Höstbebisar efter IVF 2016
Pipam skrev 2016-10-30 19:30:29 följande:
Hoppas min hinnsvepning imorgon blir lika lyckad som din Frmid! Ni får hålla era tummar för mig.
:)
Inlägg från: lallallalla
|
-
Jag håller mina tummar! :)
-
Vad jobbigt att åka in till bb igen. :( men skönt att höra att det går bättre nu. :)Frmid skrev 2016-10-30 18:41:47 följande:
Du får fråga BM om hinnsvepning ;) funkade utmärkt på mig, 2 h efteråt började värkarna för mig!
Vi mår bra, men haft det tufft med amning och vikt. Fick läggas in 1 natt på BB igår igen för att övervaka hennes vikt. Nu är vi hemma igen och matar på för fullt och har helt plötsligt en glad och nöjd bebis :) hon är helt fantastisk, svårt att fatta att hon är här!
-
Jag har hämtat mig efter snittet oförskämt bra... jag reste mig ur sängen, SJÄLV, efter 4-5 timmar. Jag hade säkert kunnat gå några steg också men ville inte utmana ödet.Frmid skrev 2016-11-02 06:31:24 följande:
Ja jätteskönt :)
Hur mår du och ni? Hämtat er efter snitt?
Förra gången tog det två dar och då hade jag två personer till hjälp, varav en höll i mig när jag kissade, för jag skakade så mycket.
Och du då? Hur går återhämtningen?
Och hur går det för bebis med vikten? <3 -
Jag visste väl att du skulle hinna börja tröttna du med tillslut. ;)irrbloss_83 skrev 2016-11-02 13:19:29 följande:
... Max tre veckor kvar idag, men det känns som en hel jäkla evighet att ens vänta till BF.
Det är så sjukt jobbigt den sista tiden, framförallt mentalt - att vänta. Men min upplevelse är att jag efteråt fått ännu starka känslor pga av längtan. Så upplevde jag med båda barnen. :)
Och du, släpp det dåliga samvetet mot din man. Din uppgift är att bära bebis och åka känslomässig berg och dalbana, hans är att bortse från känsloutbrotten och trösta.
När jag och min man pratat om det så har iaf han uppskattat att ha "egna uppgifter" för han känner sig så hjälplös. Det och ordet förlåt (från dig), det tog oss igenom alla känslor. :) -
Jag förstår dig. Jag oroade mig för det där också. Samtidigt så är ju det en av de saker som fl verkligen har koll på. Be dem se med UL hur bebisen ligger när du kommer in, det tror jag inte att de nekar dig.irrbloss_83 skrev 2016-11-03 09:28:13 följande:
Du hade alldeles rätt :)
Jag tycker det är så drygt att han inte vill lägga sig rätt, så blev jag glad när han hade gjort det, och bara några dagar senare så hade jag hoppat tillbaks ett steg igen. Det är ju egentligen inget problem, han KAN ju vända sig igen och gör han inte det så går han att föda fram vidöppet också (well, beroende på hur han har huvudet), och det är ju liksom inget jag kan påverka. Men fan vad det stör mig. Grr!
Maken förstår inte riktigt problemet, tror jag. Fast det kan han inte klandras för för det gör knappt jag heller :D
Jag tror att man behöver "en grej" att hänga upp sig på. Det är så många oroande känslor, osäkerhet, rädsla, trötthet, mm. Det blir lättare att hantera när man fokuserar på "en grej".
Visst är du narkosläkare? Är man automatisk team Lead i början av operationer då? Jag har världens häftigaste upplevelse av min narkosläkare från mitt snitt. :) -
Jag skulle säga att jag hade tur den här gången. Det är ju inte min bedrift att inte få ont :)Frmid skrev 2016-11-03 12:15:05 följande:
Oj! Bra gjort och vad skönt att du mådde så bra så snabbt :) skillnad att kunna ta hand om både sig själv och bebis direkt kan jag tänka mig!
Jo, jag mår bra, stel i fogarna och haltar lite. Annars är det mest hormoner som spökar här, gråter för det mesta, både positivt och negativt. Men det har börjat bli bättre senaste dagarna.
Bebis mår mycket bättre tack :) hon ökar i vikt nu, men hon mådde inte bra alltså.. Så vi fick lägga ned amningen och kör på ersättning istället. Både för hennes och min skull.
