Nu är äntligen Ada här. Efter en helvetes igångsättning, vatten som gick efter två doser cytotec, fostervattnet var väldigt missfärgat och jag hade kraftiga värkar ändå ger de mig ännu en dos cytotec... Blev påverkad på tappen men öppna mig ej som de ville, hade en förlossningsplan som jag o en dr gjort upp om pga min h.g (kraftiga graviditetsillamående) .där hade vi lyft upp om mina krafter blev sämre och jag önska sovande snitt så skulle jag få det.
Kl 14 gick vattnet de försäkrar både min man o mig att barnet mår bra. Får sen ännu mer intensiva värka pga mer medicin. Värk efter värk och ingen vila. Svimmar av vid upprepade tillfälle och det bestäms att jag ska få eda för att öppna mig sista biten. Innan den hinner läggas så bönar jag om snitt (jag o mannen hade ett kodord som jag skulle använda) . En jätte bra dr kommer in o säger du ska få snitt och få sova. Så om ca 30 min är det din tur. Kl var då ca 16. Andas lustgas konstant, bm går ut och säger hon kommer tillbaka sen. Efter ca 10 min kommer dr in o säger måste först ta ett annat snitt men det är max 40 min tills du får komma ner... Får maxdos bricanyl o även morfin för att dämpa värkarna. Ingen effekt.
Bm försvinner igen, sen kommer en annan bm in som vi träffat pga min mans förlossningsrädsla o min rädsla för vaket snitt. (Har förlorat mitt första barn då de spände fast en op duk framför mig o jag fick föda vaginalt, detta var utomlands)
Denna bm var ej i tjänst igår men säger jag stannar en stund.. Har lika täta värkar nu, den ena hinner ej ta slut innan nästa börjas.. Hon känner på mig. Är dock bara öppen ca 6 cm... Men har så ont. Och känner hur Ada börjar rotera neråt. Skriker efter snitt och mannen o bm som är hos mig säger att det är snart din tur. Andas nu lustgas på högsta styrka konstant.... Tar inga pauser som man ska... Är utmattad och skriker bara att jag wj klarar mer... Efter ca 3 tim kommer de äntligen och ska köra mig till op, får då höra att hennes huvud fortfarande är ganska högt uppe så det är ett bra beslut med snitt... Åker till op o där ska allt förberedas och narkos dr o barn dr ska tillkallas... Tyvärr spänns det för ett skynke framför mig på liknande sätt som jag har ångest över.. All panik kommer över mig totalt, är dessutom fastspänd över benen och armarna, och har fortfarande kraftiga intensiva värkar... En efter en...
Får till slut sova och ca kl 20 är hon ute, dock medtagen och slö delvis pga morfinet jag fick men även otroligt stressad och svalt det missfärgade fostervattnet. Hon får syrgas och ngr sprutor och sen får mannen gå upp med henne till BB medans jag är på uppvak, där har de sagt jag ska ligga ca 4-6 tim innan jag kan se henne. Men jag är ef en timme ganska klar i huvudet, så mannen o Ada får komma ner.
Nu är det en smärtsam process att komma tillbaka, har ont i hela kroppen efter hela gårdagen, eftervärkar utan dess like och ett snitt som gör ont..
Men huvudsaken är att hon är ute och mår bra. Och behöver ej syrgas.
3135 gram och 49 cm lång.
Här är en bild på storasyster Idun och lillasyster Ada
