Caarina1985

Äldre 29 Jan 00:57

1027 svar

IVF februari 2017

Hej, kliver även jag in i den här tråden.

Våran resa börjar 2011 med att jobba på saken hemmavid. April-14 gör vi vårat första läkarbesök på lokala gynmottagningen. Efter långa väntetider och mängder av provtagningar och vaccinationer blir vi i Mars-15 kallade till länssjukhuset. De har kommit fram till att det är spermierna som är åt skogen för få till antalet. Remitteras till IVF Kliniken och får komma till dom i Juni-15.
Gör våran första behandling i Juni-15 med Bemfola dos:150, men jag svarar ganska dåligt på behandlingen så då övergår vi till Gonal-f som är lättare att justera dosen på och ökar upp den till 225. På 16e dagen gör vi uttag och får ut 10st ägg. En införd + 1 till frys.

Den fastnar inte och jag drar på mig en livmodersinflammation. Pg.a. detta så drar det ut på tiden innan vi kan göra frysåterföringen. Men i Nov-15 blir det av. Resultatet blir negativt.

Vi startar en ny behandling i Feb-16, denna gången får jag Gonal-f från första början. Dosen sätts då till 225. Jag svarar lika dåligt på den här behandlingen som gången innan och dos höjs till 300. På 14dagen avbryter vi behandlingen då jag inte har mer än 3st stora äggblåsor + det faktum att närmaste apotek som har orgalutran i lager ligger 25mil bort.
Påbörjar vårat andra försök på nytt Mars-16 och fortsätter med Gonal-f med dos på 300. Uttag sker på 11dagen och ger 8st ägg. Endast EN delar sig som de ska och kan återföras, resten kasseras. Resultat: negativt.

Sista landstingsförsöket gör vi i Nov-16 och övergår då till Menopur och dosen blir 375. Som tidigare svarar jag dåligt och dosen höjs till 450. Uttag sker på dag 14 och ger oss 3st ägg varav 1 återförs och resten kasseras. Nu fick jag prova att ta trombyl ifall det skulle bättra på möjligheten att den fastnar. Men det gjorde den inte.

Eftersom det inte är mig det är "fel på" så resonerade vi med läkaren att vi trots allt borde ha goda chanser att lyckas. Så vi köpte ett paket med 3försök och nu gör vi den 1a av dom.

Läkarens stora ? är varför jag svara så dåligt på behandlingarna. Så den här gången går jag på det långa protokollet och har nedreglerats med nässpray suprecur sen trettondagsafton. I fredags började jag med sprutorna. Den här gången är det Menopur á300 och Fostimon á150. Vi hoppas att nedregleringen gör att kroppen "chockas" av hormonerna och levererar fina ägg.
På fredag är första ultraljudet...

Caarina1985

Äldre 29 Jan 13:21

#37

Popetot skrev 2017-01-29 10:23:29 följande:

Välkommen hit! Vilken historia. Jag hoppas det kommer funka bättre med det långa protokollet för er. Måste ni göra biopsi eller har din man spermier i utlösningen? Vi har några rör infrusna efter en öppen biopsi. Men antar att chanserna är mindre med upptinade spermier då det alltid är ganska få ägg som befruktas. Jag har varit snudd på överstimulerad båda gångerna och fått många ägg. Vi gjorde biopsi med nål sist men då hittades inga. Ser ut som att vi får klara oss med de frusna.

Ska hålla tummarna för dig i veckan så det blir många blåsor på fredag!

Hoppas att era frusna ska räcka till!!! Det som är jobbigast för oss som gör den här resan är att man inte kan påverka ett skit själv. Tänk om vi alla hade vetat att om man bara gjorde det här/lät bli det här. Då jäklar skulle det ge resultat..

Min man har helt funktionsdugliga spermier, i vårt fall räcker det med utlösning. Sist levererade han 20tusen stycken. Det var den sämsta laddningen hittills, men med tanke på att det då var sista landstingsförsöket så var anspänningen max. Nu känner vi oss mycket mer samlade.

Det verkar som att våra gener vill blanda sig med varandra då inget moget ägg inte blivit befruktat (detta via ICSI) men när celldelningen sätter igång så går det åt skogen för oss.
Samtidigt så lever man på hoppet- för det behövs ju bara en bra för att ge en lyckad insättning =)

Caarina1985

Äldre 29 Jan 13:48

#38

pigan86 skrev 2017-01-29 09:10:52 följande:

Jag kan bara uttala mig om mig själv, vi fick jätte fint bemötande på kliniken och dem berättade o förklarade ingående allting åt oss. Kände mig väldigt nöjd efteråt, men nu ett tag senare snurrar alla möjliga frågor i skallen. Läser igenom alla papper o broschyrer och hittar svaren, men nästa dag känns allt lika oklart igen. Tror nervositeten och oron blockerar allt "nytt" så man tar inte till sig de på samma sätt.

