Hur orkar man?
Min man och jag kan inte få barn på naturlig väg då hans spermier inte tar sig ut. De finns alltså i testiklarna men men inte i ejakulatet.
För ett år sedan betalade vi för en IVF-behandling. Jag blev gravid, men tyvärr slutade det med missfall.
Nu har vi inte möjlighet att bekosta fler behandlingar själva utan behöver hjälp med det. En remiss gick iväg och vi inväntar svar.
Det tog lång tid innan remissen gick iväg på grund av att vår läkare hade missat att få iväg den. Sen fick vi reda på att remissen hade kommit fram och att det skulle ta 4-6 veckor innan vi fick svar på om vi var berättigade hjälp eller ej. Efter 7 veckor ringde vi och frågade hur det gick och fick svaret att de hade mycket just nu, men att om ett par veckor skulle vi få svar.
Efter 3 veckor ringde vi igen och då blev de förvånade över att vi inte hade fått veta något ännu från "vår klinik", då ett fax hade med svaret hade gått iväg. Vi ringde till kliniken och de meddelade att de inte hade fått något fax. Åter kontakt med beslutsfattarna som säger att de ska faxa igen, åter kontakt med kliniken som säger att de inte har fått något fax...
För varje samtal krävs det att man hamnar i deras telefonlista, vilket innebär att man inte blir kontaktat förrän dagen efter. Alltså har vi hållt på nu i ett par veckors tid med att försöka få ett svar som den ena säger att de har skickat till det stället som säger att de inget har fått...
Nu är jag så trött, förtvivlad och frustrerad. Hur ska man orka? Hur ska vi orka?
Finns det någon eller några som är inne i IVF-snurren som kan komma med lite uppmuntran, råd, tips? Eller kanske någon som är inne i samma karusell och vill bolla lite? Trots att vi är två så känns det väldigt ensamt.
Hela tiden har jag fokuserat på att vara positiv. Inte ens när vi fick reda på orsaken till att vi inte kunde få barn på naturlig väg, eller efter missfallet, tappade jag glöden och glädjen. Men nu börjar jag bli ordentligt ledsen och nere. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska hålla humöret och ångan uppe.
Frågan är om jag kommer nöja mig med det man fick med sig från kliniken, eller om man ska ge sig på de digitala grejerna med... Med största sannorlikhet lär det nog bli så.
