BF Oktober 2016

Skönt att andra också känner såhär! Ja att man förväntas vara så odelat glad hela tiden..
När jag läser och förlossningsdepression då tänker jag att det där kommer vara jag. Jag känner verkligen att jag kommer ha svårt att knyta an och bara vilja att någon annan tar hand om det... Hemskt om det blir så såklart men jag län verkligen se mig själv bli sån.. Det är liksom det verkliga i detta som jag är rädd för och ogillar. I teorin så är allt bra.. Ogillar att vara gravid med allt vad det innebär, ogillar att andra människor ska bry sig och ogillar att vara hindrad i livet nu som gravid.

Det pratas mycket om oro, och jag är där inte alls lust att vara glad, vi hade ett helvete att bli gravida.

 Jag e så orolig för minsta grej nu rörande graviditeten. igår rörde han sig inte mycket, magen är stor nog för v22 21+5, rör jag mig för lite, äter jag tillräckligt, dricker jag nog med vatten, va det verkligen ok att äta det...mm.
Har en tjejkompis som blev mamma förra året, och hon e den jag brukar fråga eller snacka om min oro med senaste tiden har jag fått, Ä va inte så dum vf tänker du så.

21+5 och 4kg. Men var överviktig innan och man går tydligen inte upp lika mycket då :)

Jag har gått upp lite för mycket redan mot för vad jag hade velat men typ allt hat lagt sig på magen. Annars så fort jag gått upp några kilo så har

Det synts i ansiktet men inte nu.

Jag ska försöka att inte gå upp så jättemycket mer och det är för mina knäns skull :)

Det där är ju verkligen inte sant. Varför skriver ni ens såna kommentarer? Hur mycket man gått upp under sin graviditeten har inget och göra med hur vidaan var smal eller överviktig tidigare!

De sant att överviktiga behöver ej gå upp lika mycket som normal / underviktiga...

Vilken fin bild!! Skönt att allt såg bra ut!! :) visst var det på fostermedicinska på ackis man gör rul? Jag har mitt imorgon!! Huuh.

Nu var det inte alls min mening att nån skulle ta illa vid sig med mitt inlägg. :/ Det e bara så jag uttrycker mig o det var så jag reagerade när jag tittade på vågen. Tyckte det va komiskt att se vikten. Därav mitt skratt också. ;) självklart är det individuellt hur mkt man går upp. Det var ren o skär nyfikenhet från min sida bara. Sen om man går upp 3kg eller 33kg...vad spelar det för roll?! ;) Så länge man mår bra o bebis mår bra. Jag är inte ett dugg viktfixerad. Tanken var inte att jämföra. Det handlade som sagt endast om ren o skär nyfikenhet. O dom som vill svara på frågan gör det o dom som inte vill svarar helt enkelt inte.

Ja fast nu stod det att man som överviktig inte går upp lika mycket. Stor skillnad jämfört med att man inte behöver. Jag vet normalviktiga som gått upp +30 kg fastän dom inte behövde det! Är det min ensak att kommentera? Nej.

Är man överviktig och gått upp mycket så mår man kanske redan dåligt över det. Ingen ska behöva höra såna saker vare sig man är underviktig, normal eller överviktig.

Till alla er som gått upp, njut! Se bara till att det inte springer ifrån och blir en hälsofara men annars bara njut. Ni har all tid i världen att ta tag i det sen om ni är missnöjda.

Jag gick in i min graviditet med övervikt. Tyvärr hjälpte inte det ett dugg. Jag rasar i vikt av kräkningar och illamående. Är uttorkad. Får dropp. Får kämpa i mig vartända en smula. För att sen inte få behålla något. Noll matlust och spry bara av att se mat. Den ångesten,oron och stressen jag känner varje dag när jag måste tvinga i mig mat. Jag har suttit och gråtit samtidigt som jag tvingar i mig mat som jag spyr upp samma sekund. Hela min dag handlar om det och sjukhusbesök. Oron man känner för sin bebis.. varje besök man sitter där och hoppas att dom ska säga att allt utvecklas som det ska ändå. Att slippa höra att dom måste plocka ut bebisen för tidigt. Längtan efter att bara orka vara människa för en dag, inte behöva sova bort dagen för man är helt slut utav alla kräkningar. Jag hade hellre gått upp 20 kg än det här. Det dåliga samvetet mot ens kära barn i magen är obeskrivligt!

Så säger det igen, njut!