Just idag känner jag mig rädd, snudd på ledsen. Är livrädd att inte klara av dehär.

Såg högre upp i tråden att du också behandlas i Umeå. Fantastisk fin personal och bemötandet är av toppklass. Kanske vi hamnar på äggplock samtidigt :)Brukar tänka att vi får skatta oss lyckliga som fått komma just till Umeå. (Även om de flesta andra kliniker säkert är lika bra)

Jag tycker att man får utomordentligt bra information från kliniken och de skickar hem papper & instruktioner till alla läkemedel. Men ett tips är att kolla instruktionsvideor från läkemedelsföretagen på Youtube - de är till god hjälp. Framförallt om du känner dig lite vilsen emellanåt.
Du har ingen som kan hjälpa dig med sprutorna? Det är inte slaget i sten att det är du själv som måste injicera dom. Partner? Förälder? Syskon? Kompis? Granne?
Jag är inte själv spruträdd så det är inga problem, men orgalutran är tyvärr ingen rolig spruta.

När du känner som du beskriver ovan - om du inte har någon i din omgivning som du kan luta axeln mot, ring till kliniken. Det finns personal där även för dessa tunga bitar.

Caarina1985

Äldre 29 Jan 21:53

#46

FiaW skrev 2017-01-29 21:34:24 följande:

Hej!

Vilken lång och jobbig resa för er.

Detta är vårt första IVF och vi har tidigare försökt i två och ett halvt år hemma med två missfall som resultat.

Jag har också det långa protokollet och har tagit nässprayen i tre dagar nu.

När fick du din senaste blödning? Kan man inte börja med sprutorna i samband med att blödningen efter nedregleringen kommer? Eller vad avgjorde när du skulle börja med sprutorna?

Jag håller tummarna för att det ska gå vägen för er denna gången! Får jag lov att fråga vad paketet med tre gånger kostar?

Min senaste blödning hade jag ca 10dagar efter att jag börjat med nässprayen. Var som vilken vanlig mens som helst. Och det är ju helt i sin ordning, i den långa behandlingen är det inte senaste mensen som styr när sprutorna ska påbörjas. Jag var och lämnade hormonprover i tisdags som visade att jag var nedreglerad och det är då man får börja med sprutorna. Det som är skönt med det långa protokollet är att det känns mycket mindre stressigt. På kliniken hade de fullt upp med andra patienter så de ringde mig bara snabbt och meddelade att jag var nedreglerad men fortsätt spraya så ringer vi imorgon igen...

Ett paket med tre går lös på 72'000. Köper du en behandling kostar det 36' så vi resonerade att det är bättre gå på 3paket så slipper man känna 'kniven mot strupen' med bara en åt gången.

Caarina1985

Äldre 29 Jan 22:06

#47

pigan86 skrev 2017-01-29 18:24:57 följande:

Tack för tipset om video på youtube, de ska jag helt klart kika nu innan jag ska ta första sprutan. Jag jobbar som undersköterska så har inga problem med att sticka andra, men när de kommer till mig själv är de värre. Hoff

Min sambo jobbar tyvärr eftermiddag nästa vecka annars hade han fått hjälpa mig. Har ingen familj här på orten så de blir att övervinna sin rädsla och göra det själv. Svettas av bara tanken.

Min sambo är mitt absolut största stöd, är så skönt att han finns vid min sida i allt de här. Sen har jag min syster + mamma som också är till bra stöd. Men känns som att ivf är de enda jag pratar om nu för tiden, det tar upp så pass stor tid av mitt liv just nu.

Då kanske vi är på kliniken samtidigt då, har du fått tid för äggplock?

Tur vi har de där karlarna ibland! Min är ju tyvärr inte den stora stöttepelaren. Han ser nästan spyfärdig ut redan när jag blandar ihop mina sprutor. Han tror att det gör mer ont att ta sprutor än det i själva verket gör. Det är ju i själen smärtan sitter. Och det såklart för oss båda!

Så den biten med spruteriet sköter jag bäst själv. Men på ultraljuden är han den stora klippan. (Det är nästan så att det är han som gör det på mig)

Du har all rätt att tjata på om IVF. Om ngn tycker det blir för mkt får de väl säga till.

Vi är prel.bokade på äggplock vecka 6 men det är mkt som kan hända innan vi är där. Först ser vi hur de utvecklas dom små blåsorna, sen ser vi när det blir av.

Caarina1985

Äldre 30 Jan 06:15

#51

pigan86 skrev 2017-01-29 23:18:18 följande:

Jag ska ringa kliniken imorgon och höra hur de planeras framöver, jag är en planerare så hade gärna bestämt allting själv men tyvärr är de inte mkt man kan bestämma själv :)

Det är inte mkt du kan planera och bestämma själv på den här resan, tyvärr.. Det är din kropp och era embryon som bestämmer när, var & hur allting kommer ske. Det är bättre du sänker ribban lite och tar var dag som den kommer även om det känns svårt. I det här skedet handlar det om hur du svarar på hormonstimuleringen, vilket ni ser under ultraljudet.

