40+ och gravid? Se hit!

Du vet du vad....vi föräldrar kan nog aldrig vinna :)...det är nog alltid någonting man borde ha gjort annorlunda, något som barnen ej gillade eller blivit besvikna på osv....är nog svårt att leva upp till att vara en helt perfekt förälder på alla plan. Jag håller helt med, just det där med att sitta och leka på golvet med bilar (min dotter älskar tåg o bilar osv) bygga lego är kanske inget man alltid får ro till. Däremot har vi också målat mkt, klistrat, spelat boll och mängder av andra aktiviteter. Jo som jag förstått så kanske det väger något tyngre åt det hållet att dem som är ensambarn ändå saknat att ha ett syskon vid sin sida att dela sorg och glädje med, sen är det inte alla som kommer bra överens heller, flyttar långt ifrån varandra i vuxen ålder och bara har sporadisk konstakt osv. Tror att om barnet har en riktigt nära vän eller vänner som dem kan träffa ofta så kan även vännerna bli som syskon och beroende på hur aktiva föräldrarna är också. Svårt det där eftersom man aldrig kan veta i förväg hur allt kommer att utvecklas heller och så är det alltid säkrast att skaffa ett syskon till, men föräldrarna skall också orka. Kan känna just idag att vi har en sådan otroligt fin kontakt med vår dotter och vi kan fokusera totalt på henne, ge henne väldigt mycket kärlek, jag vet att vi hade varken orkat och varit tvungna att fördela vår uppmärksamhet på ett helt annat sätt om hon haft ett syskon, samtidigt som hon kanske själv fördelat sin uppmärksamhet mera på syskonet (förmodligen) och inte då kommit oss lika nära som vi gör idag. Kan förstå att det på ett sätt nästan blir tyngre att börja om med sådant stort gap,starta om totalt då man kommit ifrån den biten och det tänket helt och hållet, samtidigt! som du säger, så kanske du fått såpass mycket egentid nu och distans att det nästan blir lite häftigt och en gåva att faktiskt kunna få ett barn till så mycket senare, blir lite speciellt, särskilt med den stora kärleken som du äntligen hittat. Inte alla som faktiskt får den där känslan att dem vill "äntligen leva sitt liv" när barnen flytt hemmet, utan finns ju dem som vill ha barn omkring sig och sin familj nära sig hela sitt liv också, för annars känns det tomt. Du får ännu en chans till i livet att skapa något fint och inte alla som får, se det som en gåva Tror säkert du gjort ett fint jobb med din son och gjort allt du kunnat, du låter ju förståndig så kan inte tänka mig annat, och att även vara ensamstående mamma är allt annat än enkelt att få ihop livspusslet, är inte alla gånger enkelt. är man 2 som teamworkar så blir det givetvis lättare och inte samma konstanta belastning. Istället för att fokusera och tänka på det som var bristfälligt och känna hugg i hjärtat och känna att du var otillräcklig i vissa sammanhang (det känner nog alla föräldrar idag i vårt stressade samhälle ) så var stolt att du har en så fin vuxen son idag som klarat sig bra och mår bra 

Jasså...haha...ja kanske han fick mammas uppmärksamhet och kärlek helt för sig själv...inte fy skam förstås ;). Oj, spännande, får önska dig lycka till så får du givetvis gärna rapportera om hur allt fortskrider. Skall själv till läkaren imorgon och ta blodprov och se om hcg sjunkit drastiskt eller inget kanske....känner mig dock inte gravid längre, känns som grav.hormonerna gått ur kroppen men man kan aldrig säkert veta utan få allt svart på vitt. Hoppas det går bra nu imorgon med ÄP!

Hej jag var oxå orolig för min ferilitet. Fick tid på vc och lämnade massa blodprover. Fick veta att mina värden var bra och det gällde bara tajm ingen.

Kanske på din semester sa läkaren och log.

Ack så rätt han fick

Jag blev oplanerat gravid juli 2016 på min och barnens semester.

Åt vitaminer och folsyra.

Graviditeten är bra förutom hemsk foglossning. Heltidssjukskriven sedan v 22 är nu i v 31

Har fått protein +1

Uvi med gbs

Blev precis behandlad med antibiotika.

Ska be om igångsättning v 37 och intravenöst antibiotika. För säkerhets skull.

Jag önskar att alla hade lika lätt som tydligen jag hade.

Många kramar till alla

Glömde skriva att jag skulle fylla 43 när jag blev gravid.

Ja men du låter inte som en tråkig gammal tant iaf, låter som det är go i dig med massa framtidsplaner och Bplaner :).

men hur går det för dig nu...förstår att det är nervöst och givetvis jättesvårt att koppla bort och tänka på annat då det är så avgörande denna omgången, vet du först om 3 veckor om det kommer att lyckas eller kan du få veta resultatet fortare?

Ja mina värden hade gått ner ytterligare nu och låg på 200...skall givetvis ner på 0 men enligt läkaren så behövdes ingen mer spruta nu och nu verkar det som att det kommer fortsätta nedåt enligt honom och att jag kunde nu sluta att oroa mig, inte helt ute ur kroppen än dock. Det enda som varit är att jag haft en väldigt dålig mage, totalt förstoppad och tarmarna verkar vara helt ur balans och massa gaser med gravidmage och uppsvullen.Verkar ha att göra med cellgiftet eftersom förstoppningen kom direkt efter jag tagit den,så ej varit helt bra här men läkaren sa att det inte handlade längre om utomkvedet utan andra orsaker som gaser m.m