• Anonym (Gravid)

    Han fattar verkligen inte

    Jag vet varken ut eller in och gråter hela tiden. Känns orättvist att JAG straffas när vi båda har skapat barnet. Har läst lite här de senaste dagarna och det verkar som att många blir gravida trots att dom skyddar sig. Jag har tänkt så att jag äter mina p-piller. Blir jag gravid ändå får jag ta konsekvenserna av det och för mig innebär det inte att göra en abort.

    Nu är det som det är och läget är katastrof.

    Jag har blivit gravid med en man jag har varit tillsammans med i 3 månader.

    Vi har känt varandra längre än så och till skillnad från andra förhållanden jag haft känns det så bra med honom. När vi borstar tänderna ihop och jag ser oss i spegeln föreställer jag oss som gamla. Jag vill bli gammal tillsammans med honom.

    Jag gjorde ett test i lördags som var positivt. Kände att visst är det tidigt men tillsammans klarar vi det.

    När han fick veta det sa han att det är ju lätt fixat och menade då att jag skulle göra abort. Sa att jag var tveksam till det för det här kan va min sista och enda chans till fler barn men han förstår inte det. För honom är det som någon åkomma du kan bota genom att ta medicin.

    För mig är det inte så lätt och jag känner mig helt förstörd. Vet inte vad jag ska göra men när jag tänker abort får jag ångest och panik. Jag vill inte det!

    Igår frågade han hur jag skulle göra. Sa att jag inte visste men att jag vill inte göra honom besviken samtidigt som jag är så rädd att en abort bränner min sista chans till ett barn.

    Han säger att jag ska tänka på barnet och att mina känslor är ovesäntliga i sammanhanget. Tänka på barnet? Jag tycker faktiskt att jag gör det med. Jag är rätt glad över att min mamma valde att behålla mig även om det innebar att hon och pappa gick skilda vägar när jag var 9 månader.

    Men det är inte lätt att tänka helt klart när kroppen är påverkad av hormoner och när man från morgon till kväll känner symptom. När man kräks, bara måste ha gröna äpplen och när man hetsäter inlagda rödbetor.

    Han vill ha barn någon gång och har sparat en massa bebissaker. Han säger att vi kan skaffa barn senare när vi varit tillsammans längre. Nej, det kanske vi inte kan. Jag kommer aldrig att bli godkänd för äggdonation eller adoption. Jag vill inte vara i ett förhållande med någon jag föraktar. Det enda jag ser när jag tittar på honom nu är någon som kräver att jag väljer bort det jag drömmer om och längtar efter.

    Han försöker få mig på bättre humör genom att spela pajas, skoja och busa. Jag kan inte ens le. Känner bara att jag är omgiven av mörker och tunga dystra känslor. Jag har inte något att le åt nu. Jag vill få gråta utan att han försöker muntra upp mig för det lyckas inte.

    Behåller jag barnet påverkas våra liv lika mycket. Gör jag abort påverkas jag. Kan jag inte bli gravid senare kan han gå vidare med en ny partner och jag blir ensam och ännu mer bitter. Det är jag som måste hantera sorg och depression efter en abort.

    Det är inte rättvist! Vi skapade det här tillsammans. Varför ska bara jag påverkas av det?

    Han hakar upp sig på att vi varit tillsammans i kort tid. Men vi dejtade lång tid innan för att vara säkra på att vi verkligen ville ha varandra så att vi inte drar in våra barn i en relation som kanske går i kras. Nu lär det bli så ändå.

    Är så ledsen och behöver få skriva av mig.

  • Svar på tråden Han fattar verkligen inte
  • Anonym (Gravid)

    Blev så less på hans usla argument idag. Sa att jag kan göra en abort om han gör en likvärdig uppoffring. Dvs steriliserar sig och tar bort en testikel. Då skulle han möjligen kunna förstå vad det är jag går igenom nu och vilken konsekvens det får.

    Jag sa att jag inte vill bestämma över hans huvud men att jag vet inte om jag klarar att bli ensam om jag gör det. Då sa han att ensam skulle jag inte behöva vara men han tycker att det här kan komma om 2-3 år istället för nu. Men vissa saker kan man inte välja hur som helst.

    Ska försöka sova. Svårt med alla tankar som far omkring. Har haft tur som varit ledig tom idag men from i morgon kör jag 12 h pass på jobbet och jag vet inte hur jag ska orka det med den här tröttheten.

  • Anonym (O happy day!)

    Ännu en dag att glädjas åt fittan som sitter där mellan benen. Ingen kan någonsin tvinga på mig en unge! Halleluja!

    Vore jag man skulle jag bara knulla röv.

  • mitt svar

    Jag tycker du ska behålla barnet - eftersom du känner så starkt för det. Din pojkvän har också medvetet försatt sig i situationen genom att inte använda kondom. Han vet dina medicinska förutsättningar och säger att ni kan skaffa barn sen i stället .....så extremt omoget. Det är sorgligt - jag hoppas han kommer till insikt och att ni fortsätta att trivas ihop som.par.

  • Anonym (.....)
    Anonym (Jossan) skrev 2016-04-13 08:19:04 följande:
    Jag förundras att det är så enkelt att bli gravid på p-piller bara. Det är ju inte ett så speciellt bra skydd. Samtidigt som man proppar i sig hormoner.... Kanske man skulle gå ut mer med den informationen? Här på fl- dyker det upp en ny tråd mer eller mindre varje dag om att man blivit gravid trots p-piller.

