BF 1-15 Juli

Totalt 9 kg då och är i vecka 25. Har nu samma vikt som jag hade som mest med mina andra barn....(annan startvikt dock)

Har precis gått igenom denna process. Min arbetsgivare skickade in årsinkomst och allt sånt till försäkringskassan, sen efter mycket vel gick jag själv in och ändrade mina uppgifter på mina sidor. Dock tror jag att du måste be din arbetsgivare skicka in först. De måste ha det underlaget.

Sikken liten söt mage du har! Den är verkligen inte stor, men som jag förstår var du liten innan också och gillar det
Eller blandar jag ihop dig med någon annan?

Jag var på läkarbesök igår och mätte flöden, och det var bara bra.
Idag var jag hos barnmorskan...är alltid "lite konstigt" att komma dit, för hon har ju inte så mycket att göra eftersom läkaren gör det mesta, så vi sitter mest och pratar!
Men vi mätte magen för skojs skull så jag får min kurva! Mitt SF mått låg idag på 26 cm vilket är något större än "normalt". Ligger mellan mitten kurvan och översta. Fick lyssna på hjärtljuden också...det får jag ju göra rätt ofta, men det är ändå lite speciellt att höra det på det gamla hederliga sättet!
155 slag i minuten.
Har gått upp 8 kg totalt, trodde det var 9, men det var fel.
Sockret var bra och mitt HB har stigit till 108!!! Tjoho! Det ökar!

Efter besöket hos barnmorskan åkte jag och min mamma till Ullared. Min kropp mår sådär efter 6 timmar där, men skönt att få handlat det sista till bebisen.
Köpte madrass, täcke, kudde, skötbädd, ett bäddset, näsfrida, nagelsax, nappar, nappflaska, snutte, flaskborste, lite kläder.....
Nu har vi allt och det känns skönt.
Iof ska vi köpa ett babyskydd, men köper ett begagnat av några vänner. De använder det dock någon månad till, så kan inte köpa det än.
Är ni klara med det mesta?

Det är så olika det där med magar! Jag är ju verkligen så smal och tunn, men magen blir så stor!! Ser rätt kul ut! De flesta som ser mig säger alltid -åh, du är så liten! För det första de ser är ju helheten...men sen är ju magen liksom väldigt stor för att sitta på mig, haha

På tal om bindor....vet någon som har gjort både snitt och fött vanligt om avslaget är detsamma? Blöder man lika mycket vid snitt?
Om inte jag minns helt fel så köpte jag vanliga bindor med vingar förra gången...modell lite större, men de funkade.
Fast efter första barnet hade jag mycket problem med blödningen, då jag blödde stora koagler och störtblödde efter varje gång ett sånt äckel kom ut, så då antar jag att jag måste haft andra bindor. Kommer inte ihåg...

Kommer inte riktigt ihåg hur fort magen blev stor sist...men med min första son var jag relativt liten om magen faktiskt, medans jag med min andra son var helt gigantisk!! Känns ju som jag kommer bli väldigt stor denna gång också....
Jag blev ju väldigt stor fort denna gången och det beror ju såklart på att det är två..nu är ju fortfarande magen något större medel enligt SF måttet, men den börjar väl bli mer o mer "normal" för veckan kanske..det är ju fortfarande två bebisar i magen, men Edvin väger väl bara högst 200 gram och kanske är 15-20 cm, så han är ju inte så stor, men det är ju alltid nåt extra...

Ja, stämmer bra! Om inget konstigt inträffar eller om läkaren får andra planer för mig, så ska jag väl ha honom hos mig någon gång mellan 2-9 juni! Så om 2 månader är han nog här! Tiden går fort nu! Får ju inget exakt datum än såklart, men vecka 36 infaller på de datumen. Senast vecka 37 sa läkaren att de skulle ta ut honom, så kan ju bli något senare också. Bara det inte blir 16 juni är jag nöjd..då fyller min yngsta son år.

Känner bara för att skriva av mig för kanske någon här förstår hur jag känner mig utan att man blir dumförklarad.
Jag tycker det känns så jobbigt att jag är så trött i min kropp och jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte orkar göra saker. I torsdags röjde jag massa hemma, började röja sonens rum och gjorde massa annat. Sen jobb direkt på det. Hade så ont i kroppen på kvällen så det var helt sjukt. Det har hållt i sig i stort sett tills idag när jag vaknade och inte hade lika ont.