Hur mår ni? Har ni bestämt namn?
Vår tjej blev en liten Juni :)
Det låter som att du har lite baby blues. Släpp ut det bara! Det lättar när man får gråta lite. (Men säg åt din man att hålla ett öga på att det går över och inte blir en depression. )
Åhh, denna amning. Om man ändå fick veta innan hur svårt det kan vara. Så länge du och dottern är nöjda så tycker jag att det var ett jättebra beslut av dig. Modigt.
Jag sa åt min man för några dar sen att jag skulle sluta amma. Jag hade jättekraftig hosta och DÅ gjorde det ont i såret. Och hostmedicin får man inte amma på. Men jag ångrade mig. Så efter ett dygn ringde jag läkemedelsupplysningen och frågade när medicinen gått ur kroppen. Vi fick leta detektiver, men till slut hittade vi medicinens halveringstid och räknade fram att det inte ens var ett dygn. :) Så jag har startat "hobbyamning" igen. 90% är nog ersättning.
Men så väger hon nästan 5kg och äter 100ml/mål också. :P
Man måste göra det som passar sin egen situation bäst.
Åhh, Juni, vad fint! <3
Vi fick en Maja. :)
Och du Sköt om dig! Tillåt både gråt och skratt, baby blues är en upplevelse det också. :)
Kramar! -
Jag började få svullna ben och fötter nån dag efter förlossningen. Det ökade när jag kom hem och tillslut ringde jag BB och frågade vad jag skulle göra. Lägg upp benen högt så ofta du kan sa de. Så jag la mig och sov i en vilstol med pall. Och vaknade mitt i natten av två dunkande elefantfötter och andningssvårigheter.
Så jag ringde 1177 som frågade varför jag inte ringt 112. Ehh.. så akut tyckte väl inte jag att var. Så hon ringde ambulansen som kom och hämtade mig (utan blåljus som väl var).
Jag blev inlagd med vätskedrivande och de tog nog alla prover man kan ta kändes det som. Men efter nån timme så kom en läkare och sa, nu avbryter vi behandlingen. Du kan inte amma om du fortsätter och svullna ben kan du leva med. Ett HB på 87 däremot är ganska allvarligt. Så jag fick järndropp och fick åka hem. Mådde toppen efter en halvtimme typ. Och ett drygt kilo vätska försvann med den lilla vätskedrivande kuren som jag ändå fick. :D
Läkaren som behandlade kom dessutom inte ensam. Sex personer var de som stod och tittade på mina elefantfötter. (Tror det var en "lärare" och fyra studenter, plus behandlande läkare.) Måste varit väldigt intressant.
Helknasig dag.... Hehe.. -
Usch, vilken natt! :( Det är hemskt när man inte känner bebben röra sig. Tror de hade all sympati med dig på förlossningen. Du är inte den första med bebben som vaknar av sjukhusluft.Pipam skrev 2016-11-03 15:37:04 följande:
...
Jag blir arg bara hon säger så... För för mig blir det bara falska förhoppningar. Men maken fick lite extra energi av det så det var ju bra.
Skönt att det snart är helg så jag har maken i närheten. Han är den enda som jag blir lugn utav!
De där falska förhoppningarna tröttnade jag också på. Jag gick på det några gånger och blev jättepeppad. Men när inget hände så hade jag ju bara gjort av med en massa energi i onödan. :/
Sköt om dig! Be mannen köpa en bukett tulpaner och en chokladkaka åt dig. Och tillåt en tår eller två. -
Ja, snittet var absolut positivt.irrbloss_83 skrev 2016-11-03 15:12:02 följande:
....
Det låter som en bra upplevelse ändå, skönt! Visst var du vaken under snittet, eller har jag feltolkat det du skrivit innan?
Jag hade ett planerat snitt med första tjejen. Då var jag vaken. Den här gången blev det urakut, så nu var jag sövd.
Så den här gången fick jag dels uppleva en vaginal förlossning, fram till krystvärkarna som aldrig kom, samt ännu ett snitt, fast med lite tempo kan man säga. Komplikationen som ledde till snitt var dock inte krystvärkarna utan lossnande moderkaka. -
Jag känner med alla er tjejer som fortfarande går och väntar. Det är super drygt!!
Skam bort er själva lite extra nu!! Kramar!