IVFare i Stockholm?

Jag ska ju ringa kliniken på första mensdagen, men kom nu på att jag glömde fråga en sak på vårt besök.
Jag småblöder alltid innan mensen verkligen drar igång "på riktigt". Men vad räknas som en "riktig" mens? Även det där småblödandet innan eller första dagen då jag blöder mycket?
Jag blöder trots allt färskt blod hela perioden..

Eller hur!!! Känns att det var igår jag plussade! Snart har du oxå fått din bebis, även om det känns som evighet dit <3

Till mig sa de att det är den riktiga blödningen som gäller. Men ring och hör med de för säkerhets skull =)

Havanna är sondfri!!!! Och snart är vi utskrivna även från hemmavården!!!

Hur går det för er andra? Tyst i tråden nu...

Härligt!

Inte mycket som händer hos mig. Blir till hösten och tyvärr vill man ju inte längta till hösten... Men just nu gör jag det.
Det är tungt! Hoppet är inte stort...

Hej, förstår att det känns jobbigt, men eftersom ni inte kan påverka något nu så försök att inte lägga så mycket energi på det nu. Ta verkligen detta som en välbehövd paus. Gör saker som känns kul och bra för er. Träffa folk som ni tycker om och ger energi och tacka nej till sådant som känns jobbigt. Hösten är alltid en nystart tycker jag så det kommer nog kännas lite mer hoppfullt då. Det är så lätt att deppa ihop när man inte kan påverka något, men jag tycker att du verkar ha både positiv inställning och tålamod, det (du) har hjälpt mig i det här att höra en sådan röst för jag är ju en otålig tjuvtestare...

Tack för dina stöttande ord!

Ja, jag försöker mer än nånsin att våga säga nej och fundera över vad jag vill göra och vad som känns bra för oss. Vi har det egentligen ganska bra och har härliga planer för sommaren. Men det är den där gnagande sorgen om vårt efterlängtade barn och oron över att vi kanske aldrig kan bli en familj...

Ni ska absolut inte ge upp den drömmen och det finns ju fler vägar att gå. Ni har blivit gravida förut så ni vet att det går. Man kan ju även få hjälp med embryoselektion (PGD) och se till att få hög dos progesteron.

Jag brukar tänka (tack vare min analytiska man) att det är ren statistik. 1 av 5 ska ta sig (för oss), då blir det lite mindre fokus på varje försök. Det har nästan stämt men ändå varit jättejobbigt. Man vet inte förrän man vet och det tär ju på psyket.

Jag gick i terapi ni på våren. Tyvärr tycker jag inte att det gav mig så mycket. Inget nytt på tapeten och jag kan redan prata om det så det kändes mest som att vi pratade om annat som jag redan bearbetat klart och att själva graviditeten nu är mer läkande än terapin var. Dessutom är jag ju mer hormonell så jag känner att jag slösar bort 1000kr för att prata om sådant som utlöses av hormonpåslagsångest istället för att bearbeta ivf som jag ville.

Det jag fick ut var gammalt:
- vara mer snäll mot mig själv
- försöka stänga ute negativa röster
- skydda mig från yttre och inre kritik
- ta hand om mina egna delar i mig själv, det som är jag

....4000kr... och ingen hjälp med hur detta ska ske vilket jag ville ha hjälp med, för jag förstår ju att det måste ske men jag gick ju i terapi för att jag ville ha hjälp med detta hur.

Ja. Ja, men rätt psykolog kan ju ge bra stöd. Jag fick inga verktyg bara prata själv, tyvärr. För någon som behöver prata av sig är det kanske hjälpande men det var inte det jag var ute efter. Jag tror din metod om en rolig sommar är bättre!

Ja. Jag pratar vitt och brett om det så det känns inte heller som att en psykolog är det rätta... Men vi får se.

Ja, vad härligt!

Har går det framåt. En vecka kvar till rul. Har börjat noja över det, att det inte ska se bra ut.