Var själv med barnen ett tag på dagen idag och killarna är så himla flamsiga och högljudda ofta och jag orkar liksom inte. Får säga till dom 20 ggr om varje grej och de lyssnar ändå inte.
Jag lovade hjälpa sonen att röja klart hans rum, men orkar inte.
En spillde ut glaset med mjölk vid lunchen pga flams och jag flippar ut.
De får en glass och öppnar frysdörren så hårt så hyllan bakom åker i golvet och går sönder och grejerna på. Han blir jätteledsen och jag jättearg.
Jag är så trött på att jag inte orkar göra roliga saker, jag orkar inte gå särskilt långt och jag är bara trött. Blir irriterad på barnen och får så dåligt samvete.
Gick tillslut ner i sovrummet och la mig för jag orkade inte va med dom. Dom kommer in med teckningar och godis....
Sen kom deras farfar och hämtade dom och jag har nu gråtit i snart en timma för att jag har så dåligt samvete och får tankar att dom ska dö så jag aldrig får se dom mer.
Äldsta sonen blev ledsen innan han åkte och ville inte lämna mig...

Antar att ni inte fattar nånting av det här inlägget men det gör knappt jag heller. Jag fattar väl att det är alla jäkla hormoner som håller på, för jag har gråtit lite väl ofta (verkligen gråtit) det senaste för sådana här saker.
Hur blir man en gladare och bättre mamma nu när man har ont och är trött? Hur orkar man ta fighterna hela tiden nu och varför känns det som jag är världens tråkigaste förälder. Mitt samvete knäcker mig snart.

Någon här som förstår vad jag menar?

Tack för alla svar.
När jag var gravid med de andra två så mådde jag ju så himla bra, iaf med tvåan.
Det märks att kroppen är äldre...
Idag mår kroppen bättre, men foglossningen lär väl inte försvinna antar jag..
Det som är jobbigast är att hjärnan och huvudet vill så mycket, där orkar jag allt, men kroppen lyder inte och kroppen orkar inte och det gör mig frustrerad!
Nu sitter jag med mina pojkar i solen på lekplatsen iaf, och allt känns något bättre kust nu, men jag vet ju att det kan vända så fort både med värk och humör..

Det var ingen rolig läsning och jag håller alla tummar och tår att bebisen vänder sig eller att vändningsförsöket lyckas!
Jag har ju inte varit med om samma, men min andra son misstänkte de att han låg i säte, så jag fick kolla det, men det gjorde han inte. Jag var livrädd att göra snitt.

Nu har jag ju hamnat i en situation som jag aldrig trott jag skulle hamna i. Hela graviditeten har ju varit extremt jobbig känslomässigt och det blir också snitt - vilket jag är livrädd för.
Så vi är ju inte i samma situation, men på nåt sätt får vi ju kanske gå igenom samma känslomässiga berg och dalbana när det gäller snitt.
Du får tänka på att huvudsaken är att bebisen kommer ut och allt går bra! Får du ett planerat snitt kommer det ju säkert gå mycket bättre än ditt senaste snitt också! Det är ju inte ovanligt att man är på fötter redan efter några timmar!
Jag själv försöker bara tänka positivt nu fastän tanken på snitt skrämmer mig enormt.
Fast nåt jag lärt mig genom den här graviditeten är ju verkligen att man inte ska ta nåt för givet och absolut inte tro att det blir på ett visst sätt.
Jag håller tummarna att det går bra för oss båda i slutändan! Du hinner säkert bearbeta tanken något innan också!

Jag tycker det känns lite overkligt att jag ska få en liten till. Vågar inte riktigt tro på det förräns han är här. Vågar inte tro på att han kommer ut levande.

Vi har haft sådan resa senaste åren, så det känns så underbart och samtidigt så overkligt.
Har alltid velat ha tre barn men när jag och mannen separerade för några år sedan slogs liksom drömmen i spillror.
Lyckligtvis flyttade vi ihop efter 1 år igen och sedan dess har ju allt varit bra. Då kände vi ju båda två att vi ville ha en liten till och satsa. Inte trodde vi att det skulle ta 2 år av försök (nästan), två missfall och nu ett dött barn i magen, för att nå vårat mål!!
Äntligen är det snart våran tur att förhoppningsvis få det vi kämpat för så länge!
I mitten på juni gör våran bebis entré till denna värld, och jösses vad jag hoppas att han är frisk och inte fått några men av operationen. En till liten son, så underbart.

Får ett snittdatum i mitten på maj någon gång! Ska till läkaren på måndag, får se om jag kanske får ett då eller om jag får vänta två veckor till på det...

Det gick bra! Lilla Olle växer så fint! Han vägde 1727 gram och följer sin kurva så bra! Ligger ca.7% under "normalt" men det gör ju ingenting, han har ju sin egen kurva och blir väl helt enkelt lite mindre bara.
Kommer få snittdatum senast nästa läkarbesök om 2 veckor, men det kan hända att hon ringer innan!
Hade önskemål att slippa snitt iaf 16 juni, då ena sonen fyller år...det förstod hon ju såklart, men det är ju fler faktorer som styr, så får väl se hur det blir. Vill ändå gärna att de har varsen födelsedag...