Gravid Bf Oktober 2017

Skönt att läsa att det är fler som funderar över det här med könet på barnet och känner en liten besvikelse över att det inte är det som de hoppats på.

Vi fick inte veta könet på vår bebis på ultraljudet då hen låg med benen i kors och jag hade verkligen velat veta. Dels för att kunna sluta säga "den" eller "hen" men också för att jag så himla gärna vill ha en liten tjej.

Som det ser ut nu så kommer det här bli mitt enda barn. Är ju 40 nu och min sambo har redan nu sagt att han inte tycker vi ska skaffa fler pga vår ålder. Vi har fått hjälp med IVF också så det var ju inte helt enkelt att få det här lilla barnet.

Självklart kommer jag bli glad över en liten pojke också men oroar mig lite över att jag ska bli lite besviken och ledsen sen på förlossningen om det visar sig vara en pojke. Tänkte att det skulle vara bra att veta innan så jag får landa i det och sluta hoppas på en tjej.

Det känns så förbjudet att ens tänka tanken och jag har inte vågat säga till någon att jag tänker som jag gör. 

Som sagt, jag kommer bli glad oavsett vad det blir men kan inte sluta drömma om en liten tjej. 

Äntligen har jag också varit på rul! Det såg fint ut och stortjejerna (snart 7 och 9 år) kommer att få en liten lillebror precis som de önskar. Jag är väldigt lättad att det såg bra ut och i viss chock över att vi ska få en son. Tjejer vet jag ju liksom hur man gör med, så det här blir en ny erfarenhet Och på något sätt blev hela graviditeten mer verklig nu när jag vet att det ligger en liten kille där inne.

Tack för ditt svar! Så fint skrivet och så skönt att få prata med någon som förstår hur jag känner. Jag vågar inte ta upp det med någon annan eftersom jag skäms så mycket över att jag känner som jag gör.

Samtidigt så kan man ju inte rå för att man känner som man känner. Man kan inte stänga av känslorna bara för att det är fel.

Men en stor anledning till att jag ville ha en flicka är för att alla barn i vår familj är pojkar. Nu när det är min tur att få barn är det ingen som bryr sig, i stället tycker folk att det är synd att det är en pojke. Känns som att de hade reagerat mer om det var en flicka. Min syster har dessutom sagt "är det en pojke så får du ingen hjälp av mig" och liksom satt press på mig att det ska vara en flicka. Och det är så otroligt jäkla tråkigt, att det känns som att ingen bryr sig om mitt barn! :(

Jag har haft det så alla mina graviditer, och även denna gången. Men jag blir också nojig när det är en dag som man inte känner så mycket. Men ofta är det när jag haft fullt upp hela dagen. När man sen sätter sig på kvällen eller går och lägger sig så känner man buffarna igen. Det är nog vanligt att det är så att bebis har sina vilodagar, kanske ligger på annat sätt så man inte känner lika väl. Och om man själv håller igång känner man inte lika väl heller. Detta är min fjärde graviditet och ändå blir jag orolig ibland. Men jag får säga till mig själv att det har varit såhär de andra gångerna också. Men blir du för orolig så ska du såklart ringa in till din barnmorska så du får komma in och lyssna på hjärtljudet.

Äter ni lika mycket som vanligt? Senaste månaden tycker jag att jag ätit samma mängd som vanligt och inte direkt varit sugen på något särskilt (jo, jordgubbar och vattenmelon men det älskar jag även som icke-gravid, så det är nog mer årstiden), men nu har det sedan några dagar vänt och jag är så hungrig heelaa tiden. Så nu äter och äter jag (annars blir jag inte alls trevlig. Har bebis någon växtperiod nu eller är det bara jag som växer?

Vilken fin mage Glad81!

En av kollegorna på jobbet berättade idag att hon ska ha barn en månad efter mig. Började nästan gråta då man inte ser att hon är gravid och hon fortfarande har vanliga byxor och jag går runt och blir kallad tjockis Egentligen är det nog mest att jag känner mig så osmidig med den här stora magen och hade jag väldigt liten mage kanske jag vore ledsen för det istället...

Angående järntabletter har jag köpt duroferon idag. Vanligaste biverkningen av dem var visst hård mage, men det kanske är att föredra framför ont i magen och illamående... Återstår att se.