• Anonym (Barnlängtan)

    Hur orkar man?

    Min man och jag kan inte få barn på naturlig väg då hans spermier inte tar sig ut. De finns alltså i testiklarna men men inte i ejakulatet.

    För ett år sedan betalade vi för en IVF-behandling. Jag blev gravid, men tyvärr slutade det med missfall.

    Nu har vi inte möjlighet att bekosta fler behandlingar själva utan behöver hjälp med det. En remiss gick iväg och vi inväntar svar.

    Det tog lång tid innan remissen gick iväg på grund av att vår läkare hade missat att få iväg den. Sen fick vi reda på att remissen hade kommit fram och att det skulle ta 4-6 veckor innan vi fick svar på om vi var berättigade hjälp eller ej. Efter 7 veckor ringde vi och frågade hur det gick och fick svaret att de hade mycket just nu, men att om ett par veckor skulle vi få svar.

    Efter 3 veckor ringde vi igen och då blev de förvånade över att vi inte hade fått veta något ännu från "vår klinik", då ett fax hade med svaret hade gått iväg. Vi ringde till kliniken och de meddelade att de inte hade fått något fax. Åter kontakt med beslutsfattarna som säger att de ska faxa igen, åter kontakt med kliniken som säger att de inte har fått något fax...

    För varje samtal krävs det att man hamnar i deras telefonlista, vilket innebär att man inte blir kontaktat förrän dagen efter. Alltså har vi hållt på nu i ett par veckors tid med att försöka få ett svar som den ena säger att de har skickat till det stället som säger att de inget har fått...

    Nu är jag så trött, förtvivlad och frustrerad. Hur ska man orka? Hur ska vi orka?

    Finns det någon eller några som är inne i IVF-snurren som kan komma med lite uppmuntran, råd, tips? Eller kanske någon som är inne i samma karusell och vill bolla lite? Trots att vi är två så känns det väldigt ensamt.

    Hela tiden har jag fokuserat på att vara positiv. Inte ens när vi fick reda på orsaken till att vi inte kunde få barn på naturlig väg, eller efter missfallet, tappade jag glöden och glädjen. Men nu börjar jag bli ordentligt ledsen och nere. Det gör så ont och jag vet inte hur jag ska hålla humöret och ångan uppe.

  • Svar på tråden Hur orkar man?
  • Cyanea
    Anonym (Barnlängtan) skrev 2016-04-27 06:28:10 följande:
    Självklart kommer jag meddela här hur det gick. Ni får väldigt gärna hålla tummarna för mig på måndag eftermiddag!

    Knasigt... Nu blev det lite "Oj måndag är ju snart här!", som att jag ville stoppa tiden lite... Trivs väldigt bra med att vara gravid. Är lycklig och hoppfull, och jag vill inte att måndagen ska ändra på det. Hua vad nervöst det blev nu...
    Härligt :D Och självklart kommer tummarna hållas hårt. 

    Känner igen det där, hur det ena stunden är olidligt lång tid och nästa ingen tid alls ;) Hoppas att du ger dig själv en stor klapp på axeln för att du tar tillvara på tiden och njuter av din graviditet. Det kommer med största sannolikhet att gå toppen :) 
  • Anonym (Barnlängtan)
    Cyanea skrev 2016-04-27 11:49:45 följande:

    Härligt :D Och självklart kommer tummarna hållas hårt. 

    Känner igen det där, hur det ena stunden är olidligt lång tid och nästa ingen tid alls ;) Hoppas att du ger dig själv en stor klapp på axeln för att du tar tillvara på tiden och njuter av din graviditet. Det kommer med största sannolikhet att gå toppen :) 


    Stort tack snälla du! Jag uppskattar verkligen din omtanke. <3
  • Anonym (Barnlängtan)

    Vi har fått se ett litet hjärta ticka på så fint!!

    Låg först på britsen och grät för att jag var så nervös. Ville inte ens kolla på skärmen, utan sa att läkaren och min man fick titta först.

    Efter en kort stund så sa läkaren åt mig att jag kunde titta. "Allt ser perfekt ut och där ser du det lilla hjärtat".

    Starkt litet hjärta och perfekt storlek. Vi är så otroligt glada och tacksamma!! Det är så fantastiskt underbart! Vi har fått vårt lilla mirakel! I slutet på december får vi träffa den ljuvliga lilla individen som växer i mig.

    Känner sån otrolig kärlek och tacksamhet!

    Tack snälla ni för era stöttande ord på vägen! Ni anar inte hur mycket det har betytt. <3

  • Cyanea

    HURRA!!! Åh vad glad jag blir för er skull!!! STORT grattis vännen :) 

    Tack för att du uppdaterade. Lycka till nu med bebisen <3

  • Anonym (Barnlängtan)
    Cyanea skrev 2016-05-05 10:57:15 följande:

    HURRA!!! Åh vad glad jag blir för er skull!!! STORT grattis vännen :) 

    Tack för att du uppdaterade. Lycka till nu med bebisen <3


    Tack snälla finaste du!! <3 <3 <3
  • Liten till
    Anonym (Barnlängtan) skrev 2016-05-04 11:59:16 följande:

    Vi har fått se ett litet hjärta ticka på så fint!!

