• XAHHA92

    För oss som försöker bli gravida med första

    Tänkte skapa en tråd för oss som försöker bli gravida med första. Här tänkte jag att vi kan prata känslor, tips på vad ni gör för att få till en graviditet, hur länge ni har försökt m.m.

    Vi kan börja med mig.
    Jag fyller 25 år detta året och min sambo fyller 30 år. Vi har försökt aktivt få barn i 10 månader utan att lyckats. Har precis haft ägglossning så nu är det 15 lååååånga dagar till BIM.
    Vad gör vi då för att få till en graviditet? Jo jag äter folsyra och har för första gången börjar med Rosenrot. Vilket sägs ska hjälpa till......?? Min sambo äter "Mitt val - man".
    Jag är också flitig med att använda ägglossningstest.

    Ändå så står vi här, 10 månader senare och ingen graviditet... Hoppet är det sista som lämnar!

  • Svar på tråden För oss som försöker bli gravida med första
  • Jooosen
    Linkaa skrev 2017-04-08 16:21:51 följande:

    Det hoppas jag också, hoppet är väl det sista som överger en men känns som chansen är liten, hoppas endå kunna få nån form av regelbunden cykel nu efter nästan 10 år med p-piller, då kanske man får nått hum om när ägglossning bör vara fastän man inte testar med test.

    Skönt att trådar som dessa finns där det kanske finns fler som förstår barnlängtan och frustrationen som kan bli när man försöker men nu få vi peppa varandra och hoppas på många fina plus framöver!

    Har ni berättat för vännner och familj att ni försöker eller har ni hållit det för er själva?


    Har sagt till en vän bara! Har du? Vill inte sprida det om det tar lång tid ..
  • Hedblomster

    Jag har sagt det till mina absolut närmaste vänner (3 st) och till min syster, men inga andra. Jag vill inte att folk ska veta ifall det kommer ta lång tid, för jag vill inte ha frågor om det. Jag vill inte heller ha folks åsikter om det, tex att vi precis har fått fasta tjänster osv. Hellre överraskar jag när det är dags :) 

  • Linkaa

    Jag har sagt det till mina 2 närmaste vänner och till min mamma, hade först tänkt att hålla det för oss själva men när sambons jobb situation ändrades så behövde jag ventilera med mina närmaste, men där hoppas jag att det stannar så att man inte får en massa frågor om hur det går osv då det känns som att det kommer ta lång tid...

  • Starlights

    Hej. Hoppar gärna med i gänget. Jag och min man är 27 år och försöker med första. Vi har försökt i 8 månader. Blev gravid i höstas, vilket dock slutade i ett utomkvedshavandeskap. Så blev akut opererad och har nu bara en äggledare kvar. Blev också diagnostiserad med endometrios i samband med operationen. Så vår "resa" har varit lite jobbig och jag har gråtit många gångar över allt detta. Dock vet vi ju nu att vi faktiskt KAN bli gravida tillsammans. Har försökt ett par månader efter operationen, men ingen lycka än så länge. Dessutom har min man börjat få prestationsångest då han måste prestera just vid ägglossning, så vi bestämde att jag inte ska berätta för honom när jag har ägglossning, utan bara köra på som vanligt. Vilket har gjort att jag känner mig ganska ensam i allt detta. Det är ju liksom svårt när jag inte kan dela med mig av äl-test, känslor i kroppen och förhoppningar inför bim. Har flera vänner som är gravida, så har det senaste halvåret varit på ganska många babyshowers, vilket känns som ren jävla tortyr. Hatar att behöva gå dit och lyssna på graviditetssnack och se när presenter med bebiskläder öppnas.. Så känns väldigt skönt att få skriva av sig här med andra i liknande situationer.

