• Anonym (Barnlängtan)

    Hur orkar man?

    Min man och jag kan inte få barn på naturlig väg då hans spermier inte tar sig ut. De finns alltså i testiklarna men men inte i ejakulatet.

    För ett år sedan betalade vi för en IVF-behandling. Jag blev gravid, men tyvärr slutade det med missfall.

    Nu har vi inte möjlighet att bekosta fler behandlingar själva utan behöver hjälp med det. En remiss gick iväg och vi inväntar svar.

    Det tog lång tid innan remissen gick iväg på grund av att vår läkare hade missat att få iväg den. Sen fick vi reda på att remissen hade kommit fram och att det skulle ta 4-6 veckor innan vi fick svar på om vi var berättigade hjälp eller ej. Efter 7 veckor ringde vi och frågade hur det gick och fick svaret att de hade mycket just nu, men att om ett par veckor skulle vi få svar.

    Efter 3 veckor ringde vi igen och då blev de förvånade över att vi inte hade fått veta något ännu från "vår klinik", då ett fax hade med svaret hade gått iväg. Vi ringde till kliniken och de meddelade att de inte hade fått något fax. Åter kontakt med beslutsfattarna som säger att de ska faxa igen, åter kontakt med kliniken som säger att de inte har fått något fax...

    För varje samtal krävs det att man hamnar i deras telefonlista, vilket innebär att man inte blir kontaktat förrän dagen efter. Alltså har vi hållt på nu i ett par veckors tid med att försöka få ett svar som den ena säger att de har skickat till det stället som säger att de inget har fått...

    Nu är jag så trött, förtvivlad och frustrerad. Hur ska man orka? Hur ska vi orka?

    Finns det någon eller några som är inne i IVF-snurren som kan komma med lite uppmuntran, råd, tips? Eller kanske någon som är inne i samma karusell och vill bolla lite? Trots att vi är två så känns det väldigt ensamt.

    Hela tiden har jag fokuserat på att vara positiv. Inte ens när vi fick reda på orsaken till att vi inte kunde få barn på naturlig väg, eller efter missfallet, tappade jag glöden och glädjen. Men nu börjar jag bli ordentligt ledsen och nere. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska hålla humöret och ångan uppe.

  • Svar på tråden Hur orkar man?
  • Anonym (Barnlängtan)
    Liten till skrev 2016-05-14 15:43:44 följande:

    Ja du, jag vet inte. Vi blev erbjudna kub och tänkte, ja men det gör vi, då får vi se att allt är bra. Sen fanns det inga tider eftersom jag är under 35. Så då struntade vi i det (skulle fått åka till Sthlm)

    Sen ringde de från akademiska och sa att de fått ett återbud, så vi fick en tid om vi ville. Då kändes det som att det var meningen att vi skulle ta den.

    Jag hade ett missfall några månader innan jag blev gravid denna gång och var ganska orolig. Så det skulle ju vara skönt med en extra koll. Trodde jag.


    Nej det blev ju inte den trygga försäkringen om att allt var bra som ni hade väntat er. Så skönt att det blev bra till slut ändå! Grattis till er flicka!
  • Anonym (Barnlängtan)

    Liten uppdatering...

    Bokade in mig på ett extra ultraljud och allt såg fint ut. Om ett par veckor blir det KUB och vi får vi kika in en gång till vilket vi ser fram emot. Hjärta

    Nu har vi kommit så långt att vi törs fundera på om vi vill veta om det är en pojke eller flicka, vilket känns rätt skönt. Vi har inte fattat än att vi ska bli föräldrar, men det kommer vi nog inte heller göra förrän vi har en liten bebis på bröstet. Allt känns lite läskigt och oroligt än så länge, men det kommer säkert släppa mer och mer ju längre in i graviditeten jag kommer.

    Hoppas ni har det bra i sommarvärmen! {#emotions_dlg.flower}

  • Cyanea

    Men åh, vad underbart att det går bra! Precis så är det, det är nog omöjligt att ta in till 100% under graviditeten. Jag vet inte ens om jag har fattat det än, och ungen är snart 4 månader gammal ;) 

    Fundera och dröm massor nu. Det är bästa sättet att förbereda sig på att bli förälder. Vad glad jag är för din skull! Och tack för uppdatering :) 

    Kram på dig!! 

  • Anonym (Barnlängtan)
    Cyanea skrev 2016-06-01 14:25:37 följande:
    Men åh, vad underbart att det går bra! Precis så är det, det är nog omöjligt att ta in till 100% under graviditeten. Jag vet inte ens om jag har fattat det än, och ungen är snart 4 månader gammal ;) 

    Fundera och dröm massor nu. Det är bästa sättet att förbereda sig på att bli förälder. Vad glad jag är för din skull! Och tack för uppdatering :) 

    Kram på dig!! 
    Drömmer hela tiden och gör små listor i smyg på sådant jag ska köpa till bebisen sen.

    Tack och kram tillbaka! {#emotions_dlg.flower}
  • Liten till

    Åh vad mysigt! Spännande det där med kille eller tjej. Vad säger magkänslan just nu då?

  • Anonym (Barnlängtan)
    Liten till skrev 2016-06-05 09:30:51 följande:

    Åh vad mysigt! Spännande det där med kille eller tjej. Vad säger magkänslan just nu då?


    Det växlar! Ett tag kändes det som en flicka, men nu tycker jag att det känns som en pojke... Så ingen aning med andra ord.
  • Anonym (Barnlängtan)


    Smyger in här med en liten uppdatering... Magen växer och allt känns och verkar vara ok.

    Vi har gjort KUB-test och enligt det så verkar det vara bra där inne.

    Nu går vi och längtar efter rutinultraljudet. Vi vill gärna ta reda på om det är en flicka eller pojke, för vi är så nyfikna!

    Bifogar en bild från det ultraljudet... Vad tror ni? Vill ni gissa?

    Vi försöker gissa här hemma, men vi kommer inte fram till något som vi verkligen tror på.
  • Cyanea

    Men åh, vilken liten goding <3 Underbart att allt löper på bra! Och skönt att få en uppdatering med hur det går :) 

  • Anonym (Barnlängtan)

    Åh vad vi längtar! Tiden går väldigt fort just nu känns det som. Veckorna flyger fram och jag funderar på vad vi behöver skaffa till bebisen...

    Det känns alldeles ljuvligt att få planera bebiskläder, babyskydd och spana vagnar...

Svar på tråden Hur orkar man?