Caarina1985

Äldre 30 Jan 06:29

#52

FiaW skrev 2017-01-29 23:49:52 följande:

Jag har redan fått datum på när jag ska börja med sprutorna och sen är det inte förrän fem dagar efter det som jag ska dit och lämna blodprov. Det känns lite konstigt, det borde ju vara blodprovet innan sprutorna..

Ja, lugnare att veta att man har fler än ett försök på sig. Inkluderar varje försök fritt antal återföringar som hos landstinget?

Du lämnar blodprov på 5e dagen för att de ska se att du svarar på hormonbehandlingen. Det är så de ska kunna justera doser och dyl. Märkligt att du inte lämnat prov så de sett att du är nedreglerad...?

Det är lite restriktioner när man köper paketet. Det ingår en återföring, sen räknas varje återföring som ett halvt försök. Fast i vårat fall känns det inte som jag behöver grubbla över frysen, det är inte så självklart att få något dit.

Caarina1985

Äldre 30 Jan 12:31

#54

Busfrö10 skrev 2017-01-30 12:17:38 följande:

Nu har jag varit på UL, det såg bra ut, det växte som det ska. Så jag fortsätter på samma doser, och ska tillbaka på fredag igen. Blir förmodligen äggplock på måndag eller tisdag =)

Är ju sjukt svårt att få tag på Orgalutran, är restnoterat...så jag lyckades få tag i en i lördags, smet tidigare från jobbet... Idag hittade jag en! Får fortsätta leta imorgon! =P

Åh vad härligt att höra!

Hoppas att du bor i en större stad så det finns möjlighet att "hitta" mediciner på olika apotek.

Caarina1985

Äldre 30 Jan 19:31

#60

FiaW skrev 2017-01-30 16:51:32 följande:

Ja det känns konstigt att köra igång med sprutorna utan att vara kollad. Det gäller egentligen på andra hållet också, kanske hade jag kunnat börja med sprutorna tidigare om de kollat mig och sett att jag blivit nedreglerad redan då.
Jag kanske borde ringa mottagningen för att dubbelkolla.

Okej, jag hoppas det tar sig för er nu direkt!

Det kan vara så att det har varit fullbokat på kliniken, då är det ju ganska tacksamt att du bara fortsätter med nässprayen till veckan efter när det finns plats för behandling hos dom. Vi behöver ju inte vara så precis på dagen när vi sprayar eftersom vi ändå är 'nollställd' =)

Caarina1985

Äldre 30 Jan 19:49

#61

JessJohn skrev 2017-01-30 17:31:53 följande:

Jag fastnade för din fråga "när ska man ge upp?".. den frågan har jag ställt mig många gånger.
Jag är 26 år, jag och min man har försökt bli gravida i snart 7 år. December 2012 fick jag reda på att jag har ett dåligt AMH värde. Vi blev remitterade till IVF-klinik (minns ej hur lång tid det dröjde..).
Sedan dess har vi genomfört 7 IVF försök, både s.k. färska och frysåterföringar. I oktober 2016 plussade vi äntligen! Men idag sitter vi i en helt annan sits. På RUL 19/1 fick vi veta att det inte finns något fostervatten alls och att vår lilla är tillväxthämmad . Domen; att vårt barn inte kommer överleva om det inte sker ett mirakel och en massa fostervatten plötsligt dyker upp.... Vilket det ännu inte gjort... Är nu i v. 19+4
Vi står i valet att antingen avbryta graviditeten, låta vårt barn självdö eller låta den dö vi födseln (pga outvecklade lungor).

Jag har kännt att jag vill ge upp tusen gånger om! Så många år, så mycket kämpande, sån smärta i hjärtat... men vi kämpar på. Drömmen och längtan efter ett barn är så stor för oss!
Jag tror inte man kan bestämma hur länge man ska kämpa och orka, eller hur många försök man ger det. Man får ta det som det kommer, lyssna på sin kropp och sitt psyke.. Det är såklart så individuellt.
Själv känns det nu helt hopplöst för oss, så mörkt och så smärtsamt. Men jag vet att jag vill försöka igen! Jag vet inte när, men så fort jag och min man, båda två, är redo både fysiskt och psykiskt så hoppas jag att jag orkar gå igenom denna process igen.

För vissa går det så lätt, livet känns ofta så orättvist! Men jag håller tummarna för alla som längtar efter ett barn att älska!

Oj vilken resa!! Mitt hjärta gråter med er. Det här skulle man aldrig ens önska sin värsta fiende.. Vilka kämpar ni är och tänk vilka starka band ni har till varandra.
Precis som du säger så finns det ingen uttalad tid för hur länge man orkar kämpa.
All styrka till dig och din familj i detta svåra. <3

IVF februari 2017

INNEHÅLL