    Låg först på britsen och grät för att jag var så nervös. Ville inte ens kolla på skärmen, utan sa att läkaren och min man fick titta först.

    Efter en kort stund så sa läkaren åt mig att jag kunde titta. "Allt ser perfekt ut och där ser du det lilla hjärtat".

    Starkt litet hjärta och perfekt storlek. Vi är så otroligt glada och tacksamma!! Det är så fantastiskt underbart! Vi har fått vårt lilla mirakel! I slutet på december får vi träffa den ljuvliga lilla individen som växer i mig.

    Känner sån otrolig kärlek och tacksamhet!

    Tack snälla ni för era stöttande ord på vägen! Ni anar inte hur mycket det har betytt. <3


    Åh vad härligt!! Jag har funderat då och då hur det går för dig, men haft telefonen på lagning :-P så har inte haft lösenordet till familjeliv

    Men vad glad jag blev nu! Jättestort grattis!! Bara njuta av illamående och allt som hör en graviditet till
  • Anonym (Barnlängtan)
    Liten till skrev 2016-05-11 22:49:16 följande:

    Åh vad härligt!! Jag har funderat då och då hur det går för dig, men haft telefonen på lagning :-P så har inte haft lösenordet till familjeliv

    Men vad glad jag blev nu! Jättestort grattis!! Bara njuta av illamående och allt som hör en graviditet till


    Vad fin du är som har tänkt på mig då och då. Det gör mig jätteglad!

    Ja det är helt fantastiskt detta! Kan knappt tro att det är sant. Även mannen går runt med overklighetskänslor trots att vi båda såg hjärtat på skärmen. Tänk att det blev vår tur! Tack för ditt grattis!

    Nu är det KUB som är nästa steg, så det ser vi fram emot!

    Tänkte fortsätta uppdatera här då och då om ni vill? Tycker själv att det är roligt att få uppdateringar i trådar.
  • Liten till

    [quote=76618746][quote-nick]Anonym (Barnlängtan) skrev 2016-05-12 18:23:08 följande:[/quote-nick]Vad fin du är som har tänkt på mig då och då. Det gör mig jätteglad!

    Ja det är helt fantastiskt detta! Kan knappt tro att det är sant. Även mannen går runt med overklighetskänslor trots att vi båda såg hjärtat på skärmen. Tänk att det blev vår tur! Tack för ditt grattis!

    Nu är det KUB som är nästa steg, så det ser vi fram emot!

    Tänkte fortsätta uppdatera här då och då om ni vill? Tycker själv att det är roligt att få uppdateringar i trådar. [/

    JA! Uppdatera gärna!

    Hoppas erat kub går bra!

    Kan ju berätta om mitt, även om det är lite skrämmande. Vi var 30 och 32år, helt friska och fick siffran 1:14! Fick en sån chock! Mitt i klämdagarna vid jul och nyår var det. Hade dock tur, för sköterskan ordnade så vi behövde bara byta rum så fick vi göra mkp direkt. Som efter 2 (eller tre?) dagars outhärdlig oro visade att jag väntade en frisk liten flicka <3

    Så kub är bra, men dåliga siffror är inte alltid så dåliga som man tror.

    Men det är häftigt på kub att se liten röra sig, för det är en enorm skillnad mellan vul i v 6-8 och vanligt ul i v 10-12!

    Men det kommer gå superbra för er!

  • Anonym (Barnlängtan)

    Liten till - Jag är inte så jätteorolig faktiskt, men det är klart att man tänker på det.

    Vad jobbigt för er! Hur kommer det sig att ni gjorde KUB trots att ni var så unga?

    Ja det måste vara en väldigt stor skillnad! Det händer ju massor på de veckorna. Ska bli så spännande att få sen bebisen "på riktigt" och inte bara som en ring med en blinkande jordnöt mitt på.

  • Liten till
    Anonym (Barnlängtan) skrev 2016-05-13 06:20:34 följande:

    Liten till - Jag är inte så jätteorolig faktiskt, men det är klart att man tänker på det.

    Vad jobbigt för er! Hur kommer det sig att ni gjorde KUB trots att ni var så unga?

    Ja det måste vara en väldigt stor skillnad! Det händer ju massor på de veckorna. Ska bli så spännande att få sen bebisen "på riktigt" och inte bara som en ring med en blinkande jordnöt mitt på.


    Ja du, jag vet inte. Vi blev erbjudna kub och tänkte, ja men det gör vi, då får vi se att allt är bra. Sen fanns det inga tider eftersom jag är under 35. Så då struntade vi i det (skulle fått åka till Sthlm)

    Sen ringde de från akademiska och sa att de fått ett återbud, så vi fick en tid om vi ville. Då kändes det som att det var meningen att vi skulle ta den.

    Jag hade ett missfall några månader innan jag blev gravid denna gång och var ganska orolig. Så det skulle ju vara skönt med en extra koll. Trodde jag.
Svar på tråden Hur orkar man?