  • Starlights

    Glömde att skriva: har bim nästa söndag, 16/4. Det fina är att bf utifrån senaste mens i såna fall vara nästan på dagen exakt ett år sedan jag opererades för utomkveds. Det skulle vara väldigt fint om vi fick en bebis då, nästan ment to be! Hjärta

  • inez898
    Starlights skrev 2017-04-08 19:55:28 följande:

    Hej. Hoppar gärna med i gänget. Jag och min man är 27 år och försöker med första. Vi har försökt i 8 månader. Blev gravid i höstas, vilket dock slutade i ett utomkvedshavandeskap. Så blev akut opererad och har nu bara en äggledare kvar. Blev också diagnostiserad med endometrios i samband med operationen. Så vår "resa" har varit lite jobbig och jag har gråtit många gångar över allt detta. Dock vet vi ju nu att vi faktiskt KAN bli gravida tillsammans. Har försökt ett par månader efter operationen, men ingen lycka än så länge. Dessutom har min man börjat få prestationsångest då han måste prestera just vid ägglossning, så vi bestämde att jag inte ska berätta för honom när jag har ägglossning, utan bara köra på som vanligt. Vilket har gjort att jag känner mig ganska ensam i allt detta. Det är ju liksom svårt när jag inte kan dela med mig av äl-test, känslor i kroppen och förhoppningar inför bim. Har flera vänner som är gravida, så har det senaste halvåret varit på ganska många babyshowers, vilket känns som ren jävla tortyr. Hatar att behöva gå dit och lyssna på graviditetssnack och se när presenter med bebiskläder öppnas.. Så känns väldigt skönt att få skriva av sig här med andra i liknande situationer.


    Åh vad tufft! Min kusin gick igenom samma sak förra året och blev också av med en äggledare - hon är lyckligt gravid i v 24 nu! Håller verkligen tummarna för ett plus på ettårsdagen! <3

    Jobbigt att inte kunna dela med din man ens, samtidigt som jag förstår att det kan vara en bra lösning för er att han slipper ägglossingspressen. Men du får ju bära ett extra tungt lass, i och med att du blir ensam med tankarna, nedräkningen osv. Jag har ju bara varit med om ett enda försök hittills, och jag känner redan att det är ensamt trots att jag kan prata av mig med min kille, haha. Min mamma och bästa vän ventilerar jag också med, men om vi måste försöka i flera månader till så kommer jag nog att berätta för ytterligare ett par nära vänner. Det betyder mycket tycker jag, att kunna ventilera förväntningar och oro. 
  • Lillatjejen1992

    Fick äntligen glad gubbe på äl testet! Lär dock inte bli någon december bebis då mannen inte lyckas komma. Vi har problem med hans prestationsångest så denna gång provade jag att inte berätta något, men det går ändå inte .. Bara invänta mens och sen ta nya tag i maj :/

  • Linkaa

    Vilken otur ni har Starlights! Men jag håller tummarna att ni får ett plus nu på 1års dagen hade ju varit fantastiskt:) Skönt att höra att andra i samma situation lyckats!:)

  • Linkaa

    Va jobbigt med prestations ångest, får hoppas det går lättare nästa försök! Men det låter som en bra idé endå att inte säga då man ägglossar då kanske han förhoppningsvis inte blir så pressad att prestera:)

    Själv fick man mens igår, 5 dagar tidigare än vad jag trodde, men tog ett testa tidigt test igår morse och det va negativt och mensen kom några timmar senare... karln fattade inte varför jag va så nere när mensen kom men när man har bara några veckor kvar innan han åker iväg och börjar jobba så känns det som kört nu.. nån som har koll, är det vanligt med bara 24 dagars cykel? Känns väldigt kort?:(

  • Starlights
    Linkaa skrev 2017-04-09 11:32:25 följande:

    Va jobbigt med prestations ångest, får hoppas det går lättare nästa försök! Men det låter som en bra idé endå att inte säga då man ägglossar då kanske han förhoppningsvis inte blir så pressad att prestera:)

    Själv fick man mens igår, 5 dagar tidigare än vad jag trodde, men tog ett testa tidigt test igår morse och det va negativt och mensen kom några timmar senare... karln fattade inte varför jag va så nere när mensen kom men när man har bara några veckor kvar innan han åker iväg och börjar jobba så känns det som kört nu.. nån som har koll, är det vanligt med bara 24 dagars cykel? Känns väldigt kort?:(


    Det viktigaste är väl att du inte har för kort lutealfas, alltså mellan ägglossning och mens. Bör väl vara minst 8-10 dagar emellan, så att ägget hinner fästa innan mensen. Sen är det väl individuellt och kan variera då och då även om mensen är regelbunden. Ibland har jag haft 26 dagar, ibland 30, men oftast håller det sig kring 28. 
Svar på tråden För oss som försöker bli gravida med första