• Anonym (Barnlängtan)

    Hur orkar man?

    Min man och jag kan inte få barn på naturlig väg då hans spermier inte tar sig ut. De finns alltså i testiklarna men men inte i ejakulatet.

    För ett år sedan betalade vi för en IVF-behandling. Jag blev gravid, men tyvärr slutade det med missfall.

    Nu har vi inte möjlighet att bekosta fler behandlingar själva utan behöver hjälp med det. En remiss gick iväg och vi inväntar svar.

    Det tog lång tid innan remissen gick iväg på grund av att vår läkare hade missat att få iväg den. Sen fick vi reda på att remissen hade kommit fram och att det skulle ta 4-6 veckor innan vi fick svar på om vi var berättigade hjälp eller ej. Efter 7 veckor ringde vi och frågade hur det gick och fick svaret att de hade mycket just nu, men att om ett par veckor skulle vi få svar.

    Efter 3 veckor ringde vi igen och då blev de förvånade över att vi inte hade fått veta något ännu från "vår klinik", då ett fax hade med svaret hade gått iväg. Vi ringde till kliniken och de meddelade att de inte hade fått något fax. Åter kontakt med beslutsfattarna som säger att de ska faxa igen, åter kontakt med kliniken som säger att de inte har fått något fax...

    För varje samtal krävs det att man hamnar i deras telefonlista, vilket innebär att man inte blir kontaktat förrän dagen efter. Alltså har vi hållt på nu i ett par veckors tid med att försöka få ett svar som den ena säger att de har skickat till det stället som säger att de inget har fått...

    Nu är jag så trött, förtvivlad och frustrerad. Hur ska man orka? Hur ska vi orka?

    Finns det någon eller några som är inne i IVF-snurren som kan komma med lite uppmuntran, råd, tips? Eller kanske någon som är inne i samma karusell och vill bolla lite? Trots att vi är två så känns det väldigt ensamt.

    Hela tiden har jag fokuserat på att vara positiv. Inte ens när vi fick reda på orsaken till att vi inte kunde få barn på naturlig väg, eller efter missfallet, tappade jag glöden och glädjen. Men nu börjar jag bli ordentligt ledsen och nere. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska hålla humöret och ångan uppe.

  • Svar på tråden Hur orkar man?
  • Anonym (Barnlängtan)

    Hej ni fantastiska fina som har fått mig att både andas lite lättare och äntligen låtit tårarna rinna som de så väl behövde få göra!

    Efter mycket strul och en massa skit så bestämde vi oss för att göra ett nytt privat försök. Ekonomin tillåter väl inte det egentligen, men vi tycker att det är värt det. Om inte annat så bara för att komma upp över ytan och andas lite. Få känna lite hopp istället för nattsvart hopplöshet.

    Ikväll tog jag den första sprutan! Snälla håll alla tummar och tår ni bara kan hitta för oss! <3 Tänk om det går vägen... Bara tanken får det att bli varmt i hjärtat och pirra mysigt i magen.

  • Cyanea

    Åh, vad härligt att höra TS! Man behöver verkligen få hoppas och drömma en stund i det nattsvarta mörkret. 

    Jag håller verkligen alla tummar för att det ska gå vägen. Fortsätt hoppas, hur det än går, varenda steg på vägen. Sorg är du bra på att hantera vid det här laget, nu har du gott och väl råd att hoppas och tänka bra saker. 

    Stor kram, lycka till!!! 

  • Anonym (Barnlängtan)

    Nu går jag här och ruvar och hoppas så innerligt att det är vår tur nu... 3 ägg odlas vidare och i veckan får vi svar på om de har klarat sig så de kan frysas in.

    Hur får man tiden att gå?! Först den 15/4 får vi testa. Har man inte tyckt att två veckor har gått långsamt tidigare så lär man ju göra det nu!

    Spännande och nervöst, roligt och läskigt... Alla känslor på samma gång!

  • Cyanea

    Vad härligt att du fått börja ruva - stort grattis till det! :D Jag håller tummarna för att det verkligen är er tur den här gången <3

    Oj, det är en fantastiskt bra fråga ;) Ruvningen är verkligen evighetslång. Mitt bästa råd är att leva som vanligt, men försöka boka upp dig så mycket som möjligt. Träffa människor du tycker om, gå på bio, shoppa, fika - allt möjligt. Kolla på serier och filmer när tankarna blir för jobbiga. 

    Stort lycka till :D 

  • Anonym (Barnlängtan)

    Tack snälla fina ni!! Hjärta

Svar på tråden Hur orkar man?