    Sedan reflekterar jag över ts som påstår att hon har svårt att bli gravid, uppenbarligen har hon ju inte det. Endast tre månader och p-piller....och gravid! Det skulle jag vilja säga att man har enkelt för att bli gravid, eller vad säger du? 
    Det var det dummaste jag hört! Det kan liksom också vara så att detta var hennes stjärnägg! Enda chansen som faktiskt fanns att få barn - och det lyckades! Det där med problem att bli gravid är ju ingenting hon själv har hittat på, det ser du om du läser tidigare i tråden. 
    För övrigt så är det inte så att en kvinna som blir gravid trots p-pillar är jättefertil eller överfertil. Snarare är det så att man antingen har råkat glömma ett eller flera piller, eller så har inte ens preventivmedel fungerat på grund av någon annan orsak.
    Det är ju liksom ingen som tror att en kvinna som blir gravid trots att hon och hennes partner använde kondom, är överfertil. Nej, då inser man att spermierna ändå måste ha tagit sig ur kondomen och in i äggledaren på något sätt. Men när det gäller mer hormonella preparat.. då inser man inte att även de kan mista sin verkan, av en eller flera anledningar. Suck. 
  • Anonym (Hi)
    Anonym (ditt val) skrev 2016-04-14 22:30:39 följande:

    Oj, nu blev det ännu mer press på kvinnor. Inte lätt att vara kvinna och ha biologin emot sig .

    Du vet väl att aborträtten inte är någon självklarhet utan något vi måste kämpa för hela tiden. Blir ju galet om man samtidigt måste kämpa för att också få göra sina egna val. 

    Som att det inte vore ett nog så svårt val så ska kvinnor behöva höra sådan här rappakalja. Lika illa som de som beskyller kvinnor för att var mördare om de gör abort.

    Blä, kvinnor ska då bli ifrågasatta vilket val de en gör.

    Nu är de inte bara elaka mot den stackars pappan utan mot hela samhället om de väljer att behålla barnet. 

    och om de gör abort gör de det för lättvindigt tycker en del eller till och med att de är mördare som sagt.

    Inte lätt!!


    Ja gudarna ska veta att det är en jävligt smal balansgång vi kvinnor får balansera över här i livet. Människor som kommenterar sådär (som personen du citerade alltså) borde verkligen ta sig en funderare om vad för slags person man vill vara här i livet. Och därefter skämmas.
  • Anonym (Gravid)
    silhuett skrev 2016-04-14 23:48:21 följande:

    Låter som att denna tråd kan vara skriven av din pojkvän: www.familjeliv.se/forum/thread/76532984-hon-har-angrat-sig-och-vill-behalla ?

    Hursomhelst känns det som att ni går om varandra i kommunikationen. Jag tycker ni borde boka ett gemensamt samtal med kuratorn på abortmottagningen för att reda ut känslorna och tankarna kring detta.


    Jag tycker inte att det verkar vara min kille. Vissa delar är kanske likt men jag har inte varit på någon undersökning än. Annars låter det precis lika med barn i annan kommun, långa restider och avståndet är detsamma. Även att han blev lämnad av sitt ex. Och känslorna inför att bli pappa på det här viset känns igen. Skulle gärna läsa mer i den tråden men jag hinner inte idag.

    Jag har fått en tid hos kuratorn nästa torsdag men det är oklart om min kille kan komma med och det känns lite poänglöst att åka själv. Jag vet vad jag vill.
  • Furienna
    Anonym (ditt val) skrev 2016-04-15 06:04:50 följande:
    Ja det är gräsligt vilken press det blivit på kvinnor i denna fråga. För att inte tala om oro som finns kring den växande rörelsen att motarbeta abort.

    Själv kan jag tycka att all fokus borde ligga på att stötta kvinnor i det val de gör och inte ge skuld vad de än väljer. Det är ett svårt val och blir inte lättare av alla påtryckningar från olika håll.

    Sorgligt har det blivit.
    Du har inte tänkt på barnen i situationen? På att de ska få ha rätten att leva och födas? Kvinnan är faktiskt inte den enda personen, som finns med i en abort.
  • mökl

    Att ta bort ett barn du känner så här starkt för - nej jag tycker inte du ska göra det. Alla dina inlägg är fulla av längtan efter det här barnet...jag hade inte klarat av att leva resten av livet m3d vetskapen att jag gjort abort på ett barn jag längtat så efter. Här på FL finns en massa arga män som verkar tycka det är så orättvist att kvinnan har sista ordet om abort...men det är annorlunda att känna barnet i sin kropp och att låta det skäras ut ur ens kropp.... det är just för att det är kvinnans kropp som påverkas som hon enligt lagen har sista ordet.

    Om ni haft sex utan kondom är ni båda lika skyldiga och mannen borde ta sin del av ansvaret. Jag har lite svårt att förstå att en man som du haft en förbindelse med så länge (1,5 år) vill att du ska göra något som uppenbarligen sårar dig och känns tungt.

    Jag sänder dig all styrka jag kan oavsett vad du beslutar dig för. Hoppas verkligen du lyckas få din kille förstå vad du går igenom!

    .

  • Oscarsmamma84

    Hela ditt inlägg andas att du vill behålla barnet. Om du gör abort så kanske ert förhållande tar slut för du blir bitter mot honom för att han mer eller mindre tvingar dig att göra abort. Med tanke på din sjukdom så e det ju nästan ett mirakel att du blivit gravid nu. Man kan aldrig veta hur framtiden blir och om han inte fattar att sex utan kondom kan bli ett barn när han e 34 ja då e det sorgligt faktiskt. Så jag tycker att du ska göra det du vill detta kan ju faktiskt vara din sista chans att få barn

Svar på tråden Han fattar verkligen inte