebis där i början, de andra graviditeterna stannade av i vecka 5+ någon gång så det var ju skönt att se att jag tagit mig förbi det.
Ja jag bor i Borlänge, men går hos BM i Falun då jag jobbar där. Du då?
Ja att vänta ett år på att få till en lyckad bebis är ju inte så länge egentligen. men att vara gravid ett halvår av det året för att sedan få sina drömmar krossade, det är ju desto värre. Skönt att veta att pyret lever än den här gången, jag är otroligt tacksam för min